Pro Memoria
DaKiNoLa
På menlösa barns dag i december 1969 föddes en spexargrupp bestående av fyra kompisar som ändå spenderade den mesta tiden tillsammans och tyckte att det kunde vara kul att göra något roligt för andra istället för att bara roa sig själva inom gänget. Pådrivande kraft i gruppen var min gode vän från konfirmationen, Rune, guldsmedsson, som numera är teologie doktor och undervisar blivande Herrens tjänare i kyrkohistoria. Den andra var Lars-Erik, prästson, jag själv, arbetarson och Peter, lärarson. Och alla hade vi en spelevink bakom örat och fantiserade ihop de mest tokiga spektakler och gjorde t o m långfilmer med kända romanfigurer i huvudrollerna. Vi använde också kåserier från Kar De Mumma och Cello och förvandlade dessa till sketcher med någorlunda överensstämmelse med originalen. Rune som var den mest samvetsömme och eftertänksammaste av oss (men långtifrån den lugnaste) skrev till båda berömdheterna och sökte tillstånd att använda deras verk för våra syften (långt i efterskott om sanningen ska sägas) vilket vi naturligtvis fick. Det har Rune bevarade bevis för. Vi kallade gruppen efter de två första initialerna på våra efternamn, DaKiNoLa. Mer än så säger jag inte om de andra. No står för Norén och det var jag, ty på den tiden hade jag ännu inte bytt efternamn. Mer om hur det kom sig får ni veta till hösten...
1970 fyllde vi så ett år och vi skulle fira detta genom att bjuda in andra kompisar till ett 1-årskalas. Ett år hade gått och vi hade spexat musten ur många som skrattat sig kissnödiga och tappat andan vid olika samlingar där den minsta publiken kanske var ett tiotal och den största kanske etthundrafemtio. Så vi bad min pappa, som nu var ordentligt hemmastadd med sin Rolleicord IV att ta både inbjudningskort och tackkort. Studion var inrättad i vårt vardagsrum och Rolleicorden satt fast på ett stativ som det brukar vara hos fotografen. Pappa får ibland ett klurigt uttryck i ansiktet och när vi skulle ta tackkortet sa han ”Det här blir jättebra, kom och titta”, varvid Rune och Peter som stod ytterst gick mot kameran men stannade upp halvvägs då pappa inte kunde hålla sig för skratt. Det behöver inte vara 1 april för att han ska luras. Nå, sessionen gick bra och det blev bilder. Och ur tackkortet har jag hämtat månadens profilbild men här i bloggen får ni se hela härligheten.
Inbjudningskortet
Tackkortet
Varje likhet med nu levande personer är helt uppriktig och avsiktlig. Om någon händelsevis har hört talas om denna grupp kan jag bara tillägga med samma ord som i reklamen för ett berömt varumärke: "Everything you hear about them is true". Och allt tilldrog sig på filmens gyllene tidsålder.
Ett år i bilder
Januari Februari Mars
April Maj Juni
Oktober November December
God Jul på er alla vänner
Och ett Nytt Roligt Fotoår
Nyårslöftet - en framgång
Alldeles nyss tog jag den sista rutan i den sista kvarvarande kameran som omfattades av nyårslöftet. De här är nog det första nyårslöftet jag någonsin hållit i hela mitt liv =)
Det handlade om att jag skulle köra minst en rulle film i alla mina kameror för film som jag ägde vid förra årsskiftet och dessutom alla (fungerande) som jag fått eller köpt fram till den sista november i år.
Här är en av de första bilderna och en av de senaste. Den sista rullen ligger i ett brev till Crimson.
Taget med Zenza Bronica S2A
Taget med Canon Dial 35
Retrokameratips emeritus 3
Så har då turen kommit till de mer kostsamma retrokamerorna. De som man kan handla för mer än 2000 kr och egentligen utan begränsning uppåt (om man nu har gott om fickpengar). Här har kravlistan decimerats något:
Vanligt förekommande på auktionssajterna.
Prisläge över 2000 SEK
God filmtillgänglighet, d v s 120- eller 135-film
Här finner vi fortfarande Rolleiflex med sina toppmodeller på 50-talet. Rolleiflex 3,5C-E och Rolleiflex 2,8A-E är fina modeller som är högt skattade av samlare och fotografer. Räkna med höga priser. Fr o m 3,5 C och 2,8D har de inbyggd exponeringsmätare.
Rolleiflex 3,5 med exponeringsmätare
Leica placerar sig förstås i det här prissegmentet. I enstaka fall kan en auktion sluta under 2000 kr och då är det som regel en gängleica eller inte fungerande M-Leica. Alla Leica I till III med undantag av ett par tusen exemplar är tillverkade före 1960. M-Leica introducerades 1954 med Leica M3 som sedan följdes av Leica M2. Båda dessa modeller introducerades på 50-talet och fortsatte en bra bit in på 60-talet. En bra vägledning till modeller och serienummer finns hos Cameraquest.
Min Leica M3 från 1955
Zeiss Ikon Contax är en modelltyp med flera varianter som är eftertraktad. Kanske är de det p g a de berömda fotografer använt dem som yrkeskameror. Contax I introducerades 1932 och följdes av Contax II och III. De producerades fram till 1962 så man måste hålla ett öga på serienumren för att hålla sig till poolreglerna. Eller så struntar man i dem och köper en ändå. Håll särskilt utkik efter exemplar bestyckade med den legendariska Sonnar 50mm/f1,5.
Contax II
Hasselblad borde väl finnas med i det här sammanhanget men är tyvärr inte så vanliga på auktionssajterna som man kan tro. I alla fall inte i vår ”retroålder” före 1960. Enstaka exemplar av 1000F från 50-talet dyker upp då och då. Hasselblads 500-modeller är däremot mycket vanliga men är för unga för vår pool på FS.
Nästa, och sista tips blir en kioskvältare för nördar. Då tänkte jag presentera några ovanliga kameror som inte bara är ovanliga utan också speciella, roliga och sällsynta men inte nödvändigtvis dyra. Som t ex kameran med det omvända periskopet. Se det som en aptitretare så hörs vi igen efter Nyår.
Alien kamera
Jag kunde inte låta bli att jämföra Lars Anderssons fina macrobild på en flicksländas nuna med min senaste kamerakonfiguration. Se själv och tyck. Visst finns det likheter?
En mätsökartillsats av märke Watameter på min Nettar 518/16
What a meter!
Mellanformataren