Ny månad - ny profilbild

Jag fortsätter den fotografiska leken med en ny profilbild varje månad där jag tar ett år i taget.

Den här bilden är tagen vid en reningsrit i köket på Kyrkogatan 23  i Åmål. Baljan var en likadan som användes som lastfartyg i en tråkig historia några år senare. Bakom baljan syns kommoden där den ljusblåa pottan stod. Bakom mitt huvud syns skafferidörren som senare i livet blev ett favorittillhåll. Man kunde gå in där och stänga dörren om sig och gotta sig bäst man ville av allehanda ätligheter. I smyg naturligtvis. Till höger skymtar diskbänken. Vi hade bara kallvatten fram till dess jag var tretton år. Allt varmvatten måste kokas på vedspisen eller på den lilla elektriska spisen med två plattor och en liten ugn. All tvagning skedde i köket men när vi blev lite äldre tog pappa med oss till banarbetarnas barack vid järnvägsstationen och vi fick lyxduscha i banarbetarnas omklädningsrum. Det där med kallvattnet har satt sina spår. Än idag föredrar jag att borsta tänderna i kallt vatten. Det känns fräschare så.

Knappt ett år gammal. Juni 1955.

Foto: Pappa Leiler

Livet är härligt i en balja.

Dagens bildtips - Stockholm

Spana in länken nedan och njut av gamla bilder från Stockholm.  Så coolt.

http://www.stadsmuseum.stockholm.se/media/bilder/constructing/bildsvep.html

Klicka på 1840 och sedan på den lilla bilden. Sen är det bara att köra på.

Jag hamnade där efter att ha bläddrat lite på www.stockholmskallan.se  efter ett tips i Metro.

Om hundra år kommer alla dagens amatörfotografer att hyllas för sin dokumentation av samtiden. Men så känns det inte nu när man ser sina alster och tar bort en massa av dom =) Man får tänka om.

En söndagseftermiddag på Ekerö

Idag var det bara ett måste att åka ut och fotografera. Ville ha lite bilder för ett senare blogginlägg men det visade sig att hösten inte har kommit riktigt så långt som jag hade räknat med. Min fru som också fotograferar hade en annan inställning idag. Hon tog inte med kameran utan skulle bara njuta av höstfärgerna. Vi såg en massa skyltar om frukt eller äpplen och dök så småningom in på en väg med skyltar för maskinverkstad, någons ateljé, loppis och frukt. Ateljén som låg längst in på vägen var snabbt avklarad. Ingen konst i vår smak. Maskinverkstan ignorerade vi helt men på loppiset med tillhörande frukthandel fastnade vi. Vi är notoriska loppisbesökare och roas av det enkla nöjet att hitta gamla bekanta utensilier. Loppishandlaren var dessutom en trevlig prick med gott sinne för affärer. Frugan köpte på sig varor för hundra pix och sedan valde hon ut äpplen för lika mycket. Han hade så många olika sorter. Det luktade av barndomens äpplen så vi blev kvar där en bra stund.

På vägen hem såg jag detta exhibitionistiska träd som verkade citera en känd sångerska "Allt ljus på mig". Jag kunde inte stå emot.

Jag har inga ovanor

Lika bra att fastlägga det med en gång. Jag har inga ovanor. Alla mina ”ovanor” är mina vanor. Det som jag har naturlig , inlärd, fallenhet för att göra i olika situationer. Än en gång är NE:s ordbok mig till hjälp och styrka. Se här ett utdrag av deras mångordiga förklaring.

"vana

Sätt att bete sig eller förhålla sig som har kommit att läras in genom ständig upprepning och som ... naturligen kommer att användas utan särskild ansträngning eller eftertanke."

Vilken bekräftelse för dig och mig! Vi har lärt oss något som faller oss helt naturligt att göra. Det finns förvisso saker som vi lärt oss men som inte egentligen är vanor. Snarare av nöden inlärda och utspelar sig oftast i hemmet. Men det här är ingen receptbeskrivning eller hygienisk handledning utan ett kåseri. 

En av mina roligaste vanor är att fotografera. Jag gör det oftast av hjärtats lust och glädje även om resultatet ibland är deprimerande. Här är en av mina roligaste bilder som jag filosoferat mycket runt. Låtsatsbloggat också för den delen. Nånstans på Ekerö.

 

Den som äger gården Yttersta kan med fog säga att han ligger på sitt yttersta varje kväll han går och lägger sig. Och vaknar nog extra tacksam varje morgon. Livet är härligt!

NE:s ordbok har naturligtvis en fåordig beskrivning av ordet ”ovana” också. Men det passar sig inte att återge i det här inlägget. Det fina med att kåsera är att man kan böja lite på sanningen och skoja med den utan risk för repressalier på domedagen.

Ut och fånga den härliga söndagen!

Välkommen hem, kära fru

Hämtade min fru på Arlanda igår eftermiddag. Det har blivit så mycket enklare nu när vi bor i Stockholm mot tidigare då vi bodde långt bort i väster. Halvnorskar som vi var. Det har blivit en tradition att ställa en bukett blommor på min frus arbetsrum innan hon kommer hem. Hon älskar blommor och överraskningar och i kombination med en romantiskt lagd make blir det en lyckad hemkomst.

Att hämta någon på terminal 5 kan närmast beskrivas som en chockbehandling av orange ljus. Spana in denna underjordiska tunnel till den internationella plätten av Sverige.

Apelsinchock eller hur?

Båda bilderna tagna med den nya lillen CoolpiX S710 som jag hårdtestar. Skriver nog en recension så småningom när Fotosidan lagt upp mitt förslag i produktlistan. Ett förhandsbesked kan du få. Kass blixt och ovanligt brusigt. Men skitcool att ha i fickan.