Redan de gamla grekerna...

Om en härligt slapp resa

Den fotografiska leken fortsätter. Den slutar i mitten av nästa år. Då är jag ikapp nutiden.

1995 fyllde min förra fru år som vanligt och alltid på samma datum, precis i skiftet mellan sommar och höst. Vi ville fira och tog min bror och svägerska med oss till Naxos för ett par veckor så att födelsedagen hamnade mitt i. Barnfritt hade vi ordnat med respektive föräldrar som tog hand om barnen var sin vecka. De två äldsta gick ju i skolan och det var inte fråga om att söka ledigt. Skolan är viktig!

Till Naxos kunde man då inte ta sig med flyg utan måste först flyga till Santorini för att sedan med båt ta sig till ön. Vare sig flyget eller båten var särskilt roande, bara en lång väntan på att komma fram.

Väl framme attackerades vi direkt med erbjudanden om billig logi men eftersom vi hade ordnat det hemifrån gick vi till en buss som skulle köra runt till alla hotell och pytsa av hotellens gäster på lämpliga ställen. Vi hittade snart vår lilla lya på promenadavstånd från havet.

Här bodde vi, däruppe med den öppna balkongen. Bror och svägerska under oss. På andra sidan vägkorsningen låg en bondgård med en särskilt enveten tupp. Han sov aldrig.

Av templet till Apollos ära återstod endast dörrposten och den var ett populärt  turistmål.

Från ett litet kapell högt uppe på bergsväggen bakom Naxos hade man denna vackra utsikt.

Det här är en väldigt speciell affär i Naxos. Man kände doften av den ett par kvarter bort. Kryddor, lagrade ostar och oliver mm mm sålde man här. Oemotståndligt =)

Friskt källvatten från bergen fanns i nästan alla gathörn och fritt att använda. Andra öar har vattenproblem men inte Naxos.

Första veckan gjorde vi en del utflykter på ön både i ressällskap och egna turer i hyrd jeep. Andra veckan slappade vi på badstranden Agia Ana några kilometer söderut. Vi badade och spelade boule mest hela tiden. Och vi blev brunare och brunare.

Avresedag. På grund av en uppseglande storm blev vi tvungna att resa en dag tidigare med båten till Santorini och sova sista natten där. Inte kul men det var bara att gilla läget.

Profilbilden är från när jag satt och fyllde i Small Worlds utvärdering av resan på vår balkong medan tuppen gol sig hes bakom ryggen på mig.

Mellanformataren

PS
Det lär finnas en flygplats på Naxos nu för tiden. Men jag vet inte säkert.

PPS
Alla bilder i detta inlägg är tagna med denna kamera.

Mitt livs viktigaste bilder är redan tagna

Men det var inte jag som tog dem!

Jag har skaffat mig ett oväntat nöje genom att låna pappas och mammas negativ från min och mina syskons barndom. Efter att ha hållit på ett tag med både skanning och mörkrumskopiering slår det mig plötsligt att detta är de viktigaste bilderna som finns i mitt liv. De må vara repiga och dammiga, tummade och felexponerade. De är ändå ett tidsdokument som vida överglänser alla mina egna bilder. Bilderna jag pratar om är tagna med en enkel kamera och på högst varierande filmkvaliteter. Ömsom mycket låg kontrast, ofta perfekta och ibland lite väl mycket kontrast. En del är oskarpa, en del har en nästan självlysande skärpa som kan mäta sig med dagens objektiv. Jag inser lätt att de värdefullaste bilderna är de man tar medan det vanliga livet pågår. Här kommer några exempel.

 Vi hade fått en lillebror som vi lattjade med. Spana in mina dubbla inlines.

Tränade luftcello en stund. 15 år senare spelade jag på riktigt som självlärd på kontrabas. Med stråke.

 
Need for Speed 0.1. Med lite fantasi kunde man få upp farten på en Corgi Toys-bil

På söndagarna var vi byggmästare med skjorta och slips. Lego och Meccano var favoriter.

Glöm inte bort vardagsbilderna! Ta mycket svartvitt medan barnen växer upp. Om femtio år blir silvret guld.

Mellanformataren

PS
Bilderna tagna med den här kameran

Första fotoboken - lätt som en plätt

Även jag, min Brutus

Nu e're gjort! Första fotoboken är hemma och jag är nöjd med resultatet. Och det var fantastiskt kul att göra den. Det tog en dag från det att bilderna var utvalda och färdigbehandlade (jag fick skanna om några negativ) tills boken var färdig. Det tog förstås några dagar av vånda att välja innan dess också. Den består av ett 60-tal av de bästa bilderna på STREET-bloggen men nu är det på allvar. Jag menar på papper. Där bilder gör sig bäst. Urvalet är förstås mitt, det är ju min bok.

Boken finns på Blurb om någon är intresserad av att köpa den. Jag tar hem ett tiotal exemplar för den fotografiska bekantskapskretsen. Här nedan kan du se delar av boken. 

STREET by thomas meldert | Make Your Own Book

 

 

Mellanformataren

Min kamerakrönika - Epilog

Nutid och därefter...

Nu när kamerakrönikan är slut kan man undra vad nästa steg ska bli. Helt säkert kommer det att bli flera kameror i mitt liv. Nörderiet med gamla kameror tar inte slut redan vid 57 års ålder. Inte heller slutar tillverkarna att utveckla fina kameror. För mig återstår några gamla godingar att erövra såsom ur-Contaflexen (TLR för 135-film), Contax IIa eller IIIa, den bästa M-Leican, en Leica 1A med sin hockeyklubba och varför inte en Corfield Periflex 1 i svinläder (udda SLR med periskopspegel). Storformat ligger nära till hands också. Jag har en 4"x5" på långlån av en kollega som jag fotar med då och då. Kanske skaffar jag en egen eller så renoverar jag min 8"x10" fältkamera med objektiv från 1896. Det slutliga nörderiet och toppen på min yrkeskarriär vore att skapa en egen kamera så som jag vill ha den. Så det är väl tur att jag har långt kvar till pension. I våras missade jag  möjliheten att få vara med och  konstruera ett nytt kamerahus för Hasselblad. Det hade varit något! Men jag hade ingen lust att börja veckopendla igen.

Här kommer nu en bildkavalkad på kamerorna i mitt liv.

        1964  Nettar 515/16          1967 Agfa Isolette             1974 Praktica IVB             1979 Konica C35

     1982 Chinon CE-5             1985 Chinon CP-5            1990 Chinon Genesis II     1999 Olympus µZOOM115

     
2004 Canon Powershot A80  2007 Nikon D80      2008 Nikon Coolpix S710   2009 Bronica S2A

2009 Rolleiflex 3,5B       2009 Leica M3                  2010 Zeiss Ikon ZM           2010 Leica IIIf

       
2011 Finepix X100           2011 Nikon S                        2011 Olympus OM-2n        ???? Tachihara?

7 tyskar, 12 japaner och Bellman (jag). Och Bellman vinner förstås...

Mellanformataren

PS
Har just satt i batterier i en svart Olympus OM40 Program med synlig mässing. Men den vill inte riktigt...
 

Min kamerakrönika - del 19

Olympus OM-2n

Strax innan det blev populärt att skriva om OM-1 på FS (höst 2011) så erövrade jag den här av en arbetskamrat som erbjöd mig den gratis. Jag betalade i alla fall då det kändes bättre att ha gjort en "affär" för oss båda. Ett härligt stycke kamera i samma storlek som min M3. Det enda som är större på den är objektiven. De blir lite biffigare när det sitter en spegel i vägen.

Till den följde flera objektiv och andra tillbehör och jag har skaffat ett par objektiv till. Jag saknade t ex en 35:a. Eftersom jag kommit över den nyss har jag inte tagit mer än ett några rullar med den. Till skillnad från andra som använder samma kamera jämt så växlar jag ju kamera ganska ofta nu för tiden. Jag är dock helt överens med Bengt Björkbom om att Olympus OM-system är ett mycket trevligt och kompetent kamerasystem i en storlek som passar mig och min typ av fotografering.

Här kommer några få bildexempel från de få rullar jag hittills kört.

Klubbkompisar i befintligt ljus. Det är ytterst sällan jag dammar av blixten.

Och nu ett svep i Slussen. Charmigt dyster.

Betydligt charmigare är det i Gamla stan

Men en del ställen är svårhittade

Mera fjäderprakt. Sergels torg.

Mellanformataren

PS
Den här kameran kommer att få många fler rullar vad det lider. Nu sitter det en Portra i den. Färg, alltså.