George Eastman och jag

Sommaren 1950 var mammas kusin med familj i Sverige och hälsade på i Åmål. Femtio år senare gjorde vi tvärsom. 1950 fanns varken pappa eller jag i mammas värld så för oss var det första gången vi träffade släkten där. För mamma var det ett kärt återseende. Medan vi var i Rochester passade vi på att hälsa på hemma hos George Eastman i hans grandiosa hem som numera är ett museum för fotografi och film men även över den moderna fotografins grundare och företaget Kodak. En spännande plats att besöka. Här bjussar jag på lite bilder från George Eastman House på 900 East Avenue. Ett vackert hem för en speciell man.

Inne i museet var det ganska mörkt. Mörkrumskänsla.

Middagsbordet är dukat.

Det exotiska frukostrummet. Lägg märke till orgeln. George hade en anställd organist som spelade på orgeln när han åt frukost. George var en kille med stil.

Finrummet där det ofta spelades musik av mindre grupper.

Elefanthuvudet i frukostrummet.

Huset och trädgården.

Drottningholm - ur två olika kameraögon

Det kunde vara intressant att jämföra samma motiv taget med likadan film i två olika kameror vid samma tillfälle. Det här är varken ett kameratest eller vetenskapligt utfört. Bara på lek.

Förutsättningarna var inte de bästa. En av digitalteknik och autofokus förslöad fotograf och en säreget långsam grafisk film (sv/v). Till de goda förutsättningarna hörde vackert väder och hyfsat fungerande kameror med mer än 50 år på nacken. Båda filmerna var av okänd ålder men förvarade i frysbox i flera år.

Motivet är Drottningholms slott från parksidan från en av de upphöjda terasserna som har vattenfallsfontäner i muren. Ljusmätning skedde med en Chinon CP5 inställd på ISO25. Den indikerade ca 1/8 sek för f/11. Aningens mindre för bländare 6,3. Lysdioden kunde inte bestämma sig utan flippade upp och ner.

Sett i en Kodak Six-20 Brownie C. Jag tror det hände något i framkallningen eller så berodde det på filmens ålder. Ett ljust vertikalt stråk till höger är nödtorftigt retuscherat. Kan vara ett ljusinsläpp i kameran också men inget annat negativ har det här. Brownien har fast bländare 11 och en fast tid 1/50 sek så här gällde  det att köra på Brief-läge (bulb) och känna tiondelarna i avtryckarfingret. Ändå blev bilden mörk i original.

Sett i en Zeiss Ikon Nettar 515/16 inställd på F/6,3 och tid nånstans mellan 1/25 och B-läget. Lät misstänkt som 1/25 sek i alla fall. Skärpan är ställd för ett tidigare motiv på närmare håll. Därav oskärpan. Jag glömde att det inte är autofokus...

Med lite övning och snabbare film kan det nog bli riktigt bra. Zeissen och min andra Brownie, en Flash IV, har nu negativ färg Vericolor II Professional i magen (ISO125, tror jag). Förutsättningarna har väsentligen förbättrats efter inköp av en Sekonic exponeringsmätare på Tradera. Lite lättvindigare än att släpa på en extra kamera för ljusmätningen. Däremot har jag inga blixtlampor eller batteri till Browniens blixt så det blir till att köra i vackert väder =)

 Tänk vad lite det behövs för att roa en gammal ingenjör =) haha

Genkommer

Vintagebilder

Fick tillbaka negativen från Crimson idag och provade naturligtvis genast att skanna dom. Ett från Brownien blev hyfsat. Flera från Zeissen. Skannern orkade bara en remsa från Zeissen sen ville den inte mer förrän jag kom hem nu efter brassövningen. Då gick det att köra en remsa till. Sen var det stopp. Nåväl, jag lägger väl upp ett par bilder då.

Filmen var väl inte den bästa att börja med, Agfaortho 25 ISO grafisk film.

Kodak Six-20 Brownie C

Zeiss Ikon Nettar 515/16

Båda bilderna efterbehandlade i PS. Den första även retuscherad.

Båda kamerorna skulle nog må bra av en försiktig rengöring.

Kulturell förmiddag

I torsdags var jag för andra gången på klubbmöte i Midsommargården. Av alla klubbar jag tittat på är det Sundbyberg och Midsommargården det står mellan för min del. Alla andra har diskvalificerat sig genom att ha möten på dagar då jag är upptagen med annat. Båda klubbarna är trevliga och har bilden i fokus och det gillar jag. Det dröjer nog ändå ett tag till innan jag bestämmer mig definitivt.

På mötet kom jag och Bengt G överens om att träffas på Kulturhuset för att titta på fotoutställningar. Bengt har redan skrivit fylligt om båda så jag nöjer mig med lite av mina intryck.

Nan Goldins bilder först. Amerikanskt råbarkade nakenbilder är väl ingen höjdare för min del även om de säkert har en uppskattande publik. Det fanns ändå några guldkorn där. Några svartvita var den riktiga behållningen tycker jag. Liksom Bengt uppskattade jag också diavisningens barnbilder. En av de mer avklädda bilderna fastnade jag ändå för p g a sitt estetiska uttryck, en badkarsbadande kvinna med finstämt ljus på en del av ansiktet. Det mesta annat i blått.

Nuevas historias nästa. En härlig blandning av spanska fotografers verk. En del roliga, en del originella, en del vackra... Gå och SE den! Jag gillade den mycket mer än Nans. Mest imponerades jag av Pierre Gordonnes kraftfulla porträttbilder. Inalles fyra stycken. Bengt har länkat till Pierre själv och de porträtt som var utställda var i samma stil. Vackra, gamla människor var och en på sitt sätt. Hängningen var lite tråkig då alla fönster reflekterades i bilderna. En del var rent av svåra att se.

Här är lite bilder från den kulturella förmiddagen.

Nästan själlöst på plattan just då.

Här kommer det i alla fall en.

Tomt på bänken också.

Bild på bildernas Bengt

Det här är vad jag menar med kass hängning. Förstöra ett vackert foto med reflexer från Sveavägen och en självporträtterande amatörfotograf. Skulle tro att det är bättre att gå dit på kvällen.

Det fanns fina kulturmotiv ute också.

Nöjd med träffen och utställningarna åkte jag sedan hem för en utlovad loppisrunda med frun. Den blev helt misslyckad så den är det bara att glömma...

Jag kunde inte låta bli

Många har väl märkt att jag är lite nörd på historia. Ju äldre historia desto mer ödmjuk blir man över de ansträngningar folk gjorde förr för att skapa en bra historia. Idag åkte jag till Skokloster för att inspektera och kanske köpa ett tillbehör till mitt horn som gör att jag kan öva av hjärtats lust hemma i lägenheten helt ohämmat utan att grannarna blir störda. Men det är inte det det här handlar om. På vägen dit såg jag en runsten vid vägkanten och jag tänkte genast att den där ska jag ta kort på när jag åker hem igen fattigare och rikare på samma gång. Affären gick fort och lätt och sen åkte jag raskt hem igen. Med en fikapaus vid runstenen. Ja, jag hade inget fika med mig så den här gången blev det andlig spis med textläsning på en huggen sten.  Det bubblade i blodet av förtjusning över det högtidliga meddelandet som inte är längre än en notis på familjesidorna i DN. Inte är det mer innehållsrikt heller men gammalt är det! Långt före tidningstryckarkonsten uppfanns. Det ni, chefredaktörer. Lite bilder och uttydning bjussar jag på. Läs och njut.