Klöver Kung

Om våra besök på Millesgården

Millesgården är ett av våra favoritställen på sommaren. Och varje gång blir det en del bilder. Som inramning till månadens profilbild tänkte jag bjuda på en bildkavalkad från Millesgården som jag samlat under de år vi bott i Stockholm. Vi åker inte dit så mycket för att se någon utställning utan snarare för att det är en utmärkt plats att koppla av på.

Min favoritstil - Jugend

Koppla av...

Europa och tjuren med en kamera från 1939

Fiket är ok

Carl Milles var svag för pelare. Kunde inte få nog.

Och så slutligen månadens profilbild som min fru tog vid en av fågeldammarna. Bildbehandlingen är också hennes. 

Mellanformataren

Betraktelser från Montreal -12

Om en tur till Quebec

Vi hade egentligen planerat att åka på måndagen men väderutsikterna för Quebec var minst sagt blöta och frusna så vi åkte tisdag i stället som utlovade sol och värme i två dagar. Vi åkte dit med Orleans Expressen (buss) som tog drygt tre timmar på sig för resan. Så småningom checkade vi in på vårt hotell Capitole och gav oss genast ut i Gamla stan. Jag måste utfärda en varning. Efter tre sovringar blev det ändå drygt 40 bilder kvar. Jag orkar inte ta bort fler. Samtliga är obearbetade så när som på den skärpning som görs vid export från Lightroom. Här kommer bilderna...

Dag 1

Hästen heter Bill och kusken Carl. Dottern bjöd oss på en drosktur.

Vi blev naturligtvis omkörda. Det här var en brandbil som nog övningskörde på de smala gatorna i Gamla stan.

Typisk arkitektur.

Utsiktspunkten Frontnac på Quebecklippans krön. Här hade man en fin utsikt över St Lawrencefloden.

och lägre delar av staden.

Bakom utsikten tornar den gamla bebyggelsen upp sig.

Även en del tillfällig arkitektur.

Han spelade ABBA:s "Fernando" på sin harpa. En annorlunda upplevelse.

På väg ner till de lägre delarna av staden

En mysig gata nedanför Quebecklippan.

Andra spelemän. Det verkade som om de hade en viss tid på sig, sedan gick de vidare till ett annat ställe. Vi mötte ofta såna vi sett tidigare på nya platser.

På flera ställen mötte vi människor utklädda till gammaldags Quebecare.

Kabinbana tillbaka till Frontnac (utsikten)

Det fanns förstås en fotoaffär. Huruvida de verkligen sålde film kontrollerade jag inte.

Place Royale. Ett riktigt gammaldags torg.

Det finns flera stora väggmålningar som är riktigt populära att fotograferas mot.

En given turistfälla.

Även jag försökte mig på att lura betraktaren.

Smalare än Mårten Trotzig vill jag hävda.

De har lämnat kanonerna kvar för att vi ska förstå att det här är ett fort mer än en stad. Dessa var de små kanonerna. Lite större längre bort.

Här tog vi en paus på hotellet för att senare ge oss ut i kvällen för att skåda kvällslivet.

Kameror är ett flitigt attribut i modeaffärernas skyltfönster. Här är det en Brownie.

Det är väldans backigt i Quebec.

Tänk inte ens tanken. Endast för katter.

De där taken ser mycket raffigare ut på kvällen än på dagen.

Pampigt värre här och där.

Frontnac i kvällsljus (utsikten)

Ni kanske anar att det gröna ljuset är konstgjort.

Härifrån hem till hotellet och en lång natts sömn

Dag 2

Däruppe bakom de översta fönstren ska vi senare äta middag. Restaurangen roterar ett varv på en timme och tjugo minuter. Utsikten är vidunderlig.

Jag kan förstås inte motstå ett ensamt träd. Fast här var det kanske en grupp.

Vi letade oss runt citadellet (som var dagens första mål). Här går vi på citadellets utsida på guvernörens Promenade.

Utsikten är inte dålig här heller. Här ligger Kustbevakningen. Det stora vita i aktern är helikopterhangar. Det har jag lärt mig på jobbet.

Så småningom kommer man fram till Frontnac igen och då går vi ner till den mysiga gatan igen.

Henne såg vi väl inte igår?

Kaninerna är en symbol för restaurangen/cafét med samma namn. Är du i Quebec någon gång så gå dit. Förstklassig uteservering.

Trötta i benen tog vi kabinbanan upp den här gången.

Typisk arkitektur. Nu är vi utanför Gamla stan.

En gammal kyrka som byggs om till bostäder.

Så småningom letade vi fram till tornet med den roterande restaurangen. Rejält hungriga.

Citadellet för våra fötter. Om du förstorar bilden så ser du antagligen en massa svarta prickar. Kanoner. Vi gick aldrig in i citadellet tidigare på dagen, bara runt. Nästa gång. Där i fjärran ses den sista kröken av floden innan Atlanten. Tror jag.

Den där mäktiga kyrkan blev så liten där uppifrån.

Vårt hotell är det där svarta smala bandet mellan två större hus. Det högra, rundade, är en teater. Längst till höger syns muren runt gamla stan. Vi bodde alltså strax utanför. Här tar vi igen oss lite innan vi tar oss till bussen för färden hem.

Medan vi väntade fick vi se ett gäng unga pojkar som tränade skateboardtricks.

Nu har du nått slutet. Vägen hem är inget att skriva om. Den kanadensiska landsbygden är en grön öken, vägarna spikraka. Det hände ingenting på tre timmar.

Mellanformataren

PS
Är Quebec värt besväret? Jag hoppas bilderna ger dig svaret. Annars kan jag bara säga: Åk dit om du får tillfälle! 

Fem rullar och hällande regn

Om en vädertålig kamera

Jag åkte ut till Biskopsudden idag för att fota de gamla bilarna som körde Gärdesloppet, Prins Bertil Memorial. Jag har inte framkallat några bilder än. De ligger i en kö som har blivit oroväckande lång. Jag har några rullar från Montreal med, som jag tror, en del intressanta bilder som ligger före i kön...

Ett liknande ekipage som det här använde jag idag. En yngre Rolleiflex och standard motljusskydd är de enda skillnaderna. Riggad med sportsökaren och pistolgrepp var det hur enkelt som helst att följa bilarna och trycka av vid lämpligt tillfälle.

Jag fick lov att använda hyperfokalinställning och exponera på erfarenhet (interpolerad Sunny 16), det var ju ganska mörkt och regnade en del. Utan att ha sett bilderna vet jag redan att de är ok. Jag kollade exponeringsvärdet när jag var hemma och det blev samma som jag använt.

Svårast var det nog att byta rulle. Även fast det var ganska droppfritt under träden så var det inte torrt. Jag satte kameran mellan benen och hukade med överkroppen över kameran. Det hjälpte gott med att bilarna körde flera varv på samma bana och mellan heaten var det en god stunds paus. Jag missade bara de ekipagen jag valde att inte fota.

Mellanformataren

PS
Det var gott om digitalfotografer där men de var betydligt försiktigare med utrustningen...

PPS
Nu ligger kameran på tork med alla luckor öppna och tillbehören borttagna. När den är torr blir det nog en rulle igen.

Betraktelser från Montreal -11

Om lite Gammelvala i närheten av storstan

Idag kom en av dotterns vänner och hämtade oss för en liten tur till Terrebonne, en liten förort utanför Montreal norrut. Där finns en gammal kvarn och äldre bebyggelse i några trånga kvarter.

Att kalla den för en by är väl lite magstarkt med sina drygt 100.000 invånare men det var definitivt den känsla man fick när man gick där vid kvarnen och i de gamla kvarteren.

Det är klart att när några kulturarbetare gick omkring i tidstypiska kläder  och berättade om stället för besökare så bidrog det till stämningen.

Det är vårflod.

Den äldsta bebyggelsen fanns dock inom ett mindre område i närheten av kvarnen. Det var inte så många kvarter att gå igenom men det är mycket pittoreskt och välvårdat.

Det tog ett tag och vi undrade om det inte fanns en kyrka i byn. Och plötsligt stod den där.

Vi letade reda på en restaurang och åt en trerätters lunch. Antagligen sista utemåltiden innan hemresan till Sverige.

På väg hem ville flickorna gå en gata som är gågata en period varje sommar. Vännen släppte av oss vid ena änden. Idag var det också starten på en antihomofobifestival och gatan var pyntad med rosa kulor. Jodå, det fanns lite regnbågsfärgat här och där.

När vi gått hela gatan befanns vi vara framme vid station Berri-Uqam (T-centralen). Där tog vi tåget hem till Joliette där vi övergick till att fundera på morgondagens disposition. Ingen kul syssla men hem måste vi ju. Jobb på måndag och frugan packar för en dryg månad hemma i Moskva. Jag ska bli gräsänkling sista veckan i maj och hela juni. Midsommar blir väl tråkigast men jag ser fram emot en månad med mycket fotografi...

Mellan portarna på brandstationen i Joliette står denna bänk där brandmännen kan ta sig en liten sittpaus.

Mellanformataren

PS
Nu blir det inget mera från Montreal förutom den utlovade rapporten om Quebec nästa vecka. 

Betraktelser från Montreal -10

Om berget Mont Royale

Men först helt kort om Quebecturen. Det blev nästan 300 bilder på knappt två dagar. Många dåliga ska jag erkänna men att gå igenom alla på den här mini-PC:n är jag inte så lockad av så jag tänkte titta över bilderna hemma i Stockholm på min vanliga maskin. Sen bloggar jag om Quebec som i mitt tycke är lite intressantare än Montreal. Håll utkik efter bloggen någon gång nästa vecka, alltså.

Idag blev det en tur till berget mitt i stan, Mont Royale, som gett staden dess nuvarande namn. I början hette den ju Marie Ville (Marias stad) och fortfarande finns det ett litet område i centrum som heter just så, eller Ville Marie (det är lite olika).

Vi tänkte ta taxi upp till berget och den första taxin i kön i korsningen utanför var inte riktigt vaken. Taxin bakom tutade och han vältrade sig yrvaket ur bilen. Med viss tveksamhet satte vi oss i den invändigt smutsiga bilen med dess snörvlande chaufför. Men köra kunde han, allt under det att vi fick höra politisk agitation på franska ur radion på alldeles för hög volym.

Efter en kort promenad ut till Chalet du Montreal mötte oss tulpaner i mängder.

Alla i rosa till lila i kulören

Chaleten själv är en magnifik byggnad.

Liksom utsikten. När man går där nere känner man sig liten under alla höghusen. Här uppe får man perspektiv på tillvaron.

Vid balustraden flockas turisterna och låter sig fotograferas. Men somliga har haft viktigare saker för sig där framme än utsikten.

Det fanns inget svar i betongen i alla fall men jag hoppas han fick ett positivt sådant.

I fjärran syns lite berg men annars är det ganska platt runt staden.

Vi gick ner från berget på en serpentinväg som går genom en lummig skog och kom så småningom ut på Rue Peel som lutar brant neråt mot Sherbrooke.

Dottern hade fått för sig att vi skulle besöka ett speciellt café som ligger i en bokhandel (vi var där för sex år sedan) och stoppade ett par för att fråga om var det låg. Vi blev inte klokare efter detta så efter att ha fått detta förklarat för mig frågade jag om stället bakom ryggen på mina flickor kunde duga. (Jag har en fallenhet för att nosa upp bra fikaställen på främmande mark). De godkände genast mitt förslag och så kom det sig att vi fikade förnöjt i korsningen Sherbrooke-Peel under ett glastak och varmare än utomhus.

Därifrån tog vi oss en runda i omgivningarna. Det var ännu för tidigt att åka hem.

Vid museet för fin konst satt denna figur bestående av bokstäver. Måhända är det en flitig bloggare som fastnat i sina alster?

Spanska ryttare? Gatan var i alla fall spärrad av dessa upprättstående plastbitar. Temporärt eller permanent har jag dessvärre ingen aning om.

Kanadensisk nödutgång?

Vi hittade så småningom en tunnelbanestation och åkte hem till Joliette.

Mellanformataren

PS
I morgon  åker vi nog ut på vischan till en mindre ort om dottern bara har tur med sin bilburna kontakt. Hemresan på lördag närmar sig hastigt.