En del dagar är bättre än andra

Om att gilla livet

Det finns böcker om allt

Eders Hängivne

3D med en bild

Om High structure

Ylva Houltz redovisade nyss ett experiment med 3D-fotografering medelst två bilder. Det slog mig då att jag lyckats med något liknande med en bild som konverterats till svartvitt i Silver Efex Pro. Där finns en preset som kallas High structure (harsch) som jag ofta använder för att få lite extra bett i bilderna. Den här gången blev det nästan overkligt bra.

High structure är en funktion som verkar skärpa konturer och på så sätt framhävs objektet. Ungefär som man gjorde förr i världen med kontrastlösa fotografier i instruktioner mm. Man förstärkte konturer med tusch och pensel för att bilden skulle bli tydlig.

Tyvärr blev effekten inte lika tydlig ens som förstorad här i bloggen. Men jag kan intyga att min skrivbordsbild är overkligt verklig.

Bilden är tagen med Finepix X100 i Tulpanläge och sedan konverterad i Silver Efex Pro. Originalbilden finns i mitt retrokameraalbum.

Mellanformataren

Macro med micro

Jag blir inte klok på det här med macro. Alla verkar mena att den lilla världen blir stor när man använder ett macroobjektiv. Alla utom Nikon som framhärdar med att kalla sitt macroobjektiv för Micro Nikkor med den subtila betydelsen att man närmar sig den mikroskopiska världen. Man använder ju t o m MIKROskop när man tittar på insekter i skolan.

Makro kommer från grekiskans makros som betyder stor. Mikro kommer från grekiskans mikros som betyder liten.

Med makrokosmos menar vi i stora drag det kända Universum och det som finns därbortom. I den världen är t o m människan mindre än en elektron.  En stjärnkikare skulle man kunna kalla MAKROskop men det är det bara jag som har kommit på, hittills. Snobbarna har kommit på ett annat ord: refraktor. Det säger ju ingenting!

Med mikrokosmos rör vi oss på atomär nivå och ännu mindre. Så små saker att vetenskapsmännen hittar på namn åt dom för att ha något att göra och motivera sina forskningsanslag. I den världen är tånaglarna på en mygga stora som isflaken i Antarktis.

Så vad gör alla fotografer som använder macroobjektiv? De vänder ut och in på begreppen! Och sannolikt har de vänt objektiven bak o fram. Eller ännu värre; det kan vara så att objektivkonstruktörerna råkade sätta objektivfattningen i fel ände. Vips så blev microobjektivet ett macro. Jag borde inte tala illa om kollegorna i konstruktörsskrået, men tänk om. Kanske det är så att alla macroobjektiv tillverkas på måndag morgon när montörerna inte är riktigt vakna eller har en rejäl baksmälla? Måndagsexemplar är ju ett välkänt begrepp i hela den industrialiserade världen.

Begreppsförrvirrad fortsätter jag att fotografera med mitt Microobjektiv från Nikon. Det förstorar de små sakerna i den synliga världen på ett trevligt sätt och öppnar mina ögon för det lilla i livet.

Här är ett par mikrobilder från skogen. Båda är tagna på en träteknisk laboration på Erik Dahlbergsgymnasiet våren 1974. Det ligger mycket arbete bakom bilderna (jag har fler). Först hyvlade jag supertunna spån av olika träslag. Sedan infärgades spånorna försiktigt med någon färg. Preparatet lades sedan på ett objektivglas och fixerades på plats med ett täckglas varefter jag placerade hela paketet i MIKROskopet med den påmonterade kameran (analog förstås). Sedan fotograferades det på diafilm.

 

Tvärsnitt av lönn. Alla lövträd har ringformade celler. Barrträden kvadratiska.

 

Macro utan kryp och blommor...

Lika bra att säga det med en gång. Jag gillar inte att fotografera kryp och blommor med macrot. Att använda macrot i en värld så dominerad av dessa kolosser till motivområden är ett äventyr och en utmaning värdig en äventyrare. Som jag. Äventyret består i att utforska den lilla världen och utmaningen att ta kort mellan alla dammkorn man ser. Jag är inte lättskrämd men damm och kvalster blir till monster när man tittar genom gluggen. Det regnar dessutom idag så jag är dubbelt ursäktad vad gäller kryp och blommor. Vad ska man då fotografera om man vill avvika från normen? Och dessutom är intresserad av tekniska saker. Jag värmer upp med något trivialt. Vad kan det här vara?

Ledtråd: Något ur min vardag.

Rätt svar finns längre ner på sidan och om du är begåvad med en vridbar skärm är det bara att vrida 180° annars får du glatt stå på huvudet. (Jag har sett att alla tidningar gör så här. Helt i onödan.)

Vad kan detta vara?

 

Ledtråd: Inte den här gången. Använd din fantasi.

Det här då?

 

Ledtråd: Krokodil

En till.

 

Ledtråd: Ingen. Det här ska alla kunna.

Ännu en.

 

Ledtråd: Keramik

Nu är nog både du och jag trötta på gissningar. Här kommer bilder med bildtext.

Duell med fjärrutlösaren. Kameran vann.

 

Detalj från de glasögon jag använder när jag skriver det här.

 

Minne från söndagsskolan.

 

Min dagliga dos trycker jag in själv.

 

Jordnöt. Det är inte kul att fotografera jordnötter. Ser ut som solbrända citroner. Roligare motiv har man sett. Mitt tips: Ägna dom ingen tid och möda.

 

Nikon 50 mm f/1.4. Oändligt tacksamt för att jag använder det.

Nu är det här blogginlägget

 

Hoppas du fick en vink om annat än kryp och blommor.

Om du nu har vridit på skärmen eller står på huvudet så är du lättlurad. Jag skrev ju att tidningarna gör det alldeles i onödan. I nödan får du nu de rätta svaren.

Rätt svar på bildgåtorna:
Min mobiltelefon.
Skum på stranden efter storm i tekoppen.
Mitt glasögonfodral inköpt på Clas Ohlson för 10 kr.
Mönsterkort från en leverantör. Reklamgrej.
Vinbägare. Tyckte konstnären. Nattvardskalk tycker nog pastorn.