Pro Memoria

Mitt fotografiska minne

Min Leica är inte så tyst längre

Om en winders förbannelse

I ett svagt ögonblick köpte jag en winder till min Leica M4-P efter en LP auktion. Den var osåld men jag köpte den på eftermarknaden. Ingen garanterad funkti0n, men den visade sig fungera pefekt vilket inte mina två tidigare hade gjort.

Tredje gången gillt, alltså.

Jag har haft den på under några rullar och det enda man kan säga är att den är allt annat än diskret när man tar en bild. Den låter snarare som en gammal Praktica. Men det är klart, behöver man vara diskret går den att stänga av och då blir kameran lika tyst som vanligt. Man får komma ihåg att dra fram filmen bara.

Kameran blir inte så lätt som den är utan winder. Men än så länge har jag ork att hantera den.

Två röda punkter och en blå. Biogonen ger ett välbalanserat ekipage som står för sig själv.

Eders Hängivne

PS
William Eggleston kör ett liknande ekipage i en film. Men med Ultron 28:a

Postat 2020-09-05 16:49 | Läst 6014 ggr. | Permalink | Kommentarer (3) | Kommentera

Sommarfest i Ivar Lo's park

Om att grilla korv i stan

Analogfotograferna Stockholm avslutade vårterminen med att anordna en Sommarfest i Ivar Lo's park på Södermalm. Vi tog fram våra grillgener och alla möjliga och omöjliga korvsorter med tillbehör. Jag är kroniskt misstänksam mot svenska korvar, särskilt de vegetariska. Men det smakade trots allt bra i sommarkvällen. Många tänkte likadant, parken var full av folk och det blev riktigt festligt.

Det här är nog en av de bästa platserna att fotografera stadshuset på

Parken erbjuder en stor och fin grill. Det blev aldrig trångt.

Det blir extra rymligt med 15 mm på kameran.

Och lekparken duger för vuxna pojkar också.

Eders Hängivne

PS
Jag borde utfärda en traditionsvarning. Det verkar ha den potentialen.

PPS
Leica M4-P med diverse brännvidder och Portra 400

Postat 2018-10-02 08:24 | Läst 8517 ggr. | Permalink | Kommentarer (2) | Kommentera

Copycat William Eggleston

Om att fotografera det fula

Bill: "Här finns inget att fotografera. Allt är så fult"
Vännen: "Fotografera det fula då"

Jag har börjat intressera mig för William Eggleston. Även om jag tycker bäst om hans tidigare svartvita bilder är det hans massiva produktion av färgbilder av det fula som jag nu vill låta influera mina egna färgfotografiska försök. Färg är svårt har jag sagt i många år men skam den som ger sig. Dubbelt svårt blir det när man ska försöka hitta fula motiv där man bor men som ändå kan bli en intressant bild.

Världens första fotoutställning av färgfotografier (Egglestons) skedde på Museum of Modern Art i New York på initiativ från John Szarkowski 1976. Sedan dess är Eggleston en välkänd färgfotograf med en stor produktion av färgbilder, flera böcker och flera utställningar. Det finns några dokumentärer på youtube om honom som är värda att titta på. Hans sätt att fotografera är kanske särskilt intressant. Ibland sveper han bara förbi motivet med kameran och tar bilden i farten (men det blir ändå en stillbild av det), ibland tar han evigheter på sig för att ta en bild. Dessutom säger han sig bara ta en bild på varje motiv för att slippa välja mellan två bilder. Det ni, seriebildsfotografer =)

Nå, sedan förra sommaren har jag försökt kopiera hans bildstil. Det är svårt, ska jag säga. Det fula bjuder motstånd mot att bli fotograferat. Jag har problem med motivationen. Men jag tycker ändå att jag ska försöka. Vad som är fult är f ö högst subjektivt.

 

 

 

 

 

 

Jag fortsätter experimentet den här sommaren också.

Eders Hängivne

PS
Fast den här sommaren kör jag med andra färgfilmer. 

Postat 2017-04-14 13:57 | Läst 6025 ggr. | Permalink | Kommentarer (9) | Kommentera

Planer för sommarhalvåret

Om färg och svartvitt, smått och stort

Mörkrumssäsongen går mot sitt slut. Det är snart dags att tömma tankarna och tillreda ny filmframkallning. Jag tänkte testa Ilfords filmframkallare  ID 11 på främst Ilfords filmer för att se om de kan bli snäppet bättre än med Kodaks Xtol som jag ju använt i flera år. Jag ska skaffa ett par av Ilfords 400 ISO-filmer, Delta 400 och HP5+, och så kör jag väl även några Neopan 400 i samma soppa.


Delta 400 

I storformataren tänker jag köra en annan favoritfilm, Ilford FP4+. Det tog ett tag att gilla den filmen men nu är kärleksförhållandet stabilt. Även andra filmer ska testas, t ex Panchro 400 och Rollei 400 IR. Den senare är lite lömsk då den har en oerhört tunn bas och borde läggas i frysen en stund innan man framkallar bladen. Jag har kört den på mellanformat tidigare med mycket gott resultat.


Rollei 400 IR 

Färg då. Jag ger mig inte med färgförsöken och ska köra två filmer i två kameror, Kodak Portra 400 och Color Plus (200). Jag ska använda Nikon F6 och Leica M4-P växelvis, främst för att se om objektiven har någon avgörande betydelse för resultatet. Det är stor chans att det bara blir färgfilm med på semestern till Öland detta år. Kanske jag smyger med lite svartvitt i Zeissen som jag har svårt att lämna hemma. Småbildssemester alltså. Eller turistformat om man säger så.


Portra 400 

Eders Hängivne

PS
När det gäller färg tänker jag fokusera på att ta bilder där färg är en betydande del av kompositionen.

Postat 2017-04-09 12:35 | Läst 8381 ggr. | Permalink | Kommentarer (3) | Kommentera

Dubbelfel

Om det vore som att spela tennis

Min gamla Leica IIIf blev stafettkamera 11 och jag stoppade i en rulle Neopan 400 som jag lyckats komma över på ebay till hyfsat pris. Jag tog med den till Åmål i helgen i akt och mening att skjuta upp rullen med bilder från hemstaden. Jag brukar ta några rundor och dokumentera läget i hemstaden. Jag tyckte mig ha fått till en bra blandning Åmålsbilder men ännu en gång hade filmmatningen felat mig trots kontroll och filmen hade stått stilla på första rutan hela tiden. När jag passerat 40 på räkneverket blev jag förstås misstänksam och försökte än en gång att spola tillbaka filmen. Det gick inte. Jag gick in i mörkret och kontrollerade. Filmen hade slirat på perforeringen, inget ovanligt på en gäng-Leica.

Det andra felet var lite värre. Jag tyckte den lät konstigt på långa tider, en slags dubbelsvisch. På 100-delen och snabbare lät det som vanligt lika läckert tyst som är Leicas signatur. Jag tog av objektivet för kontroll och konstaterade katastrofen. Ridån var trasig. Den var nyss genomgången när jag köpte den och sååå många rullar har jag inte kört. Det blir ett besök hos kameradoktorn så småningom.

Den tyske patienten

Stafettkamera 11 kommer i stället att bli Olympus 35SP. Jag har två fungerande och en reservdelskamera. Jag kör nog igenom båda för att se om de är ok och sedan säljer jag den ena. Jag klipper av den skadade änden på Neopan 400 och använder den i den ena.

Eders hängivne

PS
Det var vernissage på Konsthallen i Åmål idag. Tre fotografer presenterade bilder från Andalusien. Mäktigt fina bilder. Är du i närheten de närmaste dagarna är det väl värt ett besök.

Postat 2017-03-04 19:57 | Läst 6197 ggr. | Permalink | Kommentarer (2) | Kommentera
1 2 3 ... 8 Nästa