Klimax och antiklimax

Om hög- och lågvattenmärken i kameravärlden

Det verkar som en hel del fotobekanta behagade gå på Fotomässan på fredag men jag träffade i alla fall några bekanta där idag. Jag undvek noggrant alla spegelreflexmontrar och siktade in mig på mätsökarstorleken och aningens mindre. För mig som kör det mesta på film är det digitala nytt "hver gang". Gud sig förbarme vad alla tillverkare hittar på! För att säga det kort. Panasonic ligger bra till i Vällingby. LX5 har jag visserligen rekommenderat mamma att köpa p g a storleken. Perfekt för handväskan. Även om jag gillade hennes väldigt bra när det gäller bildkvalitet så vill jag ha något lite större att hålla, typ ZM, Leica M3 o dylikt, bara inte plastklumpar à la Nikon och Canon fullformatare.

Panasonics monter var populär. Kamerorna är kompetenta och ger bra bildkvalitet men låter skrämmande lika en spegelreflex. Det må vara förlåtet då jag inte märkte någon fördröjning mellan tryck och slutare.

Dagens klimax

var besöket i Zeiss monter. Jag hade ZM:en med mig så killen i montern plockade fram lite godis att ta hem (reklamprylar alltså) och dukade upp gluggar att prova på min ZM. Jag provade allt som han hade och tog bilder. Bilderna sitter kvar på det perforerade minneskortet så det får bli en annan gång. Min assistent tog däremot bilder med sin D80 på mig och min "julafton".

Jag hade visserligen Zeissblått på mig men det var killen till höger som är från Zeiss. Han undslapp sig (eller "läckte"?) en hoppfull nyhet. Zeiss lär ha börjat titta på en sensor till ZM. Halleluja! Jag fick något religiöst i blicken och det såg han =) Det finns rykten i svang på nätet och det känns bara härligt för en gammal Zeissentusiast.

Distagon T* 3,5/18 mm. 13 linser i 11 grupper. Här är det tydligt varför objektiv kostar och väger.

Dagens antiklimax

Fujis Finepix X100 stod inlåst i en glasmonter. Se men inte röra! Inte många ville titta heller. Jag var ganska ensam just då. Och jag som hade vässat armbågarna! Men kameran är lika snygg som min ZM och är trots sin otillgänglighet en tänkbar ersättare till min D80. Om inte ZM kommer som digital snart...

Leicas monter var jag hos två gånger. Alla kameror var inlåsta i vitrinskåp eller vitrinbord. Se men inte röra utan tillstånd. För att få klämma på en kamera var man tvungen att fånga en säljares uppmärksamhet och de hade redan fullt upp med intressenter. Ricohs säljare var mycket modigare. Ingen kamera var fastlåst någonstans. Bara att ta och testa utan det irriterande korta snöret som alla andra hade. Alla modellerna stod kvar vid dagens slut. Det kallar jag förtroende.

Ingen Olympusmonter. Det kändes lite tomt. Precis som när jag upptäckte att det inte funnits reklam för Opel i DN Motor på flera veckor. Något fattas mig...

Dagens behållning

Utställningarna var fler och omfångsrikare än förra året. Det är det här fotografi handlar om. Bilder på papper. Jag är urless på att titta på bilder på en datorskärm. En del gillar blanka bilder, andra matta. Jag som betraktare gillar matta bilder då jag inte gillar att se spegelbilden av mig själv eller andra/annat i en bild. Jag vill se bilden! Speglingar i bilder är lika irriterande som ett hack i en skiva eller ett myggbett.

Fötterna blev ömmare än vanligt efter 4,5 timmars kryssande bland montrarna. Att kalla det behållning är väl lite onödigt men budskapet var tydligt. Jag borde nog träna mer och gå ner i vikt...

Rödvin och ärtsoppa

Förra helgen var stentrist grå och mörk så jag stannade inne och fick en hel del nyttigt gjort. Och så kopplade jag av med lite stillebenfotografering. Och med risk för att bli bildspammare så lägger jag ut två bilder på samma motiv.

Och så i svart/vitt

Bilden tagen med en digitalkamera. Det ni! =)

This is my Notebook!

Kan inte låta bli att kommentera Herr Björkboms inlägg idag. Det finns fler beroendeframkallande kombinationer. Här är min. En av dom, ty det finns flera...

ZM + Biogon 2/35. Härlig Notebook-combo

Så här ser en del anteckningar ut.

"Nya" ångloket i Åmål

Gästande prästen tar kyrkkaffe.

Rean på Dressman var svår att undvika. Rätt i nyllet alltså.

M-Zeissmissbrukaren 

Om Kodak i Vällingby

Och hur det gick med färgframkallningen

För många år sedan hade Kodak ett framkallningslab i Vällingby. Var det låg har jag ingen aning om men kanske någon här på FS vet. På framkallningspåsen stod det bara S-16285 Vällingby. Jag antar att de hade ett eget postnummer för det existerar inte längre.

Men en spillra av labbet har levt upp vid Grimsta torg och framkallat trenne filmer i en överbliven färgframkallningsmaskin, JOBO Duolab 1500.

Igår tog jag mod i barm och framkallade två rullar av tre. Portra 400NC och 160NC. Den tredje framkallade jag i morse, En Portra 400NC. Jag använde Tetenal Colortec C-41 i ett lämpligt kit som ger 1 liter framkallare.

Framkallaren består av tre ingredienser som efter blandning med vatten ser ut så här. (Jag blandade bara en delmängd.)

Sen blandas blekfixet från två olika ingredienser med vatten på liknande sätt till samma mängd. Till varje processteg används 140 ml.

Sen blandas stabiliseringsbadet ur en enda flaska, 1+9 där den andra delen är vatten.

Så är det dags att gå in i mörkrummet och ladda dosan. Men först fyller jag vattenbadet och värmaren med vatten och sätter på maskinen för uppvärmning till 38°C.

Spiralen var lite knixig andra gången så jag fasade hörnen på filmremsan den tredje gången men utan förbättring. Min väl fungerande Patersonspiral funkade inte i denna dosa.

Allt är redo. Flaskorna till vänster är kemikalierna i tur och ordning. Den fjärde använde jag med vatten för att kolla temperaturen i flaskorna.

När kemikalierna har nått arbetstemperatur är det så dags att börja framkallningen med bad nr 1. Man tar av locket på flaskan och skruvar på framkallningsdosan som ett lock istället, vänder hela arrangemanget upp och ner och allt rinner ner i dosan. Dosan placeras i maskinen och motorn sätts på. Dosan roterar ganska snabbt och med ett ihållande malande ljud. Köksmixern låter mycket värre.

Efter 3 min 15 sek töms dosan tillbaka i flaskan. Det här var ett prov av den högre motoriken. Att vända flaskan och dosan tvärsom från laddningen, menar jag. När jag körde den tredje filmen lät jag kemikalieflaskan sitta kvar under processen och det funkade fint.

Sedan blekfixet i 4 min med efterföljande sköljning i 3 min under rinnande vatten. Tempererat förstås men inte så noggrant.

Och så en vända i stabiliseringsbadet på 1 min. Även detta i maskinens oförtröttliga kvarnhjul.

Klart! Ja, alltså. Filmen måste torka också. Precis som vanligt.

Nå, hur blev det? Här kommer smakprov från alla filmerna.

Första filmen:

Andra filmen:

Tredje filmen:

Som synes gick det bra. Alla bilder är tagna med Leica M3 från 1955. Objektivet är ett Leitz Elmar 1:3,5/ 5 cm från 1954 utom i näst sista bilden då jag använde ett Leitz Elmarit 1:2,8/ 90 mm från 1960.

Portra Meldert

Temporary art

Det offentliga rummets tysta megafoner

Jag var redan på väg åt andra hållet. Detta konstverk är redan "kompletterat" med annat.

Vedergällningens princip. Jag trodde vi lärde oss något nytt av Jesus. Men alla känner honom nog inte.