Pro Memoria
Bröllop och ketchupeffekten
Om bröllop i parti och minut
Jag har nämnt det tidigare. Efter att min fru och jag hade gift oss gestaltades den berömda ketchupeffekten. Så gott som hela vän- och bekantskapskretsen kom på att de skulle gifta sig. Flera par varje år blev det i flera år. April månads profilbild är tagen vid ett av dem, vilket troligtvis var vid bröllopshysterins kulmen. Jag minns inte riktigt när det klingade av. Helt klart är det mycket mer sällan man får en inbjudan nuförtiden. Här kommer några få bröllopsbilder från dessa hektiska år och till sist månadens profilbild från 1985.
Ryssen, tysken och japanen
Om bastarder och mackapärer
Jag köpte en gammal FED 1 från 1940 för ett par år sedan. Den fungerar bra om man bara lyckas ladda filmen. När man inte använder en gammal gäng-Leica eller Leicakopia på ett tag så är det som nytt "hver gang". Jag köpte den med ett litet trevligt FED-objektiv på 50 mm/3,5 som ger verkligt speciella karaktärsbilder. Det har förstås ingen antireflexbehandling men klarar sig hyfsat i starkt ljus ändå. Så här ser den ut i original. Ha det i minnet ty snart har den bytt gestalt.
Bildexempel från originalkonfigurationen ovan.
Jag är snart färdig med en rulle i Leica IIIf och då tänkte jag testa denna FED som gatufotokamera och då satsar jag på en hittills helt okänd bastardkonfiguration med en Voigtländer Ultron 28mm/1,9 och en Leica universalsökare VIOOH med 2,8 cm-tillsatsen TUVOO (en rolig mackapär). Handlovsrem från någon avdankad 60-talskompakt och en rulle Ilford HP5+. Det blir alltså en historia med ryssen, tysken och japanen. Bellman ska jag försöka fånga på bild. Så här ser den ut. Närmast lik en Alien eller möjlig ubåt. Rolleiflexen skruvar irriterat på sig i hyllan. "Ingen RIKTIG TLR!"
Ryskt hus, tysk sökare och japansk glugg. Huvva! Bastarden blir komplett med film från Ilford.
Så om ett tag kommer bilder från den. I svart/vitt. Håll utkik!
Fotografens öga
En analys av fotografiet enligt John Szarkowski
John Szarkowski (1925-2007) var chef för den fotografiska avdelningen på The Museum of Modern Art i New York. I sin bok The Photographers Eye (1966) analyserar han vad fotografier ser ut som och varför de ser ut som de gör. Det handlar om fotografisk stil och fotografisk tradition som dagens fotografer tar med sig i sina bilder. Han analyserade fram fem grundstenar i ett fotografis tillblivelse.
- Motivet (the thing itself)
- Detaljen (the detail)
- Ramen (the frame)
- Tid (time)
- Position (vantage point)
1. Motivet (The Thing Itself)
Mer övertygande än någon annan typ av bild framkallar fotografiet en påtaglig verklighetsnärvaro. Sin mest fundamentala användning har fotografiet fått som ett substitut för motivet självt - en enklare, mer permanent, klart synlig version av rena fakta.
Vår tro på ett fotografis sanning vilar på att vi litar på objektivets opartiskhet, att det tecknar motivet som det är, varken bättre eller sämre. Denna tro må vara naiv eller illusorisk ( för fastän objektivet tecknar motivet, är det fotografen som definierar det), men den består. Fotografens syn övertygar oss så till den grad att fotografens medverkan göms.
2. Detaljen (The Detail)
När han (fotografen) väl hade lämnat studion var det omöjligt för honom att kopiera målarens schemata. Han kunde inte regissera ett fältslag som Uccello eller Velásquez, eller föra samman element som hade varit åtskilda i tid och rum. Inte heller kunde han arrangera om delar av sin bild för att konstruera en bild som passade honom bättre.
Från verkligheten framför honom kunde han bara välja de delar som var relevanta och överensstämmande, och det skulle fylla hans bild. Om han inte kunde visa slaget, förklara dess avsikt och strategi, eller skilja ut dess hjältar från dess skurkar, kunde han visa det som var för vanligt för att måla: den ödsliga vägen med spridda kanonkulor, lagren av lera på ammunitionsvagnens hjul, de anonyma ansiktena, den ensamma nedbrutna figuren vid väggen.
Intuitivt sökte, och fann han, den signifikanta detaljen. Hans arbete, inkapabel att berätta (med ord), vände sig till symboliken.
Riggdetalj på Götheborg (2008)
3. Ramen (The Frame)
Att ta något ur sitt sammanhang är kärnan i fotografens hantverk. Hans centrala problem är detta enda: Vad ska jag inkludera, vad ska jag avstå? Beslutets linje mellan innanför och utanför är fotografiets ram. När tecknaren startar i mitten av sitt ark, startar fotografen med ramen.
Fotografens ram definierar innehåll. Det isolerar oönskade placeringar (intill varandra). Genom att omsluta två objekt skapar den en relation. Fotografiets ram delar upp bekanta former och visar mindre bekanta fragment. Den skapar den form som omger motiven.
Fotografen redigerar betydelsen och mönstren av världen genom sin imaginära ram. Ramen är början på hans bilds geometri. Den är som vallarna på ett biljardbord.
4. Tid (Time)
Fotografier har ett speciellt förhållande till tid för de beskriver endast nuet.
Exponeringar var långa i den tidiga fotografin. Om motivet rörde sig blev det mångfaldigat i en rums-tid-dimension. Kanske var det sådana händelser som startade det fotografiska studiet av rörelsemönster och senare, den virtuella formen av kontinuerlig rörelse i tiden.
Fotografer fann ett outtömligt ämne i att isolera enstaka ögonblick av tid. De fotograferade hästen mitt i steget, människans flyktiga ansiktsuttryck, kroppens och händernas gester, när slagträet träffar bollen och mjölkdroppen som skvätter i ett mjölkfat.
Mer subtil var upptäckten av ett segment av tiden som Cartier-Bresson kallade det avgörande ögonblicket (the decisive moment): avgörande, inte av yttre omständigheter (när slagträet träffar bollen) utan därför att i det ögonblicket av förändrad form och mönster kändes ha uppnått balans, klarhet och ordning - därför att sinnebilden blev, för ett ögonblick, en bild.
5. Position (Vantage point)
Om fotografen inte kunde flytta på sitt motiv kunde han flytta sin kamera. För att se motivet klart - ofta för att ens se det alls - måste han överge sin normala position och ta sin bild från ovan, eller nerifrån, eller för nära, eller långtifrån, eller från baksidan, vända på ordningen av sakernas betydelse eller med hälften av sitt motiv skymt.
Genom sina fotografier lärde han sig att världen tedde sig rikare och mindre enkel än han kunde gissa.
Han upptäckte att hans bilder kunde avslöja, inte bara skärpan men också sakers otydlighet och att dessa mystiska och svårtydda bilder också kunde, på sitt eget sätt, verka önskade och meningsfulla.
Fem saker att ha i minnet på dina fotografiska exkursioner. Lycka till.
F'låt - naturfoto *o*
Om nödfotografering
Vi åkte ut till Drottningholm idag och njöt av vårsolens glans. Med mig hade jag tagit Bronican i akt och mening att göra slut på filmen. Den hade suttit i sedan juni 2009 och jag skäms för detta faktum. Bronican är visserligen en tung pjäs på 2 kg men det är ingen ursäkt för att inte använda den. Det har bara inte blivit av. Jag hade 6x4,5-magasinet som ger 16 bilder på rullen och 6 rutor oexponerade.
Nu är ju gatufoto min grej i år (och sannolikt alla framtida år) och det finns inte så mycket gatufoto att hitta i Drottningholmsparken. Folk bara går och går och går. Så jag försökte hitta något annat och tyvärr slant jag in på naturfoto på första rutan. Suck.
Men sen blev det i alla fall lite arkitektur. Grejer som är gjorda av människor och lydigt står stilla medan man lite ovant hanterar en kluns till kamera.
Grindstugan
Härifrån är det inte långt till Kina. Så vi gick dit...
Och tillbaka...
Det blev en mellanformatsdag
Mellanformataren
PS
Alla bilder tagna med Zenza Bronica S2A på film Delta 100. Och gulfilter.
Leica IIIf - bildexempel
eller Varför det är kul att fota med retrokameror
Det här ekipaget har varit i farten förra veckan och i helgen.
Leica IIIf med Summaron 1:3,5/3,5 cm och sökaren SBLOO. Allt 57 år gammalt.
Det är några som har frågat efter bilder så därför tänkte jag presentera några exempel så att alla kan förstå varför det är så kul med att fota med gamla kameror. Inte nog med att det är kul och man får fina bilder. Man får en del trevliga samtal på köpet också.
Kollegan Anders skruvar ihop min konstruktion efter ritning.
Det var inget fel på bilen. Han verkade missnöjd. Men vi snackade om gamla kameror istället..
Årsmötet på Midsommargårdens Fotoklubb var ganska välbesökt.
Mitt konsultnätverk träffades på Pampas marina för att fila på våra CV.
Och det var min grupps tur att ha kyrkkaffet i Hässelby missionskyrka i söndags.
Håll i schalen gumman. Här går det undan.
De sista bilderna från igår. Det fina med en rulle film är att man bara får 36 bilder att sortera istället för flera tusen som en del tror att de behöver.
Jag retas bara lite förstås.
Mellanformataren