Stand development

Och med blandade filmer

Det var några år sedan jag körde med stående framkallning och då med ojämnt resultat. Då körde jag ståldosa med stålspiraler. Den här gången kör jag Patersondosa med dito spiraler.

När man kör stående framkallning är det inte mycket som spelar roll mer än tiden. Att blanda olika filmer är ok. Pressat eller opressat har ingen betydelse. Temperaturen? Nä, bara den håller sig inom rimliga gränser. Man vill ju inte att emulsionen ska smälta av värmen. Stoppa och fixa som vanligt.

Naturligtvis slirade huvudräkningen en varm dag som denna.Jag tänkte köra 1:100 en timme men lyckades med att blanda 1:200 så jag borde köra två timmar. Istället fyllde jag på med Rodinal efter 40 minuter och lät det stå ytterligare 20 minuter. Det blev säkert inte rätt, det heller, men svartvit film är förlåtande liksom även processen.

Här kommer några bilder från OM-2N med Acros 100 och Balda Jubilette (1938) med FP4+.

Först Olympusen

Och så  Balda Jubilette

Eders Hängivne

Tack, George Eastman!

Det är lite lättare att fotografera med rullfilm

Innan rullfilmen kom fotograferade både proffs och amatörer med glasplåtar. Man använde ofta s k fallplåtskameror där den tagna plåten föll fram och la sig i ett magasin i kameran. När alla plåtar var tagna gick man till fotoaffären och och fick glasplåtarna uttagna och en ny packe insatt. Eller också skickades hela kameran in till Kodak för framkallning och kontaktkopiering och den kom snart tillbaka med en ny laddning glasplåtar. Proffsen gjorde förstås allting själva. Men för amatören var det bekvämt att lämna in allt och slippa göra jobbet.

Glasplåtar från Ilford. Känsligheten Weston 25 motsvarar ungefär ISO 32

Banktjänstemannen med de svarta fingrarna, George Eastman, utvecklade också glasplåtar hemma i sin moders kök under sena kvällar och nätter. Förmodligen var han svart under ögonen också av sömnbrist.

En bonde i Dakota, Peter Houston, uppfann den första handhållna rullfilmskameran i början av 1880-talet och hade patentet men startade aldrig tillverkning av den. Hans yngre bror David uppfann många delar till kameran, bl a rullfilmshållaren, och hade slutligen många patent. George Eastman köpte deras patent och licenstillverkade kameror för rullfilm. Det var George Eastman och konkurrenten Hannibal Goodwin som uppfann rullfilmen på var sitt håll. Goodwin sökte patent på sin 1887, George Eastman på sin 1888. Det här blev det verkliga genombrottet för amatörfotografin. Rullfilm i en enkel boxkamera. Och en lysande affär för George Eastmans Kodak. Adjö till glasplåtarna. Goodwin stämde senare Eastman för patentintrång och fick en ersättning på 5000$ av Eastman. Goodwin skulle just starta tillverkning av rullfilm när han omkom i en trafikolycka. Eastman blev ensam kvar på scenen.

Olika varianter av rullfilmshållare. Uppfinnaren David Houstons första rullfilmshållare var dessutom försedd kuggar och avsedd för perforerad film. Något som slog igenom senare när Thomas Edison behövde det till en av hans uppfinningar, filmkameran. Det var då 35 mm-filmen föddes som sedermera Leica använde till deras nya småbildskamera. I själva verket var den filmen den direkta orsaken till att Leicas småbildskameror såg dagens ljus. Uppfinningar inspirerar till andra uppfinningar.

Amatörfotografins fader. En hårdhudad affärsman.

Rullfilmen blev ett genombrott för amatörfotografin av samma magnitud som digitalfotografin blev ett drygt sekel senare.

Eder Hängivne

PS
Biografin om George Eastman har jag börjat på ett par gånger men jag tröttnar fort på det akademiska språket och nödvändigheten av att slå i ordboken flera gånger på varje sida. Men den är mycket intressant.

UTSTÄLLNING

Stockholms färskaste fotoklubb ställer ut

Analogfotograferna Stockholm bildades den 1 maj 2013 av fyra avhoppare från Midsommargårdens Fotoklubb samt ytterligare en analogfotograf från Kalhäll. Fem medlemmar var förstås en blygsam start och den första styrelsen fick bestå av endast tre ledamöter. I början höll klubben till i en nedlagd Konsumbutik i Hägersten men växte strax ur lokalen och flyttade till Kungsholmen mellan jul och nyår 2014. Där delar klubben lokal med Unga Forskare och har tillåtits bygga ett mörkrum från grunden som båda föreningarna använder. Under våren 2015 har anslutningen av nya medlemmar varit massiv. Ja, nästan lavinartad. Mer än 50% av klubbens medlemmar har tillkommit i år och idag består klubben av 57 medlemmar varav 14 är kvinnor. Ändå är det några som lämnat oss av naturliga skäl som t ex flyttning till annat land eller studieort.

Utställande fotografer kommer också att visa den utrustning de använt för att ta sina bilder.

Välkommen!

Eders Hängivne

PS
Det finns fika att köpa båda dagarna

Analogfotograferna Stockholm

Om Stockholms färskaste fotoklubb

Det har varit på gång ett tag och idag, den 1 maj, bildades föreningen Analogfotograferna Stockholm vid ett urtima årsmöte i den gamla nedlagda Konsumbutiken på Mejselvägen 33 i Västberga. Årsmötet samlade fem deltagare men fler intressenter finns.

"Föreningens ändamål är att bevara och främja den klassiska fotografins medel och metoder.
Föreningen uppfyller sitt ändamål genom att i sin programverksamhet vara inriktad på alla aspekter av analog fotografi, erbjuda kurser i analog fotografering och kemibaserad framställning av negativ och kopior, samt alternativa tekniker."

Första styrelsen består av Mikael Gustafsson (ordf), Calle Efvergren (kassör) och Elias Åkerlund (sekreterare).

Den här bilden är från ett förberedande möte.

Eftersom sommaren är nära kommer programverksamheten att starta på allvar efter sommaren. Styrelsen har en del att klara ut innan dess.

Intresserade nya medlemmar är välkomna att anmäla sitt intresse till Mikael Gustafsson. Medlemsavgiften beslutades till att vara 300 kr per kalenderår. För det priset får man tillgång till ett välutrustat mörkrum förutom alla innehållsrika klubbmöten.

Mellanformataren

Filmus universalis

Om en artikel ur arkiven från 1954

Jag har ett antal Fotografiska årsböcker som varje år innehåller ett antal artiklar om foto. Där debatteras ett och annat men  avhandlar också en del tekniska grejer. I årsboken för 1954 finns en artikel om den universella filmen. Den som kan användas till allt. Färgbilder på papper, svartvita bilder på papper, diabilder i både färg och svartvitt. Som ett sentida tillägg kan även digitala bilder sällas till dess underbara egenskaper (undertecknads anm.)

Jag pladdrar om den negativa färgfilmens universella egenskaper och tar mig friheten och fräckheten att återge en sida ur boken för att åskådliggöra filmens förträffliga användbarhet.

Lägg märke till den kraftiga föryngringen av kvinnan vid konvertering till diapositiv! Slår alla skönhetsmedel med hästlängder.

Jag blev påmind om det här när jag har letat igenom pappas gamla negativ och hittat en kontaktkarta på ett antal färgnegremsor. Kontaktkopian är svartvit.

Jag har förstås testat i mörkrummet och stoppat in ett färgneg i apparaten och exponerat på svartvitt papper. Jag har några tusen färgneg och behöver bilder till hösten utställning. Och kolla här hur det blev! Först originalbilden.

Och så mörkrumskopian

Ingen höjdare, tycker nog jag. Jag är inte säker på om jag kan öka kontrasten på det vanliga sättet med magentafiltret. Men det går ju helt klart.

Nu är det ju mer av historiskt akademiskt intresse. Med en digitalkamera och photoshop kan man fixa det mesta. Men diabilder är nog fortfarande svårt utan film i kameran =)

Mellanformataren

PS
Den färgnegativa filmen kan konverteras att bli digital också. Processen kallas skanning. Han tänkte inte på det 1954.