Pro Memoria
En av mina bästa vänner har kilat vidare
Om att skiljas med glädje
En av mina bästa vänner har gått till andra jaktmarker. Och det är med glädje jag släppte iväg den. Jag har haft många fina stunder med den och jag vet att är där den är nu fortsätter den att sprida glädje. Min gamla Rolleiflex 3,5A Automat från 1952 har flyttat permanent till sonen i Göteborg.
Jag har ju en till, en Rolleiflex 3,5B Automat från 1954, som gläder mig på samma sätt. Det är bara lite detaljer som skiljer. Ett vinnande koncept behöver ju inte ändras särskilt mycket.
Mellanformataren.
PS
En del andra gamla godingar är på väg ur boet också så kom inte och säg att jag är en samlare!
Om verkligheten vore svartvit
Skulle vi gilla färgbilder då?
Låt oss föreställa oss att verkligheten alltid har varit svartvit. Vi ser svart och vitt och allt däremellan som olika nyanser av blandningen av dessa två. Och så, i mitten av 1800-talet hittar några uppfinnare på hur man kan permanenta ögonblick i historien med en ny teknik som kallas fotografi. Med kemiska processer lyckas man skapa bilder av verkligheten som visar färger! Olika gråa nyanser får en färg! En ny virtuell verklighet eller parallellt universum öppnar sig. Världen häpnar över den nya tekniken och uppfinningen sprids som en löpeld över världen. Fotograf blir ett yrke men en annan uppfinnare gör tekniken tillgänglig även för amatörer och fotografi blir den nya flugan i alla världens familjer.
Den gamla tekniken.
Långt senare i historien utvecklar andra uppfinnare en fotografisk film som kan återge verkligheten som den är. I svartvitt alltså. Alla blir betagna av den nya tekniken. Man uppfinner t o m en film som kallas diafilm och som man med en projektionsapparat kan projicera bilder på väggen med. Hemmabion era har fötts. Låt vara att en del familjemedlemmar börjar snarka, överväldigade som de är av alla verklighetsintryck i verklighetens nyanser av svart och vitt.
Den nya tekniken. Hänförande, eller hur?
Mellanformataren
PS
Verkligheten är förmodligen olika hos alla individer på denna kula i universum.
Ressällskap
Kvinnor åker ingenstans utan handväska. Jag åker ingenstans utan en kamera
I morgon bitti, tidigare än jag är van vid, åker jag till Barcelona för en konferens . Nu är det slutliga kameravalet och vilka filmer av olika sort som ska med avslutat. Kameraproviant för fem dagar med 30°C i skuggan. Det går väl åt ett par rullar, garderar med flera.
Det här packade jag ner nyss i handbagaget:
Fujifilm X100 får stå för merparten av färgfotografierna. Extra batterier, minneskort och laddare är med.
Dogmakameran Zeiss Ikon ZM med Elmarit 2,8/90 mm och Sonnar 1,5/50 mm. Reservbatteri är med och flera rullar av sommarfilmen 125 PX, ett par Tmax400 och en 5-pack Portra160 i reserv. (Om minneskorten skulle bli fulla.)
Dessutom har jag tagit med en hemlig kamera som är så kompakt att den bara slank ner. Den behöver ändå motioneras lite så den får följa med. De bilderna hamnar kanske i Retrokamerapoolen.
Jag tar ingen dator med mig så det kommer att bli en massiv avtankning av minneskort och framkallningsdosan kommer att gå varm när jag är tillbaka. Det dröjer nog innan ni får se något m a o.
Nu är det snart dags att uppsöka bingen. Uppstigning 03.00. God natt.
Mellanformataren
BW400CN
Om en intressant svartvit färgfilm
Jag hade länge sneglat på den där svartvita filmen som framkallas i C-41-processen. Så till sist slog jag till och köpte en rulle för att prova. Sedan låg den i frysen i nästan ett år. Jag kom mig inte för att sätta den i en kamera. Nu på sensommaren blev det av och den hamnade i min svarta OM-2N som för tillfället hade en Zuiko 2/85:a där fram. Här kommer en blandad kompott av händelser under den tid filmen satt i kameran.
Först Kolmården
Barnbarnen umgås med svinen
Herre på täppan
Den ofrivillige naturfotografen lyckades fånga en björn i bilden. Den finns där nånstans...
Sedan Planket
Det är ju ingen större mening med att ta bilder på bilder så jag tog på nåt annat...
Planket är ju mer än bilder
Man kunde köpa mat också.
Och sist en tidig morgon i Vällingby
Avsiktligt underexponerad så mästra mig inte.
Ja, vad ska man säga om det här då? Jag tror jag gillar den.
Mellanformataren
PS
Jag ska nog prova att kopiera några bilder som vanligt i mörkrummet i alla fall...