Chevrolet BelAir

Kärt barn har bara ett namn

Det här är en av mina favoriter. Populär som veteranbil är den också. Det finns många på alla träffar. Här är några varianter.

Gul

Dansk och lite äldre

Slemgrön

Ljusgul

 Orange

Den närmaste bilen är en -55a, tror jag. Killen är av yngre årgång.

Eders Hängivne

PS
Ja, det kommer ännu mer... 

PPS
Alla bilder i mina inlägg från Rättvik är tagna på film med en gammal Olympus OM-2N 

Dags att byta Dogmalöfte

Åter till favoriten

Jag har länge haft min Olympus OM-2n med Zuiko f1,4/50 som mitt Dogmalöfte. Till den hade jag valt färgfilm och 400 ISO. Åtskilliga rullar har gått igenom den under det senaste året. Men nu känns det rätt att byta tillbaka till en gammal trotjänare som jag planerar att använda mycket i sommar. Zeiss Ikon ZM med Sonnar f1,5/50 och i det ekipaget ska jag köra svartvita filmer på 400 ISO och framkalla i Xtol 1+1. Nu är det läge att gå på stan och fånga samtiden. Och allt annat som tillhör dokumentären om mitt liv.

Jag har långsamt bytt ut min förtjusning för 35:an mot 50 mm. Den passar mig lite bättre just nu.

Eders Hängivne Analogfotograf

PS
Det blir nog mycket 4x5" i sommar också. Kan inte låta bli att ha roligt =) 

Innan det roliga börjar

Om resande arkitektur

Ett av mina långa projekt har arbetsnamnet "Temporär arkitektur". Den här gången tänkte jag visa lite bilder på en dagsländearkitektur, ett resande nöjesfält. På väg till och från jobbet passerar jag ett större grönområde där 275:an viker av mot norr i en rondell, strax öster om Hässelby slott. Fem dagar i veckan har jag koll på vad som händer där.

Långtradarna kommer en dag och sätter upp allt under febril aktivitet. Alla vet vad de ska göra och det går undan. Dag två är nöjesparken igång. Dag tre packas allt ihop och man drar vidare till nästa ställe. Endast några tillplattade plättar i gräsmattan och några leriga däckspår finns kvar.

Eders hängivne kolorist

PS
Det är naturligtvis färgen som är motivet här också. Och jag använde Dogmakameran, OM-2N med 50 mm och Portra 400.

Äntligen hemma!

Om att hitta den rätta fotoväskan

Jag har flera fotoväskor/ryggsäckar men de är antingen för stora eller små. Somliga passar för en större utrustning och den minsta rymmer ett par objektiv och några filmrullar. Den minsta väskan köpte jag just av den anledningen att jag helst går med kameran i handen och bara behöver något att hysa ett extra objektiv och några filmrullar. Men saker och ting förändras, även mitt sätt att fotografera. Det är visserligen så att när jag går och fotograferar har jag fortfarande kameran i handen (!) =) Men på vägen dit har jag kommit fram till att jag lika gärna kan ha den i en väska för att ha händerna fria.

Min kravlista var därför kort. Väskan skulle rymma en analog småbildskamera med ett objektiv påsatt samt  ett extra objektiv (max 90 mm). Därtill några rullar film och mobiltelefonen. Allt utöver det är en bonus.

Minimikravet, två varianter

Får galant plats

Bonusprylar som får plats

Det här var helt oväntat. Min 10"-platta fick också plats. Men det är nog inget jag kommer att ta med mig så ofta.

Eders hängivne

PS
Den här funkar naturligtvis utmärkt för den som har en kompakt digitalkamera. Min X100 lämnar dessutom rum för en mössa eller en liten flaska dryck. Jag kan t o m ta med mina extra batterier och laddaren. Men den som fortfarande kör med en stor DSLR får titta på något större. Sorry.

PPS
Väskan är en ONA Bowery. Innermått 25,4x15.2x10 cm. Hur de har lyckats mäta de sista millimetrarna är en gåta. Väskan är mjuk och smidig. Jag köpte den på Scandinavian Photo i Stockholm. Jag tog med mig minimikravet och provade direkt i affären. Saken var snart konstaterad och det tog längre tid att betala än att prova. Jag var inne i affären högst 20 minuter.

Norrtälje i svartvitt

Om bilars själ

Som jag antydde i mitt förra inlägg gjorde jag ett varv till på bilshowen i Norrtälje med min gamla 60-åriga Rolleiflex. Det var då det roliga började. Och det var då man fick kontakt med veteranbilsägarna. Rollein är bra som samtalsöppnare och ägare till gamla bilar har en djup förståelse för kameravalet, om jag säger så. Lika imponerande som om jag kommit dit med en bil. Jag ska inte prata sönder det här så nu kommer några utvalda bilder. Många fler finns i mitt album "Veteranbilar".

Eders hängivne

PS
Tessaren bekänner färg. Äckligt skarp i vissa lägen men soft när man vill det. Den kemiska fotografins goa känsla.