Pro Memoria
Åh, dessa sittningar
Om att vara barn till en flitig amatörfotograf
Minst en gång om året var det sittning för pappa amatörfotografen. Då kändes det mest avskyvärt tråkigt men idag uppskattar jag bilderna oerhört mycket. Det var förstås angeläget att dokumentera den uppväxande barnaskarans fysiska utveckling. Jag har naturligtvis gjort samma sak själv med mina barn förutom att vi sällan ställde till med en sittning av den här typen. Det blev mest bilder i situationer, eller i farten. Ungar sitter ju sällan stilla. Men jag satt stilla och svettades i lampljuset. Här är april månads profilbild. Tagen 1962. 8 år och går i andra klass.
Jag blev en hängiven amatörfotograf, jag också.
Bilden tagen med en Nettar 515/16. Film okänd.
Eders hängivne
Develop before 06/1988
Om Ektachrome 200 EFTER 20 år i frysen
Sista gången jag var hemma i Åmål och hälsade på så tömde pappa sitt gamla filmförråd ur kylen. Det blev en kasse med gammal film med ett bäst-före-datum för ett par-tre decennier sedan. Jag ville förstås kolla om den duger till något så jag laddade en rulle i min nyreparerade Bronica S2A och drog ut för att fotografera klara färger och se hur de skulle ta sig ut. Motiven är verkligen inget att skryta om. Inte kompositionerna heller men tanken var ju bara att kolla hur färgen återges efter så lång tid efter att den borde ha exponerats. För att ge er en aning om resultatet visar jag här två bilder av varje motiv. Det ena är oredigerat ur skannern, det andra är färgkorrigerat med Automatisk färg i Photoshop. Döm själva.
Mjaaa. Med lite mer arbete går det nog att nå ett hyfsat resultat. Som ni förstår är bilderna inte dugliga att monteras i diaramar men för digital presentation kan de nog göra tjänst efter åtskilligt pillande i Photoshop
Eders Hängivne
PS
Jag ska nog köra en till i fullt solsken också. Jag tror att den blir bättre.
Fujifilm Neopan 400 pressad till 1600
Mellankornigt
Jag försöker verkligen att variera motiv och ljusförhållanden när jag testar nya filmer. Jag vill ju få filmen att bekänna färg, om man kan säga så om svartvita filmer =) Neopan 400 visar sig något bättre än de tidigare testade beträffande korn och kontrast när man pressar den 2 steg. Men ändå inte något jag tar till mig på samma sätt som jag gjort med Tmax 400. Under samma tid har jag exponerat Tmax 400 på 1600 ISO på bladfilm med ett helt annat resultat (läs finkornigt). Men Neopan 400 verkar ha potential att bli riktigt fin om man kör nominellt. Jag förväntar mig det när jag kommer dit i mina tester. Här kommer nu lite exempel från rullen. Som vanligt är den körd i OM-2N, denna gång med f2/35.
Filmen kupar sig måttligt så den fick ligga i press ett dygn innan jag skannade den.
Eders Hängivne
PS
Nu sitter det en Ilford Delta 400 i Olympusen som också pressas till 1600 ISO.
De e mycket snack om mässing nu
När mässingen svartnar
Jag äger ett objektiv från ca 1896 som är helt i mässing. Inget målat krafs som nöts bort här inte. The real thing. Här går det åt andra hållet med patinan. Mässingen svartnar!
Goertz Anastigmat tillverkad i Berlin.
Så, alla fotografer med svartmålade mässingstoppar. Släng er i väggen!
Eders oputsat Hängivne
Stenbrott i färg
Kan det vara någon idé att fotografera ett stenbrott i färg?
Blir det inte bara hundra nyanser av grått? Jag var ju tvungen att prova, eller hur? Jag har häckat där med flera kameror med svartvit film så nu tänkte jag åtminstone göra en session i färg. Jag tog OM-2n med Portra 400 och lämnade all svartvit film hemma för en gångs skull. Vädret var finfint, sett ur fotografisk synvinkel. Mörka moln norrut och solen in från söder. Precis rätt förhållanden för lyckade bilder i stenbrottet i Stenhamra på Färingsö.
Bautasten med modern runskrift
Moderna hällristningar finns det gott om
Allt är inte grått.
Eders hängivne
PS
Mer om stenbrottet i Stenhamra kan man läsa i Wikipedia. Stenbrottet ägs numera av en närliggande bostadsrättsförening som hyr ut brottet till olika events.
PPS
All bilder är hemframkallade i Tetenals C41-kit i en Jobo Duolab framkallningsmaskin.