Nu är det Jul igen...

Åtminstone på två trappor Vällingby. Min fru är en hängiven stockfotograf och ska man sälja bilder som ska sälja julen som reklammakarna ska sälja till affärerna som ska sälja julstämning när de säljer sina julklappar till oss vanliga dödliga så ska det börjas nu. Att fotograferas, menar jag. Alla julsaker är framplockade och får posera på olika sätt i en egenhändigt uppbyggd rigg av en för tillfället oanvänd garderobsinredning från elfa.

Lite kulor och paket

En glastomte poserar bland blinkande kulörta stjärnor

Vi har en studio som vi inte längre kan använda. Den blev för stor för vårt nya vardagsrum när allt omkring är uppmonterat. Vårt nya vardagsrum är mindre än hälften så stort som det vi lämnade. Så nu är studion till salu om någon fotointresserad är intresserad. ”Ring maj sen”. Billigt om beskrivningen passar dig.

Studion i vårt gamla vardagsrum men med lamporna undanställda.

Kärlekens språk

Min fru är invandrare och hon har lärt sig svenska. Hon talar inte perfekt men mycket bättre än många andra som bott här längre än hon. Hemma hos oss går ofta diskussionens vågor höga om egenheter i det svenska språket. Ord som stavas och låter likadant men betyder olika saker i olika sammanhang är ett ofta återkommande tema. Jag finner mig ofta som svenskans försvarare och som sådan också ofta mållös. "Jag vet inte varför" är ett svar som ofta kommer över mina läppar. Men vi hittar också ord som är gemensamma i våra olika modersmål och vi undrar ofta vad det kan komma sig. De är inte alltid helt lika men liknar varandra på ett omisskännligt sätt. Ibland förstår vi att orden är importerade hos båda språken, ibland anar vi att ett våldsamt möte våra länder emellan har färgat av sig på språket. Roligast har vi när vi hittar likadana ord med helt olika meningar i det två språken. I det ena språket kan det vara ett fint ord men i det andra kan det vara helt osmakligt eller fult. Hon har också en gammal ordbok för sitt språk till svenska. Där hittar man inte ens en del gamla svenska ord. Den verkar nästan sensurerad men det gör inget. Vi förstår för det mesta varandra och flinar åt språkens krumbukter och stolligheter och kysser till sist varandra på kärlekens språk...

En av få bilder på min fru. Hon låter sig inte gärna fotograferas.

Fler bilder från vinden

Nu är jag helt färdig med ommontering av diabilder till kompaktramar. 3264 st diabilder är min hela produktion. De första 200 är dock inte ommonterade. De är halvformatsdia (18x24) och jag har inte hittat kompaktramar till det formatet (än).

Här kommer lite smakprov från vinden igen.

Windsurfing utanför Tversted i Danmark 1992. Det blåste friskt den dan. En del på min kamera blåste bort och försvann i sanden. Inget vitalt dock.

Siesta 1985 i Skånes djurpark

Äldste sonen Pehr 1986 på Danska västkusten.

Världens tredje äldsta olivträd finns på Naxos 1995.

Se hela härligheten i mitt album Bilder från vinden

Jag är en professionell sökare

Det ingår ofta i mitt jobb att leta reda på saker. Inte för att jag har förlagt dom. Tekniska saker. Nu har det sina sidor och är man lite blåögd som jag och dessutom oskyldigt oanande kan det oväntade drabba en. Överraskningar är legio, både bra och dåliga eller bara dråpliga. Häromdagen behövde jag få tag på en liten fläkt och för att bredda möjligheten att hitta rätt ute i världen så sökte jag på det engelska ordet för fläkt: fan <Enter>

Jag blev genast översköljd av svordomar på svenska sajter. Inte en engelskspråkig fläkt i sikte! Jag förfinade min sökning en aning och fick bättre träff. Det första resultatet påminde mig om en gammal kollega. En duktig konstruktör var han men tala utan svordomar kunde han inte. Jag känner ingen annan som kan svära en hel mening. Jag lärde mig så småningom att ”sila snacket”. Att sila svaren från webben är däremot tröttsamt.

En gång för längesedan, när internet var ganska ungt, skulle jag ha tag på en nippel att sätta en slang på. Även här gjorde jag en bred sökning för att få ett brett svar: nipple <Enter>. O, Gud sig förbarme, vilka svar jag fick. Inga nipplar men kvinnliga bröstvårtor in legio. Jag är varken pryd eller blyg av mig men då blev jag lite ställd. Ganska hårdhänt lärde jag mig så småningom porrens slang och kunde filtrera även på internet.

Här en (analog) bild av min svärande kollega, svärande över en CAD-dator som inte gör som han vill. Den andra bilden visar hur en riktig nippel kan se ut. Att visa något annat faller utanför denna internetsidas hyfs och vett. (Där fick alla nakenfotografer sig ett uttag).

Svärande kollega 

Nipplar. Bilden är kidnappad från en källa som jag vill skydda.

PS
Alla nakenfotografer kan vara lugna. Jag skojar förstås. Inget är väl vackrare än den nakna människokroppen. Fota på för all del. Varna gärna högljutt om var ni publicerar så håller ni alla nyfikna inom räckhåll.

Livskamrater

Lika bra att säga det med en gång. Det här handlar inte om människor i mitt liv. Då skulle det bli ett alldeles för långt inlägg. Det här handlar om saker som troget följt mig genom livet.

Den första jag vill berätta om är en Victorinox fickkniv som en god vän (T-Gunnar) inhandlade i Schweiz på hemresa till Sverige 1982. Den var mycket liten och gjorde verkligen skäl för benämningen fickkniv. Detta lilla mästerverk innehöll ett knivblad, en sax, en nagelfil, en pincett och en tandpetare. Allt inom längden 4 cm, bredden 1 cm och tjockleken 6 mm. Alla mått är ca-mått då jag mäter i minnet. Den hade jag alltid i fickan. Även då byxorna gick i tvättmaskinen. Utom då jag lånade ut den tillfälligt. Allt som gick att göra med det innehållet hade den gjort. Och lite till. 2006 skulle jag på tjänsteresa till Polen och det var längesedan jag hade flugit. Det gick bra dit men inte hem. Jag fastnade hos en pedantisk säkerhetsvakt, tillika kvinna, som absolut skulle avkräva mig min trogna och mångåriga livskamrat och förpassa den till en transparent kontainer där alla brottslingar och terrorister fick slänga sina vapen. Inga argument bevekade denna @&?#@! kvinna. Kontainern innehöll långt farligare redskap än min gamla vän. Det fanns ingen återvändo och vi skildes för alltid. Jag ville ju inte söka politisk asyl i Polen! 24 år är ett långt äktenskap och en del slutar i en smärtsdam skilsmässa. Jag har ingen bild på vännen men har ersatt den med en äldre som jag köpte på Tradera för en mindre peng. Den har bara två knivblad och det ena är toppen bruten på. Båda sidorna har jugendmönster i silver och har potential att bli en lika långvarig vän.

Min andra vän i livet är min ryggsäck som inköptes på 80-talet och har följt mig på alla resor, korta som långa. Utom möjligen några tjänsteresor. Jag ska inte här beskriva alla dess förtjänster för jag vill ju gärna att du läser till slut. Jag nöjer mig med en bild. Är den inte vacker, så säg?

 

Min tredje livskamrat är en som varit borta ett tag men kom tillbaka häromdagen. Min Chinon Genesis II. En kompaktkamera med imponerande storlek (och då menar jag inte liten). Vi köpte den i slutet på 80-talet i akt och mening att enkelt kunna fotografera våra rörliga barns uppväxt. Den användes otroligt flitigt och vi fick öka på filmkontot rejält för att hinna med alla tre sönerna. Jag har förresten lagt märke till att vid denna tid upphörde jag så gott som helt att ta diabilder. Även denna livskamrat försvann i en skilsmässa när frun drog åt sitt håll med kameran. (Den sörjde nog ihjäl sig i min frånvaro, ty den finns inte mer). För ett par veckor sedan kände jag saknad och ett retrosug efter den och sökte effektivt (som alltid) upp en likadan i Arizona för 50$. Ägaren var nog en fotohandlare och sålde den villigt. I förrgår kom den och den förtjusande fotohandlaren och hans fru på Passion for Photo hade t o m skickat med ett batteri! Idag köpte jag en diafilm för att känna på min egen Dogmatik vid något högtidligt ögonblick. Här en bild på härligheten. Är den inte imponerande?