Sommartid – en nyck som påverkat nästan hela världen

I Dagens Nyheter kunde man igår finna den märkliga anledningen till att vi har sommartid. Idén väcktes först 1895 av den zoologiskt intresserade Nya Zeeländaren Georg Vernon Hudson som ville ha mer dagsljus för sin hobby: att jaga insekter. Några år senare fick den brittiske friluftsfantasten William Willet samma idé för att få mer tid för sin hobby: golf.

En stor del av världen har nu rättat in sig efter två människors friluftsintresse! Och jag som avskyr insekter och aldrig spelar golf måste finna mig i det!

Om jag kunde påverka något skulle jag hellre införa sommar hela året =) Och om jag lyckades med det  skulle jag inte vilja vänta över hundra år med att Dagens Nyheter skriver om det. Jag skulle nog få olika vinterintressen emot mig genast förstås och bli motarbetad av de skidåkande nationerna och resebyråerna som lever på att folk ska resa till sommaren. Smutskastad och utstött. Å andra sidan får jag nog stöd av kommunpolitiker som genast ser en möjlighet att ta bort snöröjning ur budgeten. Båtfolket skulle prisa mig medan skidfabrikanterna skulle sätta ett pris på mitt huvud.

Jag får nog fundera ett tag till på om jag ska gå till torgs med detta...




Flyer för "Sommar-hela-året-kampanjen"

Voigtländer Vito CL med Elite chrome 200

Rolleiflex och de praktiska tillbehören 7

Detta avsnitt ska handla om Rolleiflash, TLR:ernas genialiska blixtaggregat.

Den enda information jag hittat om Rolleiflash indikerar att det funnits tre modeller varav jag bara har information och bilder för Rolleiflash 2 och Rolleiflash M, den senare bara en variant av 2:an med blixtskofäste.

Lamphållaren kan ta tre olika lampsocklar m h a adaptrar och risken att stå utan lampor blir därmed mindre. Förutsatt att man har blixtlampor med någon av de tre socklar som passar. På den tiden var det inga problem att få tag på blixtlampor men idag är det ett detektivarbete. Jag brukar fråga varje ny fotohandlare jag kommer till om de har några blixtlampor. Om de har det köper jag på mig några askar.

Rolleiflash monteras, helt genialiskt, på sökarobjektivets bajonett och finns naturligtvis för alla fyra bajonetter. Den går att ställa inom ett, föralldel begränsat, område men kan också vinklas nästan varvet runt genom att lossa på en låsmutter vid fästet och ställa den önskade vinkeln.

Batteri behövs förstås och här duger det inte med en massa 1,5-Voltare. Ett på 22,5 V ska det vara och det går fortfarande att köpa hos välsorterade batterihandlare (sök på nätet med ”everready 22,5v”). Kabeln sitter på en vinda inne i huvudet och kan enkelt dras ut och anslutas i blixtsynkkontakten. När man är klar spolar man tillbaka den. Som en kabelvinda.



Några passande lampor. Den stora till vänster ser hotfullt stor ut.

Glöm inte att ställa kameran på lampblixt. Annars blir det felexponerat. Blixtlampor brinner visserligen längre än en elektronblixt men de har en startsträcka som är ganska lång. Kamerans slutare är öppen ganska länge innan blixtlampan tänder om den är inställd på elektronblixt, X.

Förlängningskablar fanns att köpa då men nuförtiden ser jag inga på sajterna. Man kan också koppla ihop flera Rolleiflash på liknande sätt som man gör nuförtiden. Dock inte trådlöst om man inte går utanför originaltillbehören och letar.

Rolleiflash M var en specialmodell med ett fäste för Rolleiflex Magic-modellerna då dessa hade den vanliga tillbehörsskon på vänster sida.



Rolleiflash med bajonett resp. blixtsko (endast Rollei Magic)


Jag noterade också att Walter Heering på fullt allvar behandlade blixtpulver i ett avsnitt i sin Rolleibuch 1952! Men det tycker jag är överkurs för den här artikelserien =)


Mellanformataren


Varudeklaration: Nördinlägg.

Rolleiflex och de praktiska tillbehören 6

Extrainsatt avsnitt rörande objektiven!

Jag hittade nyss ett kul tillbehör som jag aldrig förr har sett. En bländare Rolleiphot för sökarobjektivet! Meningen är att man ska kunna kolla skärpedjupet genom att ställa in samma bländare som på objektivet. Passade förstås i den gulliga filterväskan och kunde vara lättillgänglig på kameraremmen. Galet och nördigt? Javisst! Det är kameratillverkarnas gyllene tidsålder. Konstruktörerna leker fram användbara grejer =)



Rolleiphot

Mellanformataren


Varudeklaration: Nördinlägg

Rolleiflex och de praktiska tillbehören 5

I det här avsnittet tänkte jag hålla mig till ett av de , till objektivet, angränsande området: Sökaren.

Kan man verkligen göra tillbehör till den redan med finesser fullsmäckade sökaren? Genom sin sinnrika konstruktion är den ju väldigt användbar i många olika situationer. Man kan fotografera runt hörn eller använda den som periskop. Med sina fällbara plåtar och speglar kan man lätt bygga om den för sport- eller gatufoto. Den inbyggda förstoringslinsen är praktisk vid noggrann skärpeinställning. Nå, det var inte säljsnack det här skulle handla om.

Prismasökaren, Rollei-Penta-Prisma,  är kanske det vanligaste tillbehör man tänker på då den låter oss titta rakt fram mot motivet (och samtidigt med andra ögat se vad som händer i omgivningen) som en SLR. Det där är väl schaktsökarens största minus att man inte har så bra koll på bildens omgivning. I anslutning till detta tillbehör måste jag nämna pistolgreppet som gör fotograferandet med prismat monterat mycket bekvämare.

Penta-Prismat passar alla Rollei-modeller med utbytbar schaktsökare (äldre modeller kan inte byggas om) och det levererades med utbytesluppar med dioptrierna 0, ±1, ±2 och ±3 så att man inte behöver använda glasögon.

Det fanns också ett specialokular Penta B för båda ögonen och som kunde användas tillsammans med glasögon.


Vit skjorta och slips är dock inte längre obligatoriskt.



Mitt eget sport/gatufotoekipage. Jag föredrar den inbyggda sportsökaren.

Ett annat intressant tillbehör är Påsticksschaktet. Alla som fotograferat med en schaktsökarkamera vet att ströljus kan störa vad man ser på mattskivan och göra skärpeinställningen svårare. De fantastiskt fantasifulla ingenjörerna hos Franke & Heidecke hade bot för detta också! Fast om det nu var praktiskt i fotoögonblicket var det kanske inte så praktiskt att dra med sig även om det var hopfällbart. Men på den här tiden hade ju männen ytterrockar med stora fickor så det gick nog bra ändå. Värre är det nog att släpa med sig idag. Även om man har en rymlig fotoväska (vilken jag helst lämnar hemma om jag inte har bil). Påsticksschaktet hade också inbyggda förstoringsglasögon för exakt skärpeinställning.

Andra praktiska tillbehör till sökaren är de som kan hjälpa till med skärpeinställningen. Jag känner till två: Mätkilsskiva och Rolleimeter.

Mätkilsskivan får väl anses som den mest praktiska och som också är så vanlig i äldre spegelrefelxkameror att den inte behöver någon närmare presentation. Mattskivan byttes ut mot Mätkilsskivan (om den var utbytbar) och sedan fokuserade man genom att se till att snittbilden såg riktig ut.



Mätkilsskivans funktion

Rolleimetern var dock ett helt annorlunda och dyrare verktyg för fokusering. Rolleimeter förvandlade kameran till en mätsökare där man ska få två bilder att sammanfalla för att få skärpa på det önskade stället. I detta fall måste man använda sportsökaren då Rolleimetern monteras framför öppningen. En arm som är direktkopplad till objektivfronten manövrerar mätsökarspegeln.


  
Det är en ganska lång procedur för att kalibrera den vid första monteringen men behöver inte göras om varje gång.

Mellanformataren

Varudeklaration: Nördinlägg

Rolleiflex och de praktiska tillbehören 4

Avsnitt fyra i serien om de praktiska tillbehören till Rolleis TLR:er kommer att behandla närbildslinser och objektiv.

Det var vanligt förr att man satte på försättslinser för att ändra brännvidden på kamerans fasta objektiv. Vips så fick man både ”macro”, vidvinkel eller tele. Franke & Heideckes ingenjörer hade ingen brist på fantasi utan skapade sånt som kunde behövas. Ett drömjobb för ingenjörer, tror jag.

Närbildslinserna äro tre och de heter mycket fantasifullt Rolleinar 1, 2 och 3. De finns för alla bajonetter förstås och förekommer flitigt på auktionssajterna. Möjligen med undantag av trean.

Med en Rolleinar på objektivet ändras fokuseringsområdet enligt nedan.

Rolleinar 1: 45-100 cm. Särskilt populär för porträttfoto.

Rolleinar 2: 31-50 cm

Rolleinar 3: 24-32 cm

Som du förstår innebär detta ett problem på en TLR då objektivet och sökarobjektivet befinner sig på ett avstånd från varandra. Parallaxfelet blir mer än vad kameran normalt klarar att hantera. Därför består Rolleinarer av två linser. En för objektivet och en för sökarobjektivet. Se bild

Min Rolleiflex med Rolleinar 2

Den tjockare linsen är avsedd för sökarobjektivet och tjockleken beror på att linsen är vinklad inne i hållaren för att rätta till parallaxfelet. Därför har sökarlinsen en röd prick som ska vara riktad uppåt.

Bild tagen med Rolleinar 2

Bild tagen med Rolleinar 3

För Telerolleiflexmodellerna fanns ytterligare försättslinser, nämligen

Rolleinar 0,35: 125-280 cm

Rolleinar 0,7:   93-138 cm

Och nu till de riktiga objektiven med det fantasifulla namnet Rollei-Mutar. Riktiga objektiv som sattes på standardobjektivet. Jag känner till tre:

Rollei-Mutar 0,7: ger 54 mm brännvidd för 75 mm objektiven (vidvinkel)

                             och 57 mm  brännvidd på 80 mm objektiven

Rollei-Mutar 1,5: ger 109 mm brännvidd på 75 mm objektiven (tele)

                             och 116 mm brännvidd på 80 mm objektiven


Rollei-Mutar

Den tredje är något helt annat. Carl Zeiss gjorde ett teleobjektiv till Rolleiflex, Magnar 4X. Som namnet antyder förlänger det brännvidden fyra gånger. 75 mm blir då 300 mm och 80 mm blir 320 mm.


Magnar 4X

75 mm/3,5 och 80 mm/2,8 var ju standardbrännvidderna på Rolleikamerorna. Jag har faktiskt sett och bjudit på en Magnar 4X men besinnade mig och lät någon fågelfotograf ta hand om den. Jag ångrar mig inte men om jag får tillfälle att låna en ska jag naturligtvis prova. Är man Rolleinörd så är man.

Till sist måste jag också nämna Rolleis Mikro-adapter. Att fotografera vid den här tiden var lika fyllt av möjligheter som idag. Möjligen krävde det mer kunskaper av fotografen än dagens kameror gör.

Mikro-adaptern är helt enkelt en adapter för att kunna fotografera i mikroskop och består av två delar, Rollei-Mikro-Tub med klämfattning för mikroskopet och ett Rollei-Mikro-Prisma med inställningskikare.

Man började med att ställa in skärpan med mikroskopratten medan man tittade i inställningskikaren och sedan sätta kamerans sökarobjektiv på adaptern och för att ställa in skärpan i kameran. Sedan flyttade man kamerans objektiv till adaptern för bildtagning. Hela tiden kunde man övervaka vad som händer med det studerade objektet i kikaren.

Mikro-adapter finns för alla bajonetter och modeller med Tessar eller Triotar, Planar eller Xenotar. Det här är makro på riktigt!



Tvärsnitt av lönn. Denna är INTE tagen med Rolleiflex utan en vanlig spegelreflex med motsvarande adapter (1974). Resultatet hade blivit detsamma.

I nästa avsnitt lämnar vi optiken för att titta på andra tillbehör och dessa är minst lika spännande och fantasifulla.

Mellanformataren

Varudeklaration: Nördinlägg