Pro Memoria
Nostalgisk start på 2015
Om profilbilden för januari 2015
Jag fortsätter med en ny profilbild varje månad. Jag har ju hållit på i flera år nu så varför sluta? Eftersom jag tidigare bara använde en bild från ett helt år varje månad så finns det en massa bilder som jag aldrig använde. Några dyker nog upp under 2015. Jag börjar med en från 1957-12-20. Brorsan (d.ä av de yngre) och jag var hos fotografen. Det fanns tre att välja på i Åmål vid den tiden men den här gången gick vi till Fotocentralen på Torggatan. Fotocentralen drevs av en kvinnlig fotograf, Rut Gärdin. En äldre dam som bara bodde ett kvarter bort när vi senare flyttade västerut i staden. Långt senare (när hon hade gått ur tiden) var det på vippen att jag köpte hennes hus. Det blev inte så.
Som alla Fotografer/ateljéer hade Fotocentralen sina bilder utställda i skyltfönstret. Jag kunde titta på dem varje gång jag gick förbi och det blev ganska ofta. Och de var alltid lika bra. Klassiskt porträttfotografi. Hon kunde sin sak.
Ur den här bilden har jag croppat januaris profilbild.
Eders nostalgiskt hängivne
Bokmärken
En analogfotografs bonus
Ibland blir det fel eller det händer saker med film. Antingen slänger man eller så återbrukar man. Jag läser en hel del böcker och har funnit god användning av mina misstag.
Egenproducerade bokmärken. Emulsioner finns i många kulörer. Och det går lika bra med mindre papperskopior.
Eders Hängivne
PS
Minneskort går nog inte lika bra. Tyvärr.
Den längsta natten
Om Midvinternattens köld
Jag gläds just nu åt ännu en mild och mörk vinter. Inte för att det är roligare att fotografera utan för att det bara är bekvämare och mindre riskfyllt att röra sig i "stada". Jag är en sån där kronisk "halka-omkullare" som varken är i besittning av reflexer eller smidighet att parera vinterns farligheter.
Idag får det bli några vinterbilder för att minnas tidigare vintrars elända dagar med mycket snö och köld som kröp in i märgen.
Eders Hängivne sommarbarn
PPS
Min prognos är att mörkret varar ända till påska.
Provar lite nya papper
Om att njuta när man tittar
Jag blir starkt påverkad av analoga bilder kopierade på ett vackert papper. Något av det finaste jag sett var en utställning på Arbetets museum i Norrköping. En utställning bilder med motiv från en beriden tjurfäktares (rejoneo) liv. Vackra bilder både till motiv och utförande. Dessa var på silvergelatinpapper och hade en djupt mörkbrun svärta på en klar vit grund. Elegant och vackert så det värmde i bröstet. Ända sedan dess har jag letat efter ett liknande papper eller toning som skulle göra mina bilder lika vackra i svärtan. Mina motiv är en helt annan sak och där har jag mycket kvar att göra.
Jag köpte hem tre olika Foma-papper nyligen och gjorde kontaktkopior av ett 4"x5"-negativ från i somras för att se hur de ser ut. Titta inte för noga på de skannade kopiorna utan ta in vilket intryck papperet ger.
Fomatone MG fiberbas 542
Fomatone MG fiberbas 132
Båda dessa papper är relativt långsamma, 30-45 sek. Det finns tid att pjatta och efterlysa.
Fomabrom variant 123
Det här papperet var jämförelsevis snabbt, 8-10 sek. Det är nog mest lämpligt för jämnt exponerade negativ. Det har också en mycket svag varm ton jämfört med de andra två.
Min favorit bland dessa är nog Fomatone 132. Lagom varmton och längre exponeringstid.
Jag kan väl säga som så här: jag har inte hittat Papperet eller Processen ännu men jag fortsätter leta. Själva vägen känns ibland som målet. Letandet är ett äventyr i sig.
Eders hängivne
PS
Det blev lite ludd kvar på bilderna från torken men jag iddes inte ta bort det.
Post card
Om att Göra något av alla sina bilder
Bland alla fotopapper jag fått av andra så hittade jag en 100-pack med färdigtryckt baksida som satte fantasin i rörelse. På Facebook efterlyste en av mina vänner vanliga handskrivna brev. Har folk slutat skriva? Jag tog henne på orden och skickade ett vykort och fastän hon borde ha varit beredd så blev hon överraskad. Helgen i andra Advent tog jag tag i saken och plockade fram 100-packen och började producera vykort på löpande band. Nu är packen snart slut men papperet kan fortfarande köpas. Och negativ har jag så det räcker efter flera års analogt fotograferande. Nu återstår bara att hitta adresser och köpa frimärken.
Några exempel
Bilder på papper är trevligt att få. Och man behöver inte starta någon elektronisk apparat för att titta!
Eders hängivne
PS
Det går säkert att göra med digitalbilder också. Gläd någon med dina egna bilder på papper. Det behöver inte vara bara vid jul. När som helst är lika överraskande och roligt.