Den nya osakligheten
Eller tillbaka till framtiden.
Den nya sakligheten var en protest mot den experimentella tidsepoken inom olika konstarter, såsom piktorialism, impressionism, futurism m fl ismer. Här ska målas och fotograferas "sakligt", verklighetstroget och oförställt, realism och sanning var ledord. Skarpt och tydligt skulle det vara. Den nya sakligheten fick fäste i samhället och inspirerade bl a funktionalismen på 30-talet. Och det fastnade obönhörligt hos amatörfotografer i Sveriges fotoklubbar. Möjligen kan Photoshops inträde i världen ha börjat rucka på denna maxim av skärpa och tydlighet. Några amatörer har i alla fall hängivit sig åt makalöst fantastiska bildkreationer där gränsen mellan fotografi och konst inte är så tydlig. Det är uppfriskande men samtidigt skrämmande. Emellertid är de flesta av oss fast i den nya sakligheten som såg dagens ljus 1923. Och den har ett djupt rotat fäste i svenska fotoklubbar och hos amatörer i alla åldrar. Kanske särskilt i den äldre generationen (där jag befinner mig). Skärpa och tydlighet. Realism och sanningstrohet.
Jag tänker ofta på det här när jag klentroget ser på mina egna bildresultat. Vad är det jag håller på med? Men det är lika svårt för en gammal fotograf (jag har hållit på i över 50 år) att lära sig ta nya bilder som det är för en gammal hund att lära sig sitta snyggt. Likväl måste jag försöka bryta mig loss från mitt vanliga dokumentärfotograferande till något annat, nytt och fräschare. Jag har sedan länge slutat att tävla med bilder då jag funnit att bildbedömare har för dålig förmåga att motivera sina bedömningar. (Och då lär man sig ju ingenting). Likaså är jakten på plaketter och hedersomnämnanden en fåfäng jakt på erkännande och en stund i rampljuset. Det tar bara värdefull tid från bildskapandet.
Nej, nu måste det bli andra bullar på nytt recept.
Det här är ju inget nytt för någon utom mig själv. Jag har aldrig gjort det förut. Och det är bara första steget.
Jag kommer förstås att dagligen återfalla i dokumentären om mitt liv. Men jag ska verkligen försöka mig på lite mer experimentell fotografi för mina mörkrumssessioner.
Eders ödmjukt hängivne
PS
Helt avsiktligt avstår jag från tekniska detaljer om bilden. Ni som känner mig kan nog räkna ut en del. Det är bilden som är det intressanta, inte hur den har kommit till. Vad ger den för intryck? Hur tolkar du den?
PPS
Jag har varit medlem i fotoklubbar sedan 1985 men deltagit i deras aktiviteter långt innan dess.
Kungsan fick en lite hotfull stämning i den här bilden...
Paradoxen är att ju äldre jag blir desto tråkigare tycker jag att mina "nysakliga" bilder är och samtidigt så blir det svårare och svårare att bryta mönsret och hitta något nytt. Ibland undrar jag om varje generation är dömd att fasta i "sin" grej så att nästa generation kan revoltera mot den.
När du (kanske omedvetet) skriver att det finns en gräns mellan fotografi och konst så får jag intrycket av att du begränsar dig själv en del. Kan fotografi inte vara konst? Kanske är nyckeln att man skall försöka skapa konst i ställer för fotografi. Lite som piktorialisterna som (bland annat) revolterade mot den breda och allmänna fotografering som Kodak banat vägen för 1888 och som man ansåg banaliserade foto som konstart. Kanske dags för den nya piktorialismen :-) Det verkar som piktorialismen är på gång att bli större bland fotosamalare och kanske är det läge för den att vinna tillbaka lite mark bland oss amatörfotografer också?
Men trots svårigheterna att på ett personligt plan kasta den nya sakligheten äver bord så tycker jag att fotografin i stort har flyttat bort från den nya sakligheten. Inte minst tack var digitalisering och internet.
F