Fotoboken - den moderna varianten av fotoalbum

Om att göra bilder tillgängliga = Lätta att ta fram och titta på

Jag är ett stort fan av bilder på papper. Förr förvarade man dem i album eller kartonger. Eller i kuvert som man fick från fotolabbet där också negativen fick ligga. Körde man diabilder så satte man dem i ramar och förvarade i magasin. De blev inte så lättillgängliga då man måste ha en projektor och duk och allt måste sättas upp för att kunna se dem.

Album tycker jag är det optimala från den tiden. Numera har fotoboken tagit över och till ett rimligt pris. Pappersbilder i ett album kostar ganska mycket om man tänker efter. Fotoboken kan göras både personlig och snygg. Framför allt är den lika lättillgänglig som ett album och tar dessutom mindre plats i bokhyllan. Albumen blir gärna tjocka med tiden.

Jag har länge tänkt göra årsfotoböcker med de bästa bilderna från det året men har aldrig kommit till skott. Likadant är det med min idé att göra en "Farfars bok" till mina barnbarn. Något att minnas mig med när jag är borta. Nu närmar jag mig ju pensionen och då blir det förvisso tid att göra slag i saken men jag tänker nog börja tidigare. Det lär nog ta sin tid.

Jag har gjort en enda fotobok så här långt. Jag var nöjd med den men ska nog välja annat papper nästa gång.

http://www.blurb.com/b/2913448-street

Eders Hängivne

PS
Och snart drar jag igång mörkrummet igen. Vintern är den bästa tiden för silverarbetet.

Den nya osakligheten

Eller tillbaka till framtiden.

Den nya sakligheten  var en protest mot den experimentella tidsepoken inom olika konstarter, såsom piktorialism, impressionism, futurism m fl ismer. Här ska målas och fotograferas "sakligt", verklighetstroget och oförställt, realism och sanning var ledord. Skarpt och tydligt skulle det vara. Den nya sakligheten fick fäste i samhället och inspirerade bl a funktionalismen på 30-talet. Och det fastnade obönhörligt hos amatörfotografer i Sveriges fotoklubbar. Möjligen kan Photoshops inträde i världen ha börjat rucka på denna maxim av skärpa och tydlighet. Några amatörer har i alla fall hängivit sig åt makalöst fantastiska bildkreationer där gränsen mellan fotografi och konst inte är så tydlig. Det är uppfriskande men samtidigt skrämmande. Emellertid är de flesta av oss fast i den nya sakligheten som såg dagens ljus 1923. Och den har ett djupt rotat fäste i svenska fotoklubbar och hos amatörer i alla åldrar. Kanske särskilt i den äldre generationen (där jag befinner mig). Skärpa och tydlighet. Realism och sanningstrohet.

Jag tänker ofta på det här när jag klentroget ser på mina egna bildresultat. Vad är det jag håller på med? Men det är lika svårt för en gammal fotograf (jag har hållit på i över 50 år) att lära sig ta nya bilder som det är för en gammal hund att lära sig sitta snyggt. Likväl måste jag försöka bryta mig loss från mitt vanliga dokumentärfotograferande till något annat, nytt och fräschare. Jag har sedan länge slutat att tävla med bilder då jag funnit att bildbedömare har för dålig förmåga att motivera sina bedömningar. (Och då lär man sig ju ingenting). Likaså är jakten på plaketter och hedersomnämnanden en fåfäng jakt på erkännande och en stund i rampljuset. Det tar bara värdefull tid från bildskapandet.

Nej, nu måste det bli andra bullar på nytt recept.

Det här är ju inget nytt för någon utom mig själv. Jag har aldrig gjort det förut. Och det är bara första steget.

Jag kommer förstås att dagligen återfalla i dokumentären om mitt liv. Men jag ska verkligen försöka mig på lite mer experimentell fotografi för mina mörkrumssessioner.

Eders ödmjukt hängivne

PS
Helt avsiktligt avstår jag från tekniska detaljer om bilden. Ni som känner mig kan nog räkna ut en del. Det är bilden som är det intressanta, inte hur den har kommit till. Vad ger den för intryck? Hur tolkar du den?

PPS
Jag har varit medlem i fotoklubbar sedan 1985 men deltagit i deras aktiviteter långt innan dess.

Multitest svartvit film 400 ISO

Om att hitta sin favoritfilm

I flera år har jag fotograferat  med Tmax 400 och jag har varit mycket nöjd med den men tycker att jag ska prova lite andra filmer för att se om där finns någon mer som jag kan trivas med. Lite vid sidan om har jag provat andra filmer utan någon egentlig struktur. Denna sommaren har jag hårdkört med Ilfords HP5 Plus men den har inte tilltalat mig riktigt så nu tar jag ett större grepp om 400 ISO-utbudet och har beställt hem flera olika 400 ISO-filmer som jag tänkt köra, några rullar av varje. Jag ska t o m köra min första favoritfilm, Tri-X 400. Det var så längesedan så jag har nog egentligen glömt hur den är. Här är min lista på tilltänkta testobjekt på 400 ISO.

Neopan, Fomapan, Kentmere, Delta, APX och Tri-X . Eventuellt tar jag även hem Lady Grey, Bergger BRF och ett par Rollei-varianter senare.

Berlinmuren. Symbolisk och historisk.

Eders hängivne

PS
Bilddata: Zeissen, Sonnaren och HP5+ 

PPS
Jag kör min absolut sista rulle  Kodak BW400CN i Olympus XA. Jag sörjer inte att den är borta, om jag säger så. 

Argan list

Åttonde sträckan startar tveksamt

Min kamerastafett kom av sig lite när kombon Super Ikonta och IR-film lade sig platt på mållinjen. Negativen blev nästan osynliga =) Men med min sedvanliga kreativitet och en god portion argan list har jag i alla fall lyckats få fram några bilder. Ett par av dem återfinns längst ned i detta inlägg. Inget att skicka in till tävlingar men i alla fall ett resultat efter mycket möda.

Under tiden har jag grunnat på vilken kamera som ska få äran på nästa sträcka. Nu har jag grunnat färdigt. Det blir min Praktica IVB med en rulle Velvia 100. Den har stått laddad sen i våras för att då och då kunna användas för nostalgiska återblickar. När jag började fotografera på allvar 1974 lånade jag pappas dito och körde diafilm i drygt tio år och hade stor glädje med den. Men hur är det att köra den idag? Det ska jag ta reda på nu.

Jag har visserligen ett par Kodachrome 64 i frysen men det går ju inte att framkalla dem nuförtiden. Annars var min favoritfilm Ektachrome 200, som också har slutat tillverkas för längsedan. Därav valet av Velvia 100. Den här östtysken är tung och klumpig och man talar verkligen om att man tar en bild. Slutarljudet kommer i närheten av Bronicans i decibel räknat. Den har inbyggd selenmätare av halvautomattyp. Man ställer två pilar mot varandra, läser av värden och ställer in kameran därefter. Men jag ska nog köra en handhållen exponeringsmätare som kontroll, bara uti fall att...

Jag lovade ett par bilder från Super Ikontan med IR-film. Här kommer de. Jag har inte lagt ner för stor möda att få dem perfekta men det syns i alla fall att det är infrarött.

Jordbruksredskap på kollektivet Rosenhill på Ekerö. Café Ogräs för de som varit där förut.

Den fina utsikten över Mälaren och Ekerö kyrka från landsvägen vid Träkvista.

Eders Hängivne

PS
Det blir inget PS denna gång. 

2014 oskrivet

Om att ställa in siktet

Mitt fotoliv går mot koncentration efter att ha varit ganska splittrat på många särintressen inom fotografi. Jag kommer att fortsätta dokumentera allt jag är med om i livet och funderar på att göra det i fotoboksform. För mig själv, alltså. Att ha något att bläddra i när jag sitter där åldrad och kanske har tråkigt och minns dåligt. Men det är ju långt kvar till dess =)

Något jag verkligen vill ta tag i på allvar är porträtt i miljö. Det är nära besläktat med mitt gatufotografiintresse så det känns som en naturlig utveckling och fortsättning av den genren för mig. Jag har flera förebilder i ämnet så det är bara att härma metoderna och se hur det går.

Och naturligtvis fixar jag pappersbilder i mörkrummet också. Jag har börjat ge bort egenkopierade bilder bara för att det är kul att glädja andra med "riktiga bilder" tagna med en "riktig kamera" som någon sa. Vad han nu menade med det? Jag gör nog pappersbilder från digitalbilder också. Efter nyår börjar ett nytt uppdrag och min vana trogen försöker jag nog få upp en liten utställning på mitt nya jobb. Det har varit uppskattat på tidigare ställen jag varit på. Nu några bilder i 2014 års anda tagna året som gått.

Jag träffade Herr Rudolf på Skå industriområde.

Jag fikade på Holgers i Säffle med min klasskamrat Åke från tiden på Teknis.

Jag träffade Janne i hans verkstad som jag hade en del att göra med på mitt första jobb.

Jag fotade Nicklas Strömstedt på ett genrep

Och allas vår Affe på fiket vid Hornstull

Andra fotografer tog jag i klump =)

Eders Hängivne

PS
Naturligtvis fortsätter jag att vädra mina gamla fotoapparater tillsammans med de nyare. Men inte samtidigt.