Micro- och macrokosmos

När verkligheten inte är tillräckligt spännande

Först måste jag deklarera att det här inlägget inte har ett uns av allvar i sig. Jag har bara skrivlust. Författarens åsikt är inte min, om jag säger så.

I senaste numret av Ny Teknik skriver Kai Anders Sempler i sin krönika om förra århundradets osynliga upptäckter och jag kan bara inte låta bli att fantisera lite om vetenskapens osynliga landvinningar. Eller ska man kalla dem uppfinningar? Jag gör det med utsikten från mitt mittemellankosmos, d v s den synliga verkligheten. Den som kan avbildas, kännas, upplevas och som går att lukta på och t o m lyssna till.

Microkosmos

Allting börjar med grekerna. Det var de som framkastade hypotesen att man inte kunde dela något, vad som helst, hur långt som helst. Till sist måste man stå där med något som inte gick att dela mer. Svarte Petter, liksom. Något odelbart. Man kallade detta odelbara för atom. Efter grekerna har det blivit en sport att uppfinna hypoteser om saker man inte kan se. (Jag har en egen hypotes om detta som jag återkommer till i refrängen).

På 1900-talet började hypotesuppfinnarna verkligen att spinna loss och nu tar man till matematiken för att utröna sakernas tillstånd. Med ett katastrofalt resultat. Ekvationerna går inte ihop!

Här blandar sig en dansk, Niels Bohr, in i leken och föreslår att den odelbara visst går att dela. Den består av protoner som är omsvärmade av ett moln elektroner. För denna osynliga uppfinning får han dessutom Nobelpriset!

Partikelsvärm bakom ett frånstötande skärmgaller

Sen kommer det bara, slag i slag, nya uppfinningar som ska lösa fysikernas ekvationer. Täppa till de svarta hålen i deras världsbild. När jag gick i skolan fanns det bara vita fläckar där människans kunskap fattades något. Vetenskapsmännen har gjort dem svarta. Efter Bohr uppfinner man neutronen och neutrinon. Neutriner måste ha en motpart för få ekvationerna att gå ihop. Då uppfinner en engelsman, Paul Dirac, antipartiklarna och vips fanns positronen. Men det slutar inte här. Protoner och neutroner delas upp i upp-och nerkvarkar. Fantasin flödar. Kvarkarna finns dessutom i tre färger, röd, grön och blå. Anar jag ett samband med fotografi?  Så småningom hittar man ännu fler kvarkar. Har någon sett en charmkvark? Särkvark, myon, myoneutrin, topp- och bottenkvarkar? Tau-partiklar?

Visste du med säkerhet att vår verklighet hålls samman av fotoner och gluoner (ljus och lim, min tolkning)? Ändå går inte ekvationerna ihop! Det fattas ännu en partikel. Higgs-partikeln. Så sent som 2012 förde man denna hypotes (eller uppfinning) i bevis och alla blev lyckliga. MEN, ekvationerna stämmer ändå inte. Partikelfysikerna verkar att ha fastnat i en limesekvation. Du vet, en sån där som aldrig tar slut. Medan Nobelpristagarna på osynliga partiklar radar upp sig är det dags att titta åt andra hållet. 

Macrokosmos

Sol i zenit, Stockholm

Redan de gamla indierna hade klart för sig att jorden snurrade runt solen. Långt senare visste med säkerhet också Copernicus detta. Nu stämde inte hans heliocentriska världsbild så bra med katolska kyrkans geocentriska så han avböjde att förklara för den sittande påven den där retliga tidskillnaden i kalendern vart fjärde år. På 1920-talet upptäckte man dessutom att Vintergatan inte var den enda galaxen i universum! Vår värld krymper raskt. Edwin Hubble påvisade dessutom att det röda ljuset förskjöts något ju längre bort en galax  befann sig. Det skulle indikera att universum expanderade. Det blev mer gott om plats för alla. Men en belgare, Georges Lemâitre, uppfann då hypotesen om det omvända. Han menade att om man räknade galaxernas rörelser baklänges i tiden skulle man finna en enda punkt där allt började. Hypotesen om den stora smällen uppfanns. Och blev genast begabbad av engelsmannen Fred Boyle. Så småningom fick Lemâitre rätt och Boyle fel. Hur nu såna här osynliga uppfinningar kan vara endera. Hypoteserna haglar och berikar vår vardag med mörk materia, supersymmetriska partiklar och mörk energi. Fortfarande vet ingen vad mörk materia eller mörk energi är. Men det är en intressant uppfinning! Alltså, jag tror de här Nobelprisjägarna lurar i oss en massa bullshit. Min världsbild är betydligt intressantare. Jag kan se den, känna på den, lukta på den och höra den. T o m smaka på den. Det ni, herrar vetenskapsmän. Det är något att vara lycklig över.

Små solar med rödförkjutningar som doftar sommar.

Eders Hängivne

PS
Jag har länge hållit fast vid min hypotes att vetenskapsmän har en inneboende förmåga att hitta vad de letar efter. Med tiden blir alla uppfunna hypoteser sanningar och hamnar i läroböcker. När man upptäcker att något är fel skriver man nya läroböcker. Det är lite som den moderna ryska historien. Konstruerad sanning med bäst-före-datum.

2014-11-01 18:37   EGW

Författaren (inte du?) är en strålande filosof. Och vi luras ibland fullt medvetet. Jag minns t ex när jag gick i läroverket för länge sedan. Jag fick för mig att slå upp läroplanen en gång när jag var på biblis. Jag var mycket intresserad av fysik på den tiden, innan jag fått klart för mig att förståelsen av fysik krävde en matematik som gick långt över huvudet på mig. I alla fall, i läroplanen läser jag, full av häpnad: "Den bohrska atommodellen stämmer visserligen inte, men lärs ut ändå, på grund av dess pedagogiska fördelar". Den bohrska atommodellen visar atomkärnan som centrum i ett litet solsystem, med elektronerna i välordnade omloppsbanor. Det är sant att Bohr en gång kastade fram den hypotesen, men han övergav den själv långt innan den smög sig in i svenska läroplaner, vet jag nu. Men mitt förtroende för skolan hade fått sig en allvarlig knäck. En rolig svensk feminist anmärkte en gång att Big Bang var en hypotes framkläckt av det manliga småpojkspsyket. Pang pang! Och upptäckten av den tidigare uppfunna higgspartikeln gjordes med den största och dyraste maskin som mänskligheten någonsin byggt. Det är klart att den maskinen kallas "big collider" -- pang pang! Vi vanliga människor förväntas tro på allt det där. Det är bevisade sanningar! Men bevisen förstår jag inte, för de är klädda i en avancerad matematisk dräkt. Visa mig den där higgspartikeln ska jag tro på den! Nehej, det går inte. Men jag är rädd att vi får leva med den i alla fall. Fast det på sätt och vis hade varit kuligare om de aldrig hittat den. Så att den vetenskapliga världen hade fått stå där med sin tvättade hals. Elakingen i mig nästan hoppades det.

Besvara

Svar från N Thomas Meldert 2014-11-01 21:16

Ibland pratar jag om mig själv i tredje person. Det är ett bra sätt att hålla distans till sig själv och inte bli för stöddig. Ja må vara ingenjör men inte heller jag begriper särskilt mycket vad Nobelpristagarna uppfinner. Men jag tycker det är fascinerande vad en del väljer att göra av sitt liv. Något ska man ju göra av sin utmätta tid på jorden =)

Svara