Min kamerakrönika - del 13
Rolleiflex 3,5 Automat
Våren 2009 kom jag över min länge efterlängtade drömretrokamera. En Rolleiflex. Det var en 3,5A Automat från 1952 som också utlöste en lång serie om dess praktiska tillbehör året efter. Det exemplaret är ute på långlån hos min son ljudteknikern efter att jag kommit över en likadan -54:a, en 3,5B Automat 2011. Jag betraktar dessa som samma kamera och bakar ihop dem i samma krönikedel. Filmflödet bytte bara hus. Behöver jag säga att det alltid sitter en rulle i den? Under två och ett halvt år har jag tagit sextio rullar i den. Den här är en av mina tre främsta favoriter.
Här avbildad med några tillbehör, närbildslins, färgade filter samt Rolleilux, motljusskydd med integrerad infällbar exponeringsmätare.
En trevlig bieffekt med den här kameran är att man ofta möter någon som vill prata om Rolleiflex. Någon som har egna minnen av en Rolleiflex från sin barndom eller på annat sätt har någon koppling till denna modell. Det är onekligen en kamera som väcker känslor, både hos fotografen och dem i hans närhet.
Här kommer då lite bildexempel från våren 2009 och framåt. Håll i hatten! Det här är det omfångsrikaste inlägget hittills. Jag börjar med färgbilder.
Rapsfält på Munsö. En riktig Rosenlundare.
Hattkonst på Bergianska trädgården.
Cadillac DeVille -58. Åmålshälja.
Slottskyrkan på Drottningholm.
Och så ett massivt sjok med svartvitt. Jag hade Rolleiflexen som Dogma-kamera ett bra tag så många bilder känns säkert igen.
Millesgården. Med orangefilter.
Hilda av Åmål. Minst lika vacker Colin Archerkopia.
Flickaktig bekantskap på The 50s i Åmål.
Kinesiska paviljongen på Grönsöö slott. Enköping.
Harley Davidson Roadking. Krom gör sig utmärkt i svartvitt.
Självporträtt. Självutlösaren fungerade inte så det här var en akt av balans och koncentration.
Rosor. Med närbildslins Rolleinar 2.
Fotomässan. Jag fick ett kort tidsfönster mellan besökarna.
Innergård. Norra Långgatan 10, Åmål.
Gamla lokstallet i Åmål. Numera verkstad för JÅÅJ museum.
Solskydd på Rosendal, Stockholm.
Prins Bertil Memorial, Djurgården.
Victoria och jag. Årets scoop 2011. Nationaldagen.
Basket i Vällingby centrum. Med vidvinkeltillsats Mutar 0,7x.
TV-eken några dagar innan den sågades ner.
Det kanske märks att jag har roligt när jag använder den här kameran. Jag tror att det blir bättre bilder då. Och fler.
Mellanformataren.























/Torbjörn
Det är bra med lust när man fotograferar. Det är det jag hoppas på. Att locka andra till att använda sina gamla kameror =)
I gamla tider, när jag själv använde en, förklarade gamla fotografrävar att den här kameran var mycket tålig. Jag man hävdade att den kunde användas som puck i ishockey.
Fortsätt använda den kameran och lycka till!
Mvh
Bob
Jag är nog tveksam till det där med puck =) Men fortsätta använda ska jag. En av de roligaste kameror jag har.
// S-O
Att inspirera andra är en bonus på mitt eget intresse. Jag gör det här för att det är något av det roligaste jag kan kan ägna mig åt. 23012 kommer jag att ägna mig mer åt dokumentär fotografi och porträtt vid sidan av det vardagliga fotograferandet. En kamera kommer alltid att vara mitt sällskap.
//Ewa
Det tycker jag absolut du ska göra! Du kommer att bli biten.
T-bana Sandhamn kanske låter utopiskt nu. Men om hundra år...?
Jag får väl skämmas lite. Min flex har stått med film sen i somras nu. Mitt i en rulle KB17 tog sommaren slut, och 50 ASA mitt i vintern blir sällan av att jag använder.
Nu ljusnar det igen. :-)
Japp, han gjorde allt själv. Jag vill minnas att det tog 20 år.En del drömmar tar tid på sig att uppfylla. Jag har blivit omseglad av den skutan. Men det gör inget när man får se den på nära håll.
Du har inget att skämmas för. Man kan inte använda lla kameror jämt. Jag har en Baby stående med Rollei Retro. Ingen vinterfilm det heller =)