Några kvadrater

Nationaldagen till ära

Nationaldagen är tillika 6x6-dagen så jag bjuder på några kvadrater från min Rolleiflex från 1954.

Eders Hängivne

Min kamerakrönika - del 13

Rolleiflex 3,5 Automat

Våren 2009 kom jag över min länge efterlängtade drömretrokamera. En Rolleiflex. Det var en 3,5A Automat från 1952 som också utlöste en lång serie om dess praktiska tillbehör året efter. Det exemplaret är ute på långlån hos min son ljudteknikern efter att jag kommit över en likadan -54:a, en 3,5B Automat 2011. Jag betraktar dessa som samma kamera och bakar ihop dem i samma krönikedel. Filmflödet bytte bara hus. Behöver jag säga att det alltid sitter en rulle i den? Under två och ett halvt  år har jag tagit sextio rullar i den. Den här är en av mina tre främsta favoriter.

Här avbildad med några tillbehör, närbildslins, färgade filter samt Rolleilux, motljusskydd med integrerad infällbar exponeringsmätare.

En trevlig bieffekt med den här kameran är att man ofta möter någon som vill prata om Rolleiflex. Någon som har egna minnen av en Rolleiflex från sin barndom eller på annat sätt har någon koppling till denna modell. Det är onekligen en kamera som väcker känslor, både hos fotografen och dem i hans närhet.

Här kommer då lite bildexempel från våren 2009 och framåt. Håll i hatten! Det här är det omfångsrikaste inlägget hittills. Jag börjar med färgbilder.

Kina slott.

Rapsfält på Munsö. En riktig Rosenlundare.

Utschasad

Gotlandsbolaget.

Hattkonst på Bergianska trädgården.

Cadillac DeVille -58. Åmålshälja.

Slottskyrkan på Drottningholm.

Och så ett massivt sjok med svartvitt. Jag hade Rolleiflexen som Dogma-kamera ett bra tag så många bilder känns säkert igen.

Samma kyrka. Med orangefilter

Sånga kyrka.

Sånga kyrkport

Millesgården. Med orangefilter.

Roma kloster. Gotland.

af Chapman. af Stockholm.

Hilda av Åmål. Minst lika vacker Colin Archerkopia.

 Flickaktig bekantskap på The 50s i Åmål.

Kinesiska paviljongen på Grönsöö slott. Enköping.

Harley Davidson Roadking. Krom gör sig utmärkt i svartvitt.

Amfora på Millesgården.

Självporträtt. Självutlösaren fungerade inte så det här var en akt av balans och koncentration.

Arbete utanför Fotografiska.

T-bana Sandhamn

Trosa stadsmuseum.

Rosor. Med närbildslins Rolleinar 2.

Rebell.

Stockholm central.

Fotomässan. Jag fick ett kort tidsfönster mellan besökarna.

Innergård. Norra Långgatan 10, Åmål.

Ibland går det som på räls.

Gamla lokstallet i Åmål. Numera verkstad för JÅÅJ museum.

Brandoffer. Djuphamnen, Åmål.

Regionaltåg på Åmåls station.

Åmåls kyrka.

Krom i Norrtälje.

Solskydd på Rosendal, Stockholm.

Prins Bertil Memorial, Djurgården.

Kepsstammen. Sergels torg.

Victoria och jag. Årets scoop 2011. Nationaldagen.

Café Ogräs. Rosenhill, Ekerö.

Basket i Vällingby centrum. Med vidvinkeltillsats Mutar 0,7x.

TV-eken några dagar innan den sågades ner.

Det kanske märks att jag har roligt när jag använder den här kameran. Jag tror att det blir bättre bilder då. Och fler.

Mellanformataren.

Högtider och konsekvenser

Om det mångkulturella samhällets helgdagar

Det är som vanligt inte allvarligt menat det jag skriver här. Jag luftar bara en gnagande tanke i min hjärna. Julen pockar just på uppmärksamhet och jag har slutat gilla julen såsom den firas nu för tiden. Julen borde byta namn till Konsumptionens Högtid. Den har ju bevisligen sina egna tempel som är långt fler än alla andra religioners tempel tillsammans.

Eftersom jag är en bekännande kristen och medlem i Svenska Missionskyrkan firar jag alla de kyrkliga högtiderna då det är min mänskliga rättighet att göra så. Men eftersom jag bor i ett sekulariserat och mångkulturellt land med en mängd människor som bekänner sig till något annat, eller rent av till inget alls kan jag inte låta bli att fundera på om vi inte borde avskaffa en del företeelser i almanackan. Helt enkelt ta konsekvensen av det samhälle vi har skapat och lever i. Låt alla trosriktningar ha sina högtider. Men inte i almanackan! Annars skulle den ju bli ovanligt röd. Jag måste nog belysa det med några exempel.

Tyska kyrkan en vardag. Alltid öppen för alla.

Söndagar. Det finns inte den minsta anledning att dessa ska vara röda. De kyrkliga stora högtidernas röda dagar likaså såsom Påsk, Pingst och Jul. Kristna ska förstås tillåtas fira kyrkliga högtider men icke andra. Ingen borde få åka snålskjuts på andra religioners helgdagar och orättmätigt tillskansa sig lediga dagar. Mentalt tycks de flesta akta söndagarna lika som vanliga dagar. Jobbar gör man hela veckan och ledigt tar  man när man vill så länge man har semester eller komptid att ta av. Femdagarsveckan är förlegad. Eller har flyttat sig.

En del religioner har sin "röda" dag på lördag. Må de få ha det. Ateister har inga röda dagar. Kul för dem! Måndag hela veckan, liksom =)

Röd byggnad för röda dagar.

Avskaffa Lucia som offentligt firande! Katolska helgon har inget med Sverige att göra. Lucia må för all del firas i den katolska kyrkan eftersom den existerar i Sverige. För alla Sveriges invånare borde Ljusets högtid firas på Midsommar och kombineras med Nationaldagen. Ty det är den enda dag på året som alla rikets invånare samfällt tycks fira på riktigt. På det ena eller andra sättet. Troende som ateister, kapitalister som kommunister, hederliga som kriminella, nykterister som alkoholister. Ja, Midsommar borde vara den enda Högtiden i Sverige! Jag kan för all del tänka mig att fira motpolen Midvinter också. Den tid då mörkret är som djupast och stearinljusen brinner flitigast. Mysighetens tid. Ett slags Advent för Midsommar. En Hoppets högtid.

I ett mångkulturellt samhälle som vårt borde det finnas rum för varje trosriktning och ideologi att få rum för sina speciella högtider utan att för den skull få med det i almanackan. I Sverige råder minsann religions- och åsiktsfrihet. Mardrömmen att hålla reda på allt drabbar visserligen arbetsgivarna som måste hålla reda på vilka kulturer de har anställt att utföra arbete åt sig men det torde vara en ringa extra börda i jämförelse med all annan administration de åläggs. Jag vet, ty jag är själv företagare med en anställd. Jag själv. Och han får fira sina högtider bäst han behagar. t ex den 12 juli. 127-filmsdagen.

Högtidsklädda Stockholmare vid ingången till sin helgedom. 127-filmsdagen.

Skolavslutningar borde firas på neutral plats med neutrala "psalmer" såsom "Du ska inte tro det blir sommar..." och den fattige bonddrängen och kon som sket på broa. Härlig är jorden och Den blomstertid nu kommer borde förbjudas enär de lär vara kränkande för en del kulturer.

Politiskas högtider må firas av dem som har den rätta läran i politiska frågor men ska dagarna vara röda? Icke!

1 maj borde vara en svart dag. I alla fall för majoriteten.

Mellanformataren

PS
Även Hallowween kan därmed firas. Men bara för dem som har det med sig i sin kultur! Liksom häxorna kan ha sina Blåkullafester. Utan att för den skull bloda ner almanackan med röda dagar.

PPS
Nu när jag gjort hela almanackan svart känns det plötsligt som jag har uträttat något värdefullt för Sverige. Almanackan har blivit fullt demokratisk!

Överraskningarnas nationaldag

 Om ett häpet möte med tronarvingen - "Hej!"

Jag var inne i city ganska många timmar på 6x6-dagen. Vid pass halvvägs på min tur i stada fick jag för mig att gå upp på lejonbacken vid slottet. Jag fotade utsikten med både X100 och Rolleiflexen. Det stod en flådig bil på krönet som var längre än vanliga bilar. Jag tänkte att här kommer det nog snart nåt bekant ansikte men tänkte inte så mycket mer på det utan roade mig med att fånga ett par livgardisters förehavanden.

"Mina stövlar är blankare än dina!"

Men det spelar ingen roll hur blanka stövlar man har. Mina gympadojor, kortbyxor och svettiga skjorta gav mig i alla fall tillträde till nästa bild som jag var alldeles ensam om.

Det var inte att tänka på att få upp X100:an ur benfickan och starta den. Men Rolleiflexen hängde på magen och jag är ännu tillräckligt funktionsduglig i märgen för att välja rätt. Unga raska kvinnor är flyktiga motiv. Men hon hade tid till ett leende och ett "Hej". Jag fick tunghäfta lika raskt men vinkade stumt tillbaka. Inte kom jag ihåg om inställningarna var rätt men jag hann ställa skärpan någorlunda i den alltför skumma sökaren och trycka av utan att komponera så där noga som man annars gör med stillastående motiv. Man måste ju bara ta en bild när man får ett sånt här tillfälle serverat på silverfat. Strax var hon borta och jag förmodar att hon åkte hem till Haga. Hon hade alla fall något annat på sig senare på Skansen. Jag gick vidare mot Kungsträdgården och förfördes av all världens matdofter men klarade mig helskinnad, om än dreglande, genom oset och avslutade rullen på Drottninggatan.

Den motvillige paparazzon

Färg vs svart/vitt - 7

Jag fick ett bra tillfälle att ta likadana bilder i sv/v och färg på 6x6-dagen så jag väntar inte på bättre tider utan spammar direkt =)

Färgbild på Kodak Portra 400NC i Bronica S2A

Samma motiv, samma kamera (med gulfilter) men med Kodak Tri-X 400.

Ingen behöver skämmas för sina preferenser. Ordet är fritt. Själv gillar jag färgbilden bäst.

Nationalformataren