Namnbyte
Om självkännedom
Jag är en sann amatörfotograf och genom det gått i mina föräldrars fotspår. De började fotografera långt innan jag var född eller ens hade träffats och håller fortfarande på. Ett efterföljansvärt exempel. Jag har insett att jag mest tar bilder för att komma ihåg allt jag varit med om. En slags dokumentation av min livsresa. Ok, det gör väl alla, men kanske inte lika medvetet. Någon kamera är alltid med och så får det bli så länge jag kan trycka av slutaren.
Pro Memoria blir det nya namnet. För minnet. Mitt fotografiska minne. Nåt riktigt fotografiskt minne har jag inte men jag är bra på att ta bilder överallt där jag befinner mig. Glömma bort är jag också bra på och "jag kan inte räkna dem alla", de gånger minnet kommer tillbaka bara jag tittar på en gammal bild! Håller du inte med? Här kommer några bilder från minnesvärda stunder i mitt liv.
Jag minns den varma sanden och den goa känslan av att sitta där.
Kallsupen när jag skulle ta järnmärket glömmer jag aldrig.
Farmor. Den här bilden får mig att känna doften av hennes färska, varma kanelbullar eller mandelkubb. Men också skitlukten från Grums.
Första lägret på Stora Strand
Sommarstugan som jag saknar. Så här såg den ut i början på 90-talet. Det var gôtt att vara där.
Midsommarpaddlingarna i de dalsländska sjöarna.
Amerikaresan när vi hälsade på släkten. Här behövs det inga bilder. Många goa känslor lever kvar.
Joker II. Jag minns dunket och brisen i ansiktet. Grundstötningarna också. Och månen som steg upp som en apelsin ur Vänern när vi vände hemåt på kvällskvisten.
Sista julen i Åmål
Första besöket på Drottningholm
Ja, ni hajar. Det finns förstås tusentals bilder mellan dessa. Bilder som får mig att minnas vad det blev av mitt liv.
Mellanformataren (för sista gången)
PS
Jag är övertygad om att någon är tacksam för mina bilder om trettio år och kanske säljs de för stora pengar när jag är borta =)











När jag är hemma och hälsar på mamma så åker det förr eller senare fram någon låda med bilder. Och vad är det för bilder om inte minnesbilder!
Mitt stora bekymmer just nu är hur jag skall spara bilderna/filerna och minnas så mycket att jag i alla fall hittar dem :-)
Våra gamla bilder är värda lite ansträngning. Annars är det nog risk att de försvinner ur tiden. Det är nog en god idé att skanna dem och göra en bok, eller flera av dem.
Jag är säker på att det är saker du glömt =) Och dina egna minnesbilder kan ju ingen se! Men sedan du började fota digitalt har du väl allt intakt, eller?
Bildvolymen på skivminnet sväller i förfärande fart! :-)
Kanoten i regnet blir min favorit idag. :-)
Ha en jättefin helg!
ewa
Kanoten är nog min favorit också. På den tiden behövde man inte vara rädd för att blöta ner kameran. Ingen elektronik, bara mekanik =)
Man får väl räkna in sig i kollektivet med andra framträdande namn som Vivian Maier och Mike Disfarmer =)
Du har antagligen rätt =)