Pro Memoria

Mitt fotografiska minne

Aldrig mer

Om diafilm

Nu under vintern har jag skannat diabilder. Jag har knappt fyratusen i kompaktramar, 100 bilder i varje magasin. Det har gått oväntat fort. Min skanner tar 12 bilder i taget. Ca en minut för varje bild inklusive att ladda/ta ur bilderna i hållaren och spara filerna. Jag har naturligtvis tagit en massa naturbilder av tveksam kvalitet. Men ännu mycket mer bilder på allt jag varit med om, väldigt många bilder på mina söners uppväxt, vänner och vänners barn. Bilderna på barnen är inte alltid av bra fotografisk kvalitet men helt oskattbara som en dokumentation.

Men nu blir det inga fler diabilder. Diafilmer har blivit ofantligt dyra, framkallningen av dem likaså. Det får bli digitalkamera om jag ska ha färg på barna och deras barn.

Nedan några av mina diabilder som exempel.

Tre söner har jag

Receptet är fullt synligt tror jag

Danska västkusten

Naxos

Eders Hängivne

Postat 2022-05-01 13:41 | Läst 3701 ggr. | Permalink | Kommentarer (6) | Kommentera

Nikoflex

Om TLR:en som aldrig blev av

Eftersom jag är intresserad av historia och dessutom är ingenjör så roar jag mig ibland med att läsa kamerahistoria. Jag har ägnat mycket tid åt att läsa om alla TLR-kamerors anfader Rolleiflex. Franke & Heidecke satte ju den fotografiska världen i brand 1929 med sin nyskapande konstruktion och snart efterapades den av många andra kameratillverkare världen över. Så till den grad att "flex" nästan blev liktydigt med TLR, Twin Lens Reflex, tvåögd spegelreflex.

T o m Nikon hade en på sitt ritbord 1945 och en långt gången prototyp "Nikoflex". Problem med kostnaden för slutaren fick dem att lägga ritningarna på hyllan för framtiden. Istället valde man att satsa på småbildskameran och släppte sin första kamera 1948, Nikon I. En mätsökarkamera med Nikonformatet 24x32. Den blev en formidabel framgång och förpassade Nikoflexen till historiens annaler. Den återvände aldrig till ritbordet.

Mer finns att läsa i Nikon Chronicles

Eders Hängivne

Postat 2018-11-27 21:56 | Läst 7853 ggr. | Permalink | Kommentarer (3) | Kommentera

En fältmarskalk och hans rustning

Om Herman Wrangel

Man kan läsa om honom på Wikipedia. Det var hans son, Carl Gustav Wrangel, som började bygga Skoklosters slott, ett av norra Europas främsta barockslott och Sveriges i särklass största privatpalats. Slottet var inte färdigbyggt när han dog. Men han ordnade det så att hans far, fältmarskalk, riksråd och generalguvernör i Livland, fick sitt gravmonument i Skokloster kyrka.

En tysk stuckatör har gjort monumentet. Förmodligen även väggarna som är prydda med 3-dimensionella krigsscener.

Sin rustning fick han dock inte med sig till himmelriket. Där står den och saknar sin herre.

Som jag minns det åker vi en tur till Skokloster varje sommar, ibland även på vintern, sedan vi flyttade till Stockholm. Jag har tagit åtskilliga bilder vid Skokloster slott och kyrka.

Eders Hängivne historiestuderande

PS
Bilderna tagna med en Chinon Genesis II och Kodak Color Plus 200

Postat 2018-09-30 10:23 | Läst 7667 ggr. | Permalink | Kommentarer (3) | Kommentera

Fotoboken - den moderna varianten av fotoalbum

Om att göra bilder tillgängliga = Lätta att ta fram och titta på

Jag är ett stort fan av bilder på papper. Förr förvarade man dem i album eller kartonger. Eller i kuvert som man fick från fotolabbet där också negativen fick ligga. Körde man diabilder så satte man dem i ramar och förvarade i magasin. De blev inte så lättillgängliga då man måste ha en projektor och duk och allt måste sättas upp för att kunna se dem.

Album tycker jag är det optimala från den tiden. Numera har fotoboken tagit över och till ett rimligt pris. Pappersbilder i ett album kostar ganska mycket om man tänker efter. Fotoboken kan göras både personlig och snygg. Framför allt är den lika lättillgänglig som ett album och tar dessutom mindre plats i bokhyllan. Albumen blir gärna tjocka med tiden.

Jag har länge tänkt göra årsfotoböcker med de bästa bilderna från det året men har aldrig kommit till skott. Likadant är det med min idé att göra en "Farfars bok" till mina barnbarn. Något att minnas mig med när jag är borta. Nu närmar jag mig ju pensionen och då blir det förvisso tid att göra slag i saken men jag tänker nog börja tidigare. Det lär nog ta sin tid.

Jag har gjort en enda fotobok så här långt. Jag var nöjd med den men ska nog välja annat papper nästa gång.

http://www.blurb.com/b/2913448-street

Eders Hängivne

PS
Och snart drar jag igång mörkrummet igen. Vintern är den bästa tiden för silverarbetet.

Postat 2018-09-01 11:20 | Läst 10734 ggr. | Permalink | Kommentarer (7) | Kommentera

Enzo Ferrari Maranello

Provkör innan du köper

Som jag sa i mitt förra inlägg så har jag varit på konferens i helgen. På lördag förmiddag åkte vi söderut från Parma till Modena och besökte först Ferrarimuseet i Maranello. Det är det besöket det här inlägget ska handla om. Vi hade en guidad tur att passa klockan 10 men var där i god tid innan. Medan vi väntade besökte vi en intilliggande bilhandlare som sålde Ferrari. Man fick provköra om man ville men jag är säker på att det fanns en del krav på den som ville. Ingen av oss provkörde i alla fall. Vi hade för lite tid före museibesöket. Här kommer lite att dregla över. Ta fram haklappen.

Röda bilar till salu

Och en grön Lamborghini. Jag funderar på om det var bilhandlarens tjänstebil. Han kom i den och hade en låda med nycklar till alla bilar.

I entrén till museet hängde nuvarande F1-modell. Den här modellen skulle tävla i Belgien på söndagen.

Enzo Ferraris arbetsrum. Inte mycket att skryta med i dagens industriklimat. Men det var ju bilarna han kostade på.

1954. Den första Ferrarin med plastkaross. Jag frågade varför bilen var högerstyrd. Alla tävlingsbilar från den tiden var högerstyrda , dels beroende på arvet från britterna, dels för att tävlingsbanorna var runda.

En sån här byggde jag som plastmodell i tonåren. Fast min var förstås röd. Ferrari Berlinetta.

Designmodell

Superfastmotorn. V12

Superfastbilen. 0-100 km/h på 2,9 sekunder

Gjutgodset till superfastmotorn. Ett komplicerat verktyg och än värre bearbetning.

Min favorit i museet. Ferrari F12 TDF. Tillverkad i 799 exemplar med ett startpris på 310.184€. Även denna med superfastmotorn och gör 0-100 km/h på 2,9 sekunder. TDF står för Tour de France.

Och så till racingavdelningen

Klassisk sportvagn

Och en modernare

Alla F1 fullblodsmodeller i samma rum.

Ferraris Hall of Fame. Alla Ferraris champions genom åren. Det är bara bråkdelen av prissamlingen som syns här.

Den första

Eders Hängivne

PS
Nästa inlägg blir något helt annat. Från superfast till superslow.

Postat 2018-08-28 07:10 | Läst 8634 ggr. | Permalink | Kommentarer (7) | Kommentera
1 2 3 ... 24 Nästa