Aldrig mer
Om diafilm
Nu under vintern har jag skannat diabilder. Jag har knappt fyratusen i kompaktramar, 100 bilder i varje magasin. Det har gått oväntat fort. Min skanner tar 12 bilder i taget. Ca en minut för varje bild inklusive att ladda/ta ur bilderna i hållaren och spara filerna. Jag har naturligtvis tagit en massa naturbilder av tveksam kvalitet. Men ännu mycket mer bilder på allt jag varit med om, väldigt många bilder på mina söners uppväxt, vänner och vänners barn. Bilderna på barnen är inte alltid av bra fotografisk kvalitet men helt oskattbara som en dokumentation.
Men nu blir det inga fler diabilder. Diafilmer har blivit ofantligt dyra, framkallningen av dem likaså. Det får bli digitalkamera om jag ska ha färg på barna och deras barn.
Nedan några av mina diabilder som exempel.
Tre söner har jag
Receptet är fullt synligt tror jag
Danska västkusten
Naxos
Eders Hängivne






Visst är det roligt att ha ett minnenas arkiv.
Tack för det betyget! Javisst är det roligt! Jag har insett hur mycket jag har glömt men också hur mycket mer än bildernas innehåll som dyker upp i minnet. Sånt som det inte finns någon bild på. Men minnena finns där ändå. Jag inser så här i efterhand att jag haft ett lyckligt och privilegierat liv. En och annan nostalgiskt tår har det väl blivit också.
Slänga bilder kommer jag aldrig att göra. Det nöjet får mina söner ta hand om =)
Dödsföraktande av dig att slänga alla originalen!
När jag började skanna dia för många år sedan, var digital bildbehandling något nytt för mig - och inte så enkelt heller har det visat sig. Jag har blivit bättre och bättre på saken, men det innebär ju även att vissa årgångar har fått skannas om. Det finns bilder som jag har skannat en tredje gång, allt eftersom färdigheterna har ökat. Skillnaden i bildkvalité mellan första och tredje skanningen visade sig bli avsevärd.
Detta hade jag inte kunnat göra om jag hade slängt originalen efter första skanningen.
Jag skannade med en dyr nikonskanner och i raw, så jag tänkte bättre än såhär kommer det aldrig att bli, det går inte att spara på sig allt. När vi flyttade förra gången så skänkte vi bort 60-70% av vad vi hade.
Tack Björn. En skatt mer värd än guld.
Jag är väldigt imponerad av ditt projekt med att digitalisera dina bilder. Jag orkar åtminstone inte.
Bilden på dina pojkar är ett ovärderligt fotominne.
Med många vänliga hälsningar från Erik.
Tack Erik! Jo alla bilder på barna är ovärderliga för mig.