Tusende bloggen

Om gräset på andra sidan vintern

Det är väl inte så konstigt att fotograferandet går i stå i dessa pandemitider. Jag är i första hand en utomhusfotograf och finner mig sällan  med kameran redo för bildtagning inomhus. Vårt hem är inte mycket att visa och stilleben är inte heller min grej.

Men snart går jag ur idet om pandemin, politiker och folkhälsomyndigheten tillåter. Då jä...

Det här är den tusende bloggposten. Den första publicerade jag den 29 juli 2008. De sista hundra har det varit trögt att författa. Lust och inspiration har fattats mig. Och något att skriva om. Och bilder till det. En del återanvänder bilder i all oändlighet men det försöker jag låta bli. Jag vill ta nya.

Här skriver jag mina bloggposter.

Eders Hängivne

Herr Paul Franke

Om en affärsmans intresse för optik och vad det kan leda till

Paul Franke på 40-talet

Paul Franke föddes 1888 i en välbärgad familj i Mühlhausen/Thüringen. Ända sedan barndomen var han mycket förtjust i teleskop. Efter skoltiden (1903) gick han i lära som apotekare men fortsatte 1906 som anställd på Fotohaus Carl Tucht i Düsseldorf. Från 1909 arbetade han som obetald volontär hos kameratillverkaren Voigtländer i Braunschweig där han efter ett år började som försäljare av fotoutrustning både inrikes och utrikes. Här lärde han känna Reinhold Heidecke. 1912 tog han anställning som försäljare på Spezialfabrik Géhard som tillverkade kikarsikten. Redan 1916 blev han chef för försäljningsavdelningen där. När USA gick in i första världskriget 1917 förlorade Géhard sin största exportmarknad och Paul blev arbetslös. Efter det abrupta slutet hos Géhard startade han en fotohandel vid Kurfürstendamm i Berlin, Franke & Co. Där sålde han bl a mikroskop, kikare och teleskop. Efterfrågan på kameror växte och för att kunna tillhandahålla även det i sitt sortiment besökte han sin gamla arbetsgivare Voigtländerverken hösten 1918. Han träffade förstås sin tidigare arbetskamrat Heidecke som nu blivit produktionschef. Han uppdaterade sig på den senaste utvecklingen inom kamerateknik och fick kännedom om ett enastående objektiv, Carl Zeiss Tessar f/6,3 med 100 mm brännvidd. I gengäld informerade han om sin erfarenhet av fotohandel. Eftersom Reinhold hade problem med att få Voigtländer att ta sig an hans idé om den dubbelögda kameran och hade problem med att finansiera den själv uppstod idén om att starta tillverkningen tillsammans. Det dröjde dock några år till innan det blev verklighet.

Franke var en mycket utåtriktad och belevad person och var förstås en utmärkt försäljare och affärsman. När han blev varse de problem Heidecke hade med finansieringen av sin kameraidé undersökte han möjligheten att finansiera tillverkningen av den tillsammans med Heidecke. Han övervägde noga att flytta till Braunschweig, som han tyckte mycket om. Han var beredd att satsa 75.000 DM i affärsidén och undersökte ytterligare finansiering. Han insisterade på att de skulle börja tillverka stereokameror för att snabbt komma igång och Heidecke var med på noterna. Då skulle det finnas tid och pengar att färdigutveckla den tvåögda kameran.

Den 1 januari 1920 registrerades så Franke & Heidecke och började en lång och framgångsrik affärsverksamhet. Men först 1928 kom den första Rolleiflexen som tillverkades i 12 exemplar. Året efter tillverkades 3881 kameror och senare går det av bara farten. Franke sålde bra. Fabriken gick på knäna och man byggde en ny fabrik dit man flyttade 1932.

Där börjar sagan om Rollei

Min Rolleiflex Original från 1929 som jag sålde i ett sinnessvagt ögonblick. Det gick att fotografera med den, jag körde både svartvitt och färg i den.

Eders Hängivne

PS
Källor: Tyska Wikipedia och Rollei T.L.R. The History av Ian Parker

Retrokamera Digital

Om perspektiv

I den digitala tidsåldern går allting väldigt fort. Digitalkameror av idag är helt nya väsen jämfört med de som fanns i början av digitalåldern. Det är lätt att luras att hela tiden köpa det senaste i kameraväg i tro att bilderna blir så mycket bättre med en nyare kamera. Men hur är det egentligen? Är de gamla digitalkamerorna så dåliga? Förutsatt att de fortfarande fungerar borde de väl fortfarande ta bilder som dög på den tiden de var nya, eller?

Därför sätter jag nu upp en ny grupp här på FS, Retrokamera Digital med enkla regler liknande den andra gruppen för gamla analoga kameror.

Canon Powershot A80 (2003)

___ooOoo___

För dig som inte gillar att gamla kameror står oanvända. En kamera behöver motion. Syftet med den här poolen är att inspirera dig som har en gammal digitalkamera att använda den. Bilder till den här poolen har bara fyra enkla krav.

1. Kameramodellen som bilden är tagen med ska vara introducerad före 2007 (2006 och tidigare).
2. Bilden ska vara tagen tidigast 2021-01-01
3. Bilden ska vara omanipulerad enligt FS definition.
4. Visa EXIF-data vid uppladdning. Bilder som inte uppfyller kraven kommer att tas bort.

Gå med i poolen och börja motionera dina gamla digitaler! En gång i tiden var dessa modeller väldigt bra för sin tid. Låt oss återuppleva bildkvalitén från den tiden igen.

Gruppen är öppen.

Eders Hängivne

PS
Jag fick min första digitalkamera när jag fyllde 50 år och det tog mindre än tio år innan den gav upp. Säkert är det fler som har gått sönder ute i stugorna men jag är övertygad om att det finns några "gamlingar" som fortfarande fungerar.

PPS
Perspektivet i det här fallet är alltså nytagna bilder som tagits med en minst 15 år gammal digitalkamera.

Kameraidén som kom för sent

Om en skyttegravsidé som blev succé när kriget var slut

Sticker man upp huvudet ur en skyttegrav för att ta en bild är sannolikheten stor att man förlorar både bild och liv. Reinhold Heidecke funderade på det där och kom på idén att använda arméns hopfällbara periskop och kombinera det med en kamera. Så föddes idén till den tvåögda kameran, TLR (Twin Lens Reflex). Mellan 1916 och 1918 gjorde Heidecke flera prototyper trots dålig hälsa och att Voigtländer, där han var anställd, var ointressserade av en ny kameramodell eftersom de var fullt upptagna med att sälja så många kameror de kunde av de modeller de redan hade. Heideckes idé föll i glömska. Och vem skulle behöva en kamera avsedd för skyttegravarna när kriget var över?

Tidigt 1919 klagade återvändande tyska soldater på att de inte hade tillgång till en resekamera. Heidecke tog upp sin idé igen och försökte övertyga Voigtländer att börja tillverka den men de var inte intresserade. Den nya flugan var stereokameror. Heidecke beslöt sig då för att tillverka den själv. Men det skulle dröja ytterligare tio år innan den såg dagens ljus. Han erfor finansiella problem med att förverkliga sin idé. Lyckligtvis hade han en bekant, Paul Franke, från en tid då Franke arbetade ett par år på Voigtländer. Mer därom i ett senare inlägg.

Ett par decennier senare använde man detta i sin marknadsföring som en feature. Det stod i entusiasternas handböcker och i broschyrer. Att fotografera över olika hinder såsom murar, häckar och folksamlingar. Ja, även runt hörn.

Historien om Rolleiflex när den väl börjar säljas utmynnar i en succé. Paul Franke for till USA på en säljturné men Reinhold bad honom avbryta resan. De fick så många beställningar att fabriken inte klarade av att tillgodose behovet!

Eders Hängivne

PS
Källa: Rollei T.L.R. History av Ian Parker

Att lägga om stilen är inte lätt

Om att ta bilder för publiken

Jag har aldrig i mitt liv som fotograf lyckats sälja en enda bild. En gång var det nära. Jag blev uppringd av någon som ville ha en bild i nåt magasin eller hemsida. Jag ville ha en mindre summa för den. Hon skulle kolla med chefen. "Det har vi ingen budget för", sa han. Det skulle förstås vara gratis. Då blir det ingen affär kontrade jag. Och därmed var det första tillfället borta.

Jag är lite avis på goda vänner och bekanta fotografer som lyckas sälja bilder av det mer konstnärliga slaget, i svartvitt och kopierade i mörkrum. Stilleben eller landskap för det mesta. Jo, jag vet. Jag har ju nyss sagt att det är svårt och inte min grej med natur och landskap. Jag vill ju gärna sälja de bilder jag tycker det är roligt att ta, t ex veteranbilar. I stället har jag gett bort flera bilder som tack för hjälpen med något jag behövde hjälp med eller som födelsedagspresent.

Rättelse: Jag har visst lyckats sälja ett par bilder på en irakisk familj som jag fick nöjet att fotografera inför en jul. Jag jobbade på samma ställe som frun i huset och hade en utställning svartvita porträtt på jobbet som hon fick se. Hon gillade svartvita bilder. Det blev ett par 24x30 på fiberpapper. Sommaren efter blev jag inbjuden på sonens studentfest och tog ett par rullar. Jag gjorde mindre kopior av de bästa och gav bort som tack för festen.

Man måste förstås jobba för det. Hänga på utställningar, ha en egen hemsida med köpfunktion, visa bilder i alla tänkbara sammanhang och göra mer väsen av sig. Man säljer inga bilder för att man sitter på kammaren och önskar sig. Jag måste börja jobba på det. Ta nya bilder. Tala om att de finns. När pandemin är över...

Nästan såld

De här kanske är gångbara

Ni hajar va. Grubblerierna går nog över

Eders Hängivne

PS
Mannen i det irakiska hemmet är numera min frisör.