Pro Memoria
Arkitektur - kan det va nåt?
Om ett nyvaknat intresse
För flera år sedan var jag med i gruppen Arkitektur men gick ur gruppen efter att ha fått andra intressen framför min kamera. Jag började fotografera Gatufoto en hel del, porträtt och veteranbilar. På grund av sjukdom och balanssvårigheter har jag övergett gatufoto och att åka på bilträffar. Men jag vill ju fortsätta med något annat. Så jag har gått med i gruppen Arkitektur igen. Jag har också gått med i en närbesläktad grupp, Cityskapes, där det mer handlar om stadsmiljö än enskilda byggnader. Även där har jag varit medlem tidigare.
Jag har nyligen sett ett antal inspirerande dokumentärer om olika arktitekter och deras byggnader så jag har bestämt mig för att ta upp intresset för arkitektur igen i mitt fotograferande. Byggnaderna står ju still och finns kvar. Jag ska försöka hitta nya grepp på ämnet. Tills vidare ger jag prov på några gamla bilder.
kfem i Vällingby
Råcksta begravningskapell
Vällingehus i Vällingby
Eders hängivne
Försenad leverans eller obehörigt uttag
Mind the gap
Rolleiflex, gulfilter och Acros 100
Eders Hängivne
Nu är jag på G
Om utträdet ur idet
På vintern händer det inte mycket fotografiskt i Vällingby förutom en del aktiviteter i mörkrummet. Men igår tog jag med mig Rolleiflexen när vi åkte och handlade blommor. Frun gick i affären och jag gick ute i snålblåsten och spejade efter bilder. Halva rullen gick. Sen åkte jag till Apoteket i Vällingby centrum och gjorde samtidigt en runda där. Andra halvan klar. Nu väntar framkallning endera dan.
Den här var ute på uppvärmning för säsongen.
Eders Hängivne
PS
Acros 100 var premiärfilmen
Tusende bloggen
Om gräset på andra sidan vintern
Det är väl inte så konstigt att fotograferandet går i stå i dessa pandemitider. Jag är i första hand en utomhusfotograf och finner mig sällan med kameran redo för bildtagning inomhus. Vårt hem är inte mycket att visa och stilleben är inte heller min grej.
Men snart går jag ur idet om pandemin, politiker och folkhälsomyndigheten tillåter. Då jä...
Det här är den tusende bloggposten. Den första publicerade jag den 29 juli 2008. De sista hundra har det varit trögt att författa. Lust och inspiration har fattats mig. Och något att skriva om. Och bilder till det. En del återanvänder bilder i all oändlighet men det försöker jag låta bli. Jag vill ta nya.
Här skriver jag mina bloggposter.
Eders Hängivne
Herr Paul Franke
Om en affärsmans intresse för optik och vad det kan leda till
Paul Franke på 40-talet
Paul Franke föddes 1888 i en välbärgad familj i Mühlhausen/Thüringen. Ända sedan barndomen var han mycket förtjust i teleskop. Efter skoltiden (1903) gick han i lära som apotekare men fortsatte 1906 som anställd på Fotohaus Carl Tucht i Düsseldorf. Från 1909 arbetade han som obetald volontär hos kameratillverkaren Voigtländer i Braunschweig där han efter ett år började som försäljare av fotoutrustning både inrikes och utrikes. Här lärde han känna Reinhold Heidecke. 1912 tog han anställning som försäljare på Spezialfabrik Géhard som tillverkade kikarsikten. Redan 1916 blev han chef för försäljningsavdelningen där. När USA gick in i första världskriget 1917 förlorade Géhard sin största exportmarknad och Paul blev arbetslös. Efter det abrupta slutet hos Géhard startade han en fotohandel vid Kurfürstendamm i Berlin, Franke & Co. Där sålde han bl a mikroskop, kikare och teleskop. Efterfrågan på kameror växte och för att kunna tillhandahålla även det i sitt sortiment besökte han sin gamla arbetsgivare Voigtländerverken hösten 1918. Han träffade förstås sin tidigare arbetskamrat Heidecke som nu blivit produktionschef. Han uppdaterade sig på den senaste utvecklingen inom kamerateknik och fick kännedom om ett enastående objektiv, Carl Zeiss Tessar f/6,3 med 100 mm brännvidd. I gengäld informerade han om sin erfarenhet av fotohandel. Eftersom Reinhold hade problem med att få Voigtländer att ta sig an hans idé om den dubbelögda kameran och hade problem med att finansiera den själv uppstod idén om att starta tillverkningen tillsammans. Det dröjde dock några år till innan det blev verklighet.
Franke var en mycket utåtriktad och belevad person och var förstås en utmärkt försäljare och affärsman. När han blev varse de problem Heidecke hade med finansieringen av sin kameraidé undersökte han möjligheten att finansiera tillverkningen av den tillsammans med Heidecke. Han övervägde noga att flytta till Braunschweig, som han tyckte mycket om. Han var beredd att satsa 75.000 DM i affärsidén och undersökte ytterligare finansiering. Han insisterade på att de skulle börja tillverka stereokameror för att snabbt komma igång och Heidecke var med på noterna. Då skulle det finnas tid och pengar att färdigutveckla den tvåögda kameran.
Den 1 januari 1920 registrerades så Franke & Heidecke och började en lång och framgångsrik affärsverksamhet. Men först 1928 kom den första Rolleiflexen som tillverkades i 12 exemplar. Året efter tillverkades 3881 kameror och senare går det av bara farten. Franke sålde bra. Fabriken gick på knäna och man byggde en ny fabrik dit man flyttade 1932.
Där börjar sagan om Rollei
Min Rolleiflex Original från 1929 som jag sålde i ett sinnessvagt ögonblick. Det gick att fotografera med den, jag körde både svartvitt och färg i den.
Eders Hängivne
PS
Källor: Tyska Wikipedia och Rollei T.L.R. The History av Ian Parker