En söndagseftermiddag på Ekerö

Idag var det bara ett måste att åka ut och fotografera. Ville ha lite bilder för ett senare blogginlägg men det visade sig att hösten inte har kommit riktigt så långt som jag hade räknat med. Min fru som också fotograferar hade en annan inställning idag. Hon tog inte med kameran utan skulle bara njuta av höstfärgerna. Vi såg en massa skyltar om frukt eller äpplen och dök så småningom in på en väg med skyltar för maskinverkstad, någons ateljé, loppis och frukt. Ateljén som låg längst in på vägen var snabbt avklarad. Ingen konst i vår smak. Maskinverkstan ignorerade vi helt men på loppiset med tillhörande frukthandel fastnade vi. Vi är notoriska loppisbesökare och roas av det enkla nöjet att hitta gamla bekanta utensilier. Loppishandlaren var dessutom en trevlig prick med gott sinne för affärer. Frugan köpte på sig varor för hundra pix och sedan valde hon ut äpplen för lika mycket. Han hade så många olika sorter. Det luktade av barndomens äpplen så vi blev kvar där en bra stund.

På vägen hem såg jag detta exhibitionistiska träd som verkade citera en känd sångerska "Allt ljus på mig". Jag kunde inte stå emot.

Jag har inga ovanor

Lika bra att fastlägga det med en gång. Jag har inga ovanor. Alla mina ”ovanor” är mina vanor. Det som jag har naturlig , inlärd, fallenhet för att göra i olika situationer. Än en gång är NE:s ordbok mig till hjälp och styrka. Se här ett utdrag av deras mångordiga förklaring.

"vana

Sätt att bete sig eller förhålla sig som har kommit att läras in genom ständig upprepning och som ... naturligen kommer att användas utan särskild ansträngning eller eftertanke."

Vilken bekräftelse för dig och mig! Vi har lärt oss något som faller oss helt naturligt att göra. Det finns förvisso saker som vi lärt oss men som inte egentligen är vanor. Snarare av nöden inlärda och utspelar sig oftast i hemmet. Men det här är ingen receptbeskrivning eller hygienisk handledning utan ett kåseri. 

En av mina roligaste vanor är att fotografera. Jag gör det oftast av hjärtats lust och glädje även om resultatet ibland är deprimerande. Här är en av mina roligaste bilder som jag filosoferat mycket runt. Låtsatsbloggat också för den delen. Nånstans på Ekerö.

 

Den som äger gården Yttersta kan med fog säga att han ligger på sitt yttersta varje kväll han går och lägger sig. Och vaknar nog extra tacksam varje morgon. Livet är härligt!

NE:s ordbok har naturligtvis en fåordig beskrivning av ordet ”ovana” också. Men det passar sig inte att återge i det här inlägget. Det fina med att kåsera är att man kan böja lite på sanningen och skoja med den utan risk för repressalier på domedagen.

Ut och fånga den härliga söndagen!

Välkommen hem, kära fru

Hämtade min fru på Arlanda igår eftermiddag. Det har blivit så mycket enklare nu när vi bor i Stockholm mot tidigare då vi bodde långt bort i väster. Halvnorskar som vi var. Det har blivit en tradition att ställa en bukett blommor på min frus arbetsrum innan hon kommer hem. Hon älskar blommor och överraskningar och i kombination med en romantiskt lagd make blir det en lyckad hemkomst.

Att hämta någon på terminal 5 kan närmast beskrivas som en chockbehandling av orange ljus. Spana in denna underjordiska tunnel till den internationella plätten av Sverige.

Apelsinchock eller hur?

Båda bilderna tagna med den nya lillen CoolpiX S710 som jag hårdtestar. Skriver nog en recension så småningom när Fotosidan lagt upp mitt förslag i produktlistan. Ett förhandsbesked kan du få. Kass blixt och ovanligt brusigt. Men skitcool att ha i fickan.

Ivrig att komma hem...

Tog bilen till jobbet i morse för ovanlighetens skull. Kom tidigt med baktanken att gå tidigt. Längtade till helgen kopiöst hela dan. Tog korta pauser med bloggläsning och bildkommentarer då och då. Strax före två stack jag hem. Försökte mig på en Sandellare i bilen men insåg att det var ingen bra idé. Skakningsdämpningen klarar inte både bilens vibrationer och förarens helgfrossa.

Tagen med den nya vännen CoolpiX S710

Fotoklubberi

I ungefär tre decennier har jag varit med i Åmåls Fotoklubb. När vi flyttade till Stockholm gick jag ur. Borde ha gjort det för längesen eftersom jag inte varit aktiv de senaste åren. Jag jobbade ju i Stockholm när det var möten.

Nu söker jag en ny att vara medlem i och har kollat utbudet i Stockholm. Det finns ganska många . Några nära mig, några längre bort. Eftersom Bengt Gustafsson lockade mig till Midsommargårdens utställning i söndags och dessutom bjöd in mig till nästa möte, som var igår, bestämde jag mig för att börja min odyssé i stockholms fotovärld där. Senare tänker jag besöka ett par andra och sist bestämmer jag mig nog för en av dom.

Här lite bilder från torsdagens möte och resan hem. På resan dit läste jag manualen hela vägen. Testade den nya lillkameran med en gång.

Rune Jonsson, hedersmedlem, kommenterade alla bilder på utställningen i en kåserande stil.

Bengt Gustavsson lyssnar framför en av mina utställningsfavoriter. Rune gillade den inte.

Ännu en bild diskuteras.

Lärjungar som lyssnar.

Mina favoriter. Rune gillade den till vänster mest.

Mekanisten i mig gillade bilden till vänster.

Sammanfattningsvis: Ett trevligt möte bland trevliga människor i en trevlig klubb. Skönt att det var bilderna som var i fokus. Jag är allt annat än en tekniknörd när det gäller foto.

En timme hem...

Alla bilder tagna med den nya lillkameran - CoolpiX S710

Nästa klubb blir antagligen Sundbyberg.