Pro Memoria
En vän för livet. Kärlek vid första ögonkastet
Jag är lite småkär igen. I min nya lillkamera. En Nikon CoolpiX S710. Svart, eftersom det var den enda färg Cyberphoto hade hemma i onsdags när jag beställde den. 13.45 fick Posten elektronisk info om paketet. 12.12 på torsdag fick jag ett SMS att mitt paket hade anlänt till Tempo i Grimsta, "mitt" postkontor. 16.48 hämtade jag paketet. Strax hemma slet jag upp det och satte genast batteriet på laddning. Jag hade lite bråttom för jag skulle besöka Midsommargårdens Fotoklubb 18.30 och det tar nästan en timme dit med SL. Medan batteriet laddar sig äter jag lite och läser i manualen. Batteriet fick en halvtimme sen in i kameran och iväg.
Bilderna är lånade från Nikons hemsida.
Aningens tjockare än min plånbok. Passar perfekt att alltid ha med sig. Det är bara en sak som retar mig:
Varför har de inte byggt in en telefon i kameran? Skärmen kan ju vara en pekskärm så att man kan slå nummer på den. Hellre än en värstingtelefon med en dålig kamera i vill jag ha en värstingkamera med en enkel telefon i.
Bloggens framtid är säkrad
Mina motionella cykelturer har inneburit en risk för min blogg ty jag har hittills cyklat utan hjälm. Det är fortfarande lovligt att inte göra det men med tiden blir det nog upphöjt från rekommendation till lag. Man får inte ta några risker med sitt eget liv i Sverige. Där saknar jag lite den kontinentala inställningen. Men eftersom en ivrig läsare av min blogg, tillika kollega och god vän, manat mig att vara rädd om huvudkontoret där allt bloggande formas och blir till tog jag mod till mig och letade upp en sportaffär. Jag hittade Stadium, trodde jag, men de har nog flyttat och glömt ta med sig skylten på fasaden. Lite längre bort hittade jag Intersport. Och de hade hjälmar! Gud sig förbarme vilka hjälmar! Jag är normalt en diskret, tystlåten och tillbakadragen man i sina bästa år men här fanns inget diskret att tillgå. Det fick bli en ilsket blå/röd sak som säkert fungerar lika bra som ett varningsmärke. Fördelen kan måhända vara att den ser så sportig ut att alla bilister håller sig undan i tron att det är en tävling som pågår. På sätt och vis är det det. Jag gillar när det går fort.
Här är nu ett bildbevis på att jag övervunnit min rädsla för sportaffärer. Nöjd så, Magnus? Ser fram emot att du börjar fotoblogga om dina cykelturer också.
Som grädde på moset har jag också beställt en ny lillkamera. Den lilla nätta Nikon Coolpix S710. Den kommer imorgon från Cyberphoto som är min hovleverantör. Min gamla Powershot A80 känns väldigt tung i fickan när jag cyklar. Cykeln drar åt höger.
Coolpixen är liten och lätt. Perfekt för cykelturer. Kanske prövar att fota i farten. Lite nya risker måste prövas innan polisen säger ifrån.
På vägen hem såg jag var alla diskreta hjälmar tagit vägen. Träffade flera äldre herrar på cykel med diskreta hjälmar vilket fick mig att känna mig ung.
För mycket på plus
Dina aktiviteter
- kommentardifferens senaste 30 dagarna: 180
- du har fått 184 positiva och 0 negativa omdömen om dina kommentarer. Totalt 184 omdömen. Se dina omdömen
på dina egna bilder de senaste 30 dagarna.
- fått 250 kommentarer och 62 röster på bilder
- fått 525 svar på givna bildkommentarer
- givit 1148 kommentarer och 998 röster på bilder
- svarat 196 gånger på mottagna bildkommentarer
Jag var en bit över 200 i differens men då saktade jag farten.
Jag undrar ibland vad det beror på. Kanske jag inte är så flitig med att ladda upp bilder? Eller är det bilder som inte är värda att kommenteras? Skit samma. Det är roligt att kommentera. Jag lär mig se vad som är bra och dåligt och när jag skriver det kommer jag ihåg det.
Långt från Västerlånggatan
Efter utställningen på Midsommargården stannade jag i Gamla stan på vägen hem. Stannade gjorde jag inte men tog en promenad och försökte hålla mig så långt bort från Västerlånggatan som möjligt. Jag korsade den förstås. Stortorget också med sin blodiga historia. Här lite smakprov utan bildtexter.
När jag gått där ett tag blev jag omsider hungrig och slank in på Slingerbulten och åt middag. Satt i gäddans fönster och glodde på gatulivet. Mätt och nöjd åkte jag hem med linje 19. Det har sina poänger att vara ensam med sig själv ett tag.
Det är jag som är Draken
Lika bra att säga det med en gång. Jag är ingen hjälte. Det är jag som är Draken. Här är jag illa ute när Hjälten Göran fått tag på mig. Den snuskigt sköna prinsessan glömmer jag nu. Göran är en förfärligt tuff rival. Skyr inga medel. Svärd och pansrad häst mot min krokodila hy. Jag dööör...
Hjälp! Han trampar på mig!
Lämna mig ifred! Jag dööör...