Ett år och trettiofem mil

Så långt är det i tid och rum mellan dessa båda par i bilder. Första paret är från Borgvik i Grums kommun i Värmland. En sagodag som sent ska glömmas för sitt otroliga ljus och vackra färger. Det andra är från Drottningholms slottspark idag med krispig luft och mycket folk i höstnjutning. Träden vid sidan om parken var sällsamt stämningsfull och doften av höstens förfall påtaglig.

Borgvik

Hamnlagret

Hamnen

Drottningholm

Vattendrag

Promenad i parken

En trädälskare som jag får snörp på Drottingholm. Gillar skarpt när träden ger varandra lite space att leva på. Inte som i skogen där träden trängs som storstadsbor. Kul kontrast egentligen. I storstan trängs människor men på landsbygden trängs träd. I storstan är det glest mellan träden och på landsbygden är det glest mellan människor. Glöm inte bort att jag kåserar och då böjer jag på sanningen.

Någon gick före mig...

Någon hade gått före mig på trottoaren.

Men först fick han nog en apelsinchock på Arlanda.

Renlighetens gudinna

Där jag jobbar nu jobbar också renlighetens gudinna. Hon heter Märit och kom till Sverige från Grekland. Hon ser ut att vara av hellenistiskt ursprung men är faktiskt född i Sovjetunionen. Med tanke på hennes utseende gissar jag från Ukraina. Hon städar kontoret varje dag och varje dag tackar jag henne för det. Hon är trevlig men fåordig men vi hejar friskt och glatt på varandra varje morgon. Ibland är hon först, ibland jag och det dröjer någon kvart innan det kommer fler. Idag berättade hon att hennes företag har förlorat kontraktet och hon ska sluta städa när månaden är slut. Sorgligt.

Renlighetens gudinna Märit

Ja, bilden är inte skarp. Jag körde utan blixt och är inte så van att hålla kameran stabilt så långt ifrån mig ännu. Lillkameran utan sökare tog bilden när jag tryckte. VR on (svårt att tro)

Ny månad - ny profilbild

Jag fortsätter den fotografiska leken med en ny profilbild varje månad där jag tar ett år i taget.

Den här bilden är tagen vid en reningsrit i köket på Kyrkogatan 23  i Åmål. Baljan var en likadan som användes som lastfartyg i en tråkig historia några år senare. Bakom baljan syns kommoden där den ljusblåa pottan stod. Bakom mitt huvud syns skafferidörren som senare i livet blev ett favorittillhåll. Man kunde gå in där och stänga dörren om sig och gotta sig bäst man ville av allehanda ätligheter. I smyg naturligtvis. Till höger skymtar diskbänken. Vi hade bara kallvatten fram till dess jag var tretton år. Allt varmvatten måste kokas på vedspisen eller på den lilla elektriska spisen med två plattor och en liten ugn. All tvagning skedde i köket men när vi blev lite äldre tog pappa med oss till banarbetarnas barack vid järnvägsstationen och vi fick lyxduscha i banarbetarnas omklädningsrum. Det där med kallvattnet har satt sina spår. Än idag föredrar jag att borsta tänderna i kallt vatten. Det känns fräschare så.

Knappt ett år gammal. Juni 1955.

Foto: Pappa Leiler

Livet är härligt i en balja.

Dagens bildtips - Stockholm

Spana in länken nedan och njut av gamla bilder från Stockholm.  Så coolt.

http://www.stadsmuseum.stockholm.se/media/bilder/constructing/bildsvep.html

Klicka på 1840 och sedan på den lilla bilden. Sen är det bara att köra på.

Jag hamnade där efter att ha bläddrat lite på www.stockholmskallan.se  efter ett tips i Metro.

Om hundra år kommer alla dagens amatörfotografer att hyllas för sin dokumentation av samtiden. Men så känns det inte nu när man ser sina alster och tar bort en massa av dom =) Man får tänka om.