Runstenar och krigsmaskiner
Om Zeiss Ikon Super Ikonta 531/2
Igår var jag ute med frun som skulle fotografera runstenarna vid Lovö kyrka och då tänkte jag att jag skulle göra något åt alla kameror laddade med film så jag tog med två stycken. En Super Ikonta och bastarden. Båda från andra världskrigets dagar. Och den lilla coolpixen för lite snabba bilder för bloggen. Min fru ville ha lite mulet för att få bra ljus och på eftermiddagen hände just det. Det drog in en liten molnslöja över Vällingby söderifrån så vi drog iväg.
Zeiss Ikon Super Ikonta 531/2. Laddad med Tri-X
Det finns fem runstenar vid Lovö kyrka. Fyra av dem är vackra. Den femte står på baksidan och är den minst snygga. Den står f ö alldeles intill en fast väggstege så den blir nog inte fotad så ofta.
Svårigheten med en Super Ikonta är den ynkliga mätsökaren. Det hjälper att ta sikte på högkontrastiga gränser. I det här fallet det vita fältet på jackan. Lätt att kolinjera.
Vi gick in i kyrkan också. Det var för ovanlighetens skull öppet. Antagligen för en kvällsgudstjänst.
Här använde jag stearinljusen på altaret för skärpeinställningen. Lätt att se när de sammanföll men ändå blev inte skärpan där när jag granskar negativet. Nu var det mörkt och den långa tiden på den här brännvidden, låt vara att det är en normal för det här bildformatet, är ganska delikat. Kameran är inte tung men svår att hålla still.
Coolpixen ska väl få sitt också här i bloggen. Den var ju med.
Jag tog bilden för att vid något tillfälle illustrera begreppet "att bita sig i svansen". Jag samlar gärna på bilder som kan illustrera något. Ofta användbart. Om man hittar dom igen, vill säga =)
Sedan drog vi till Ekerö kyrka. Frun hade lust att åka dit och se om det var öppet där också. Jag fastnade dock på parkeringen inför denna syn.
Chevrolet Fleetline Deluxe 1950
Ett rullande renoveringsprojekt, sa ägaren som dök upp efter en stund. Metallicgröna fälgar stack i ögonen på mig som gillar originalskick bäst. Men svart/vitt är förlåtande mot elaka färger =)
Bastarden har inte levererat ännu så de bilderna får ni se en annan gång.
Slutklämmen blir tvåfaldig. Super Ikontan är en HÄRLIG kamera att fota med. Mellanformatet ÄR det BÄSTA filmformatet.
Mellanformataren
PS
Båda mina krigsmaskiner är äldre än bilen. Men de verkar vara i bättre skick =)
mvh Rolf
Jag är mycket glad att jag redan 1969 förstod var den högsta kvalitén i småbild stod att hämta. Därför har jag i dag nästan ett helt vuxenlivs bilder i en återgivningskvalitet som överglänser alla andra småbildsfilmer med marginal - och med perfekt bibehållna färger!
Om man nu ska vara riktigt praktisk, så skulle jag inte säga att en gammal filmkamera är så lämplig för befintligt ljus inne i en kyrka. Vilka känslor som fotografen än har, så har digitalkameran bättre förutsättningar där. Men med ostörd ro och ett stativ så kanske...
En dag kommer vi att ha digitala mellanformatskameror till överkomligt pris. Då får analogfotograferna svårare att sticka upp :-)
Om man ska vara riktigt praktisk så förlorar hobbyn all sin charm. Och digitala mellanformatare må komma en vacker dag. Filmkänslan har inga objektiva värden att försvara, endast emotionella. Det är hantverket som är grejen, Ernst. När du väl har fått igång din Mamiya och framkallat en rulle själv. Då kommer du att förstå den sanna glädjen i fotografi! =)