Mitt fotografiska minne

Fotografens tre stadier

När jag var ung roade det mig mycket att fiska. Jag minns mitt första kastspö. Ett blått ABU med röd inkapslad haspelrulle på. Lillbrorsan (d.ä.) fick ett när han fyllde år tre veckor före mig och jag var avundsjuk lika länge tills jag också fick ett. Jag minns den första fisken, en liten abborre vid sommarstugan. Den högg direkt. Jag kastade nog in spinnaren i gapet när den dåsigt gäspade i det solvarma vattnet i vasskanten. Lyckan var total. Detta är fiskarens första stadium. Euforin i att få en fisk. Entusiasmen som aldrig tycks ta slut. En ständig önskan att åka ut och fiska. Snart nog läste man ABU-nytt och drömde om storfångster och dyra prylar och drag som kunde lura gammelgäddan och ge ett guldmärke. Lika snart som drömmarna uppstod gick man in i fiskarens andra stadium, prylnördens stadium. Fiskelådan fylldes med allehanda tillbehör  och nya rullar och nya drag som skulle öka fiskelyckan. Fiskelyckan infann sig då och då som om inget hade hänt. Man lärde sig lite knep för att fånga de roliga fiskarna. Man gjorde resor bara för att fiska i främmande vatten. När pryleran gick över kom man in i fiskarens tredje stadium. Det filosofiska. När man går ut för att fiska utan att bry sig om fisk. När den rofyllda upplevelsen av att bara vara nära vattnet och fundera, kasta lite förstrött och låta hjärnan insupa naturens läkedom. Man vattnar sitt drag med rytmisk regelbundenhet. Allt går på erfarenhet och det händer att man släpper tillbaka en fiskstackare som råkat fastna på kroken.

 

Här en bild på alla Åmålsgrabbars favoritställe. Brohålet som skiljer Norra Viken från Åmålsviken. Vattnet är strömt och det står ofta abborre där. Några av mina mest euforiska stunder har jag upplevt där. Speciellt den perioden då jag höll på med ultralätt fiske. Lätta grejor, tunn lina, små drag. Varenda firre blev ett monster som tog en god stund att landa.

 

  

Som fotograf tycker jag mig märka att samma stadier går igen. Den första kärleken då allt är nytt och roligt och man lyckas ta en och annan bra bild. Prylstadiet då man behöver allt möjligt och omöjligt och det tar evigheter att synka allt innan man tar en bild. Jag hoppas det är slut på pryltiden nu för min del. Känner att nu är bildfilosofins gryning här. Här ska jag stanna länge...

Inlagt 2008-11-15 21:18 | Läst 6853 ggr. | Permalink


(visas ej)

Nämn en färg i den svenska flaggan?
Jag gillar dina tankar... väldigt intressanta. Jag vet inte riktigt var jag är, kanske på första stadiet då allt är roligt och nytt, eller i början på det sista och filosofiska. För jag har aldrig varit prylgalen, jag har inte pengarna till det (och det är nog ganska så bra)
Filosofera vidare med dina tankar, hoppas att få läsa fler av dina funderingar i framtiden med.
/Emma =)
Svar från N Thomas Meldert 2008-11-15 21:35
Du är så välkommen åter. Alla läsare är tacksamt noterade =)
Bildfilosofins gryning närmar sig så sakteliga även för mig - behöll tandborsten och gav bort 85% av utrustningen.
Svar från N Thomas Meldert 2008-11-15 21:34
Det var strongt att du behöll tandborsten. Förhoppningsvis också din Brownie så att du har nåt att stoppa filmen i =) Härligt Anders. Blev det ett bidrag till Tanzania eller?
Jag tror du är på rätt väg.
Själv drabbas jag då och då av habegäret så jag är nog bara i stadie 2
I alla fall vissa dagar. Andra dagar är jag nog i stadie 1 eller 3.
Svar från N Thomas Meldert 2008-11-15 22:30
Ja, du har nog rätt. Själv är jag en periodare i alla stadier. Vad det kommer sig vet jag inte. När digitaltekniken kom började allt från början igen =) Och det kommer ju nyheter så ofta numera att man blir tokig på alla nya prylar. Pryltokig helt enkelt =) Att fotografera på det gamla sättet blev en smak av stadie tre för min del...
Jag har aldrig gillat att fiska.När abboren är ute för att få lite frukost och får då en krok i mun.När han börjar och gråta så är det ingen som ser han tårar i vattnet.Eller en kossa som ska bli köttfärs,då frågar hon sig,varför ska ja dö,varför får jag inte leva och gå och beta på ängen.Och kamror,varför duger inte min Pentax ME jag tar ju inte bättre bilder därför att jag köper en ny kamera.Nä,jag har skänkt mina kameror till Tanzania.Jag gråter för alla kossor,grisar kycklingar och fiskar.
FH Kenneth
Svar från N Thomas Meldert 2008-11-15 22:32
Du är en sann djurvän, Kenneth. Synd att jag inte hann se din stora kamerasamling men samtidigt kanske det var bra. Jag kunde fått ett återfall av prylsjukan =)
Jag har ju, delvis ofrivilligt, hamnat i prylstadiet igen sedan jag köpte min D80 i somras.
Den har ingen bländarrings-överföring, så för att få exponeringsmätning med äldre manuella objektiv krävs minst objektiv med CPU och kontakter, dvs AI-P isf mina AI-S. Kameran bländar dock ned till vald bländare vid exponeringen.
D80:ns DX-objektiv å andra sidan har ingen bländarring alls, så med dem på FE2:an kan jag mäta men inte ändra... Dessutom vinjetterar de.
Hade jag valt D300 hade åtminstone exp-mätningen funkat med de gamla gluggarna.

FE2:an hade sin tids snabbaste bländare och blixtsynk 1/4000 resp 1/250. Med TTL-mätning, dessutom. Nu använder Nikon "i-TTL" istället, så min gamla Metz fungerar inte med TTL på D80. Om jag köper en SB-800 till D80:n funkar TTL även på FE2an, men nu med 1/90 som snabbaste synk...

Nu är ju kameraväskan dessutom lite sliten, så det kanske är lika bra att köpa en ny för det digitala så får jag släpa på två väskor också...

I-landsproblem ;-)
Svar från N Thomas Meldert 2008-11-17 07:02
Ja, digitaltekniken skickar oss obönhörligen tillbaka i prylnörderiet och med tanke på den snabba utvecklingen försöker den hålla oss kvar där. Det har väl gått över nu ett tag men den tiden kommer då man funderar på att uppgradera sig och då börjar cirkusen igen med förnyad kraft.Jag får väl vänta och göra ett ordentligt lyft innan jag tar pension så kan jag ägna resten av livet till att filosofera mig fram med kameran framför näsan =)
Kameraväskan är full men inte utsliten så jag har fått oväntad hjälp att hejda prylsjukan =)