Äntligen hemma!

Om att hitta den rätta fotoväskan

Jag har flera fotoväskor/ryggsäckar men de är antingen för stora eller små. Somliga passar för en större utrustning och den minsta rymmer ett par objektiv och några filmrullar. Den minsta väskan köpte jag just av den anledningen att jag helst går med kameran i handen och bara behöver något att hysa ett extra objektiv och några filmrullar. Men saker och ting förändras, även mitt sätt att fotografera. Det är visserligen så att när jag går och fotograferar har jag fortfarande kameran i handen (!) =) Men på vägen dit har jag kommit fram till att jag lika gärna kan ha den i en väska för att ha händerna fria.

Min kravlista var därför kort. Väskan skulle rymma en analog småbildskamera med ett objektiv påsatt samt  ett extra objektiv (max 90 mm). Därtill några rullar film och mobiltelefonen. Allt utöver det är en bonus.

Minimikravet, två varianter

Får galant plats

Bonusprylar som får plats

Det här var helt oväntat. Min 10"-platta fick också plats. Men det är nog inget jag kommer att ta med mig så ofta.

Eders hängivne

PS
Den här funkar naturligtvis utmärkt för den som har en kompakt digitalkamera. Min X100 lämnar dessutom rum för en mössa eller en liten flaska dryck. Jag kan t o m ta med mina extra batterier och laddaren. Men den som fortfarande kör med en stor DSLR får titta på något större. Sorry.

PPS
Väskan är en ONA Bowery. Innermått 25,4x15.2x10 cm. Hur de har lyckats mäta de sista millimetrarna är en gåta. Väskan är mjuk och smidig. Jag köpte den på Scandinavian Photo i Stockholm. Jag tog med mig minimikravet och provade direkt i affären. Saken var snart konstaterad och det tog längre tid att betala än att prova. Jag var inne i affären högst 20 minuter.

Paradigmskifte i fotoväskan

Inte helt, men nånting ditåt

I flera år har min standardfilm varit Tmax 400, men i sommar tänkte jag svida om till en annan 400 ISO-film. Jag har just inhandlat 30,5 meter (100 fot) Ilford HP5+ och laddat i mina laddningsbara kassetter. En finess med film på metervara är att man kan ladda en kassett med valfritt antal bilder. Jag har några korta rullar gammal Tmax 400 som är utmärkta som testfilmer för en "ny" kamera eller objektiv. Nackdelen är väl att numreringen är lite annorlunda för de som vill hålla ordning på negativen. Men det ska nog gå bra ändå. Att hålla ordning, menar jag. Jag har en beprövad metod som hjälper mig att hitta mina bilder.

Min laddningsapparat för småbildsfilm. Hansa film loader.

100 fot HP5+

Nu är det bara skjuthumöret som fattas mig. Jag får en chans imorgon. Klubben ska till Slussen och fota porträtt. Då blir det en 85:a och HP5+

Eders hängivne

Färdigstajlat

Det är minsann inte nog med att köpa en kamera. Man behöver en del tillbehör också. Redan då jag beställde X100:an beställde jag ett extra batteri och motljusskydd. Kameraväska ingick i köpet på Wibergs Foto. Den senare använder jag bara till hälften. Överdelen har den egenskapen att kameran inte är redo om den sitter på så jag har skippat den. Never-readyväska som det kallas bland nördarna. Den kanske inte behövs men det är skönare att hålla i läder än kamerans egen beklädnad.

Däråt ligger Wibergs Foto

Dessutom har jag kompletterat med ett tredje batteri, tumgrepp, softrelease, UV-filter och en handlovsrem för Leica X1. Nu är det digitala hopkoket färdigt och för första gången känns den riktigt bekväm och som en förlängning av handen. Och ögonen. Akta er vad det kommer att produceras analoga digitalbilder* i fortsättningen.

Det var lite skakigt att fota med D80:n i vänsterhanden. Den är ju gjord för högerhänta!

Färdigstylad

På bästa ingenjörsmanér ska ni nu få en stycklista med inköpsställen

1)  1 st  Fujifilm Finepix X100 från Wibergs Foto

2)  1 st   Fujifilm X100 originalväska från  Wibergs Foto

3)  2 st  Batteri Np-95 från  Wibergs Foto (1 st) och Cyberphoto (1 st)

4)  1 st  Minneskort SanDisk Extreme Pro 16 GB från Cyberphoto

5)  1 st  Finepix X100 motljusskydd inkl. adapterring från Wibergs Foto

6)  1 st  UV-filter Hoya 49 mm från   Wibergs Foto

7)  1 st  Tumgrepp ThumbsUp EP-5S från MatchTechnical

8)  1 st  Softrelease Boop från MatchTechnical

9)  1 st  Handlovsrem för Leica X1 från  Wibergs Foto

*Analoga digitalbilder är digitala bilder som fotograferats med en utpräglad analogfotografs arbetssätt. En bild i taget. Rätt exponerad i första bilden. Och är den inte det så gör det inget.

Mellanformataren

Exponeringsmätare - helt ovetenskapligt

Ingen av mina retrokameror har har en inbyggd exponeringsmätare så jag har samlat på mig några stycken under våren och idag fick jag för mig att jämföra dom. Skulle de visa samma resultat? Samtliga ställdes in på 100 ISO och testades. Ljusförhållandena var bra. Ljust och med ett jämt molntäcke. Jag ställde in alla snabbt för att läsa av dom senare.

Dessa ingick i testet.

 

Bewi Automat C

 

Rolleilux

 

Sekonic model 38

 

Leicameter M

 

Ikophot

 

Exposure Mat sticka

Samtliga avlästes för bländare 8 och här är resultatet.

Nu vet jag varför Rolleiflexen underexponerar när jag använder Rolleiluxen och att stickan kommer att överexponera. Men med vetskapen om deras felvisning kan jag ju enkelt kompensera de uppmätta värdena i alla situationer.

Fältprotokollet

Corrigendum:
Jag kom på att mätningen med Rolleiluxen gordes på fel sätt så jag gjorde om den och jämförde igen med ett par andra. Då visade den samma värde.

Släktforskning i Roliga familjer

Jag har ägnat åtskilligt med tid åt at forska i min släkt, främst i början på 2000-talet. Bl a så kartlade jag vår amerikanska gren av familjen och hälsade på dom sommaren 2000 tillsammans med min mor och far. Mamma fick träffa sin kusin som hon inte sett på 50 år. Det var en lyckad resa. Här en bild som blev startskottet för min nyfikna resa i släkten. Mamma tog bilden med en Ensign Ful-Vue.

Det sista halvåret har jag dock ägnat åt att forska i andra familjer. Roliga familjer =) Låt mig få presentera:

 

Familjen Box

Familjen Bälg

 

Familjen Rolle

Familjen Mätare

 

Familjen Spegel

 

Familjen Enkel

Som ni redan har konstaterat är några familjer släkt med varandra genom ingifte.

Det är inte så kostigt att familjerna har kopierat varandras företräden, precis som avundsjuka grannar. Deras historier är kantade med intressanta detaljer och man blir lätt fångad av enskildas öden. Några har blivit mina riktiga favoriter. Mer om det en annan gång.