Mitt fotografiska minne

Betraktelser från Montreal -5

Om en modern helgedom och mirakler i vår tid

Återigen går vi till en kyrka. Den här gången till St Josefs katedral vid sidan om Mont Royale. Vi var här för sex år sedan också och ville bara komma tillbaka. Den här bloggposten börjar hos Fader André i det enkla kapellet vid sidan om den storslagna basilikan.

Fader Andrée (född Alfred Besette) föddes i Quebec 1845 och dog 1937, 91 år gammal. Under sin livstid har han tillskrivits tusentals rapporterade helbrägdagörelser. Fader André ägde nämligen Helandets gåva. Han kanoniserades och blev helgonförklarad av den nyss abdikerade påven 2010.

I det lilla kapellet finns många käppar och tavlor med tacksamma ord som tysta vittnesbörd om att mirakel kan hända i modern tid. Det jag alltid slås av är varför det inte fortsätter hända som ett vittnesbörd om den gode Guden som vill alla människor gott. Medan jag väntade utanför kom en äldre herre gående bilvägen upp, knäböjde med jämna mellanrum och kysste marken. Väl framme stod han en stund vid stayn av Fader André, vände sedan och gick hem igen samma väg som han kom. Utan käpp. Månne blev han helad genom Fader André i sin ungdom?

Fader André bodde under enkla förhållanden i ett rum ovanpå kapellet.

Här är den mäktiga basilikan. Till vänster bakom träden finns de långa trapporna från parkeringen upp till katedralen. Den här gången liksom den förra fick vi se pilgrimmer gå på knä uppför stentrapporna. När man väl kommit in finner man en mängd rulltrappor som forslar oss vidare upp mot härligheten. Det pågår en gudstänst i en "mindre" avdelning så dit går vi inte in och stör.

Här är det verkligen annorlunda än i Notre Dame som ju nästan är översmyckad. Här är allt mycket enklare men inte mindre vackert för det, i min enkla mening. Det här tycker jag bättre om än överdådet.

Lite närmare högaltaret från sittplats. Förra gången vi var här lyste lyste sidosträvorna vackert klarröda. Nu var de dämpat rödbruna och jag förstår inte varför.

I korsgången ser man in i det lika mäktiga tvärskeppet.

I små gångar mellan huvudskeppet och sidoskeppen finns reliefer med Jesu lidandes väg.

Högaltaret snett bakifrån. Bakom allt fanns också små rum och bänkar för enskild bön och meditation. Jag skulle tro att det fanns mycket mer än vad vi faktiskt såg.

Arkitekten har verkligen använt ljuset som en del i sin skapelse.

Efter basilikan gick vi korsets väg i kyrkans trädgård. Den slutar följdriktigt vid ett kanadensiskt Golgata. Sedan avslutade vi vår vandring på Kristi himmelsfärds dag vid himmelsfärdsstatyn.

Efter detta for flickorna till marknadsplatsen vid  station Jean-Talon medan jag bytte kamera till gatufotoekipaget och åkte till station Mont Royale för att se om det fanns nåt där att plåta, men nej, det var inte rätt plats. Även fast jag gick avenyn upp och ner blev det bara ett par bilder. Jag såg en annan uppenbar gatufotograf som dök upp i en korsning, kollade läget, och försvann lika fort som han dök upp.

Mellanformataren

PS
Jag ber om ursäkt för de nästan oredigerade bilderna. Den här mini-PC:n är verkligen en tålamodsprövande apparat. När jag kommer hem och ser vad ni sannolikt ser kanske jag byter ut några bilder.

Inlagt 2013-05-10 04:08 | Läst 7146 ggr. | Permalink


(visas ej)

Hur mycket är tre plus två?
Skriv svaret med bokstäver
Märkligt, det du berättar om fader André. Jag har aldrig hört talas om honom förut. Basilikan är ju magnifik. I Wikipedia sägs att själva kupolen är den tredje största i världen. Kanske det? Av dina bilder ser jag att kyrkan är sublimt vacker, inte minst invändigt. En modern kyrkoarkitektur med stildrag från äldre tider, det är raffinerat. Din lilla resedator har gjort bra ifrån sig när det gäller bildredigeringen.
Svar från N Thomas Meldert 2013-05-10 14:56
Det är väl så att vi protestanter inte känner till de katolska helgonen. Jag kände heller inte till Fader André förrän 2007 vid vårt förra besök. Kupolen är magnifik. Jag använde 24 mm-läget på objektivet så en del av storleken gick förlorad. Ytterväggarna är av sten men allt innandöme är av betong. Ett arkitektoniskt mästerverk. Jag glömde dock lägga in bilden på orgeln. Maffig och nästan skräckinjagande =)
Fina bilder Thomas, så be inte om ursäkt för dem. Speciellt inte om de är direkt ur kameran!!
Och som vanligt, så gäller att... "less is more"... Även i en kyrka. //Peter
Svar från N Thomas Meldert 2013-05-10 14:47
Ja, less is more får nog gälla för mig i alla fall. I synnerhet i en kyrka. Men det fanns ändå ingen brist på symboler. Jag tror att storleken på kyrkorummet förminskade alla.
Mycket intressant! Och fina bilder, de duger absolut.
Svar från N Thomas Meldert 2013-05-10 14:45
Tack, Christer! Likafullt tänker jag kolla igenom bilderna hemma.