Årets profilbild

Fem år av profilbilder

Ja, alltså, i min månatliga serie med en profilbild från varje år av mitt liv. Den här bilden är från i år och fr o m nu måste jag fixa nya  profilbilder varje månad. Det blir en utmaning åt mig själv att fixa det.  Och det kanske inte blir så likt mig alla gånger =)

Historien om denna månads profilbild är att vi, som alla mina läsare vet, åkte till Montreal i maj. Jag lyckades komma med på några bilder och bilden den här månaden är tagen av min fru.

Mitt i Montreal ligger berget (och parken) Mont Royale och det är där som månadens profilbild blev tagen. Egentligen är dottern med i originalbilden men eftersom hon inte är medlem på Fotosidan får hon inte vara med på bild. Nu blir det lite bilder från Mont Royale som jag tror inte visats tidigare i denna blogg.

Utsikten

En yngre man med en Canon på magen erbjöd sig att ta ett kort på oss. Han hittade knappen på min Nikon.

Inte mitt vanliga motiv. Jag tror frun tog bilden.

Vi var ofta oense om vartåt vi skulle gå. Min fru är en värdelös kartläsare, dottern något bättre. Jag har oftast rätt. Men jag önskar ofta att jag kunde slappna av från kartläsandet och lita på någon annan. Speciellt när jag kör bil...

Glassförsäljningen gick dåligt denna dag.

På vägen ner stötte vi på ett hus mitt i skogen. Det kändes tryggt. Vi gick förstås vilse men ner kommer man ju alltid och staden Montreal omsluter ju berget. You can't miss it, liksom!

Profilbilden då

2013 

Eders Hängivne

Backstreet Montreal

Om vardagens baksida i en storstad

Montreal har något som jag ännu inte sett motsvarigheten till i Stockholm. Skräpiga och skumma bakgator.  Jag gjorde mina egna vandringar i stan medan flickorna gjorde sina shoppingrundor. Det här är vad jag fann.

Så här ser de ut som regel.

Inbyggd spiraltrappa.

På bakgatorna är det lättare att klottra

Balkonger med nödutgångar

Inhägnade små täppor

Eller bara tegelväggar

Bakgatuloppis

"...som mitt i gatan står"

Man tager vad man haver...

Skydd eller fängelse, det är frågan.

Bekvämlighetsinrättning

Det är billigare med luftledningar.

Minimal täppa.

Jag ska nog försöka hitta något liknande hemmavid.  Jag tyckte det var charmigt i sin ruffighet.

Mellanformataren

Betraktelser från Montreal -12

Om en tur till Quebec

Vi hade egentligen planerat att åka på måndagen men väderutsikterna för Quebec var minst sagt blöta och frusna så vi åkte tisdag i stället som utlovade sol och värme i två dagar. Vi åkte dit med Orleans Expressen (buss) som tog drygt tre timmar på sig för resan. Så småningom checkade vi in på vårt hotell Capitole och gav oss genast ut i Gamla stan. Jag måste utfärda en varning. Efter tre sovringar blev det ändå drygt 40 bilder kvar. Jag orkar inte ta bort fler. Samtliga är obearbetade så när som på den skärpning som görs vid export från Lightroom. Här kommer bilderna...

Dag 1

Hästen heter Bill och kusken Carl. Dottern bjöd oss på en drosktur.

Vi blev naturligtvis omkörda. Det här var en brandbil som nog övningskörde på de smala gatorna i Gamla stan.

Typisk arkitektur.

Utsiktspunkten Frontnac på Quebecklippans krön. Här hade man en fin utsikt över St Lawrencefloden.

och lägre delar av staden.

Bakom utsikten tornar den gamla bebyggelsen upp sig.

Även en del tillfällig arkitektur.

Han spelade ABBA:s "Fernando" på sin harpa. En annorlunda upplevelse.

På väg ner till de lägre delarna av staden

En mysig gata nedanför Quebecklippan.

Andra spelemän. Det verkade som om de hade en viss tid på sig, sedan gick de vidare till ett annat ställe. Vi mötte ofta såna vi sett tidigare på nya platser.

På flera ställen mötte vi människor utklädda till gammaldags Quebecare.

Kabinbana tillbaka till Frontnac (utsikten)

Det fanns förstås en fotoaffär. Huruvida de verkligen sålde film kontrollerade jag inte.

Place Royale. Ett riktigt gammaldags torg.

Det finns flera stora väggmålningar som är riktigt populära att fotograferas mot.

En given turistfälla.

Även jag försökte mig på att lura betraktaren.

Smalare än Mårten Trotzig vill jag hävda.

De har lämnat kanonerna kvar för att vi ska förstå att det här är ett fort mer än en stad. Dessa var de små kanonerna. Lite större längre bort.

Här tog vi en paus på hotellet för att senare ge oss ut i kvällen för att skåda kvällslivet.

Kameror är ett flitigt attribut i modeaffärernas skyltfönster. Här är det en Brownie.

Det är väldans backigt i Quebec.

Tänk inte ens tanken. Endast för katter.

De där taken ser mycket raffigare ut på kvällen än på dagen.

Pampigt värre här och där.

Frontnac i kvällsljus (utsikten)

Ni kanske anar att det gröna ljuset är konstgjort.

Härifrån hem till hotellet och en lång natts sömn

Dag 2

Däruppe bakom de översta fönstren ska vi senare äta middag. Restaurangen roterar ett varv på en timme och tjugo minuter. Utsikten är vidunderlig.

Jag kan förstås inte motstå ett ensamt träd. Fast här var det kanske en grupp.

Vi letade oss runt citadellet (som var dagens första mål). Här går vi på citadellets utsida på guvernörens Promenade.

Utsikten är inte dålig här heller. Här ligger Kustbevakningen. Det stora vita i aktern är helikopterhangar. Det har jag lärt mig på jobbet.

Så småningom kommer man fram till Frontnac igen och då går vi ner till den mysiga gatan igen.

Henne såg vi väl inte igår?

Kaninerna är en symbol för restaurangen/cafét med samma namn. Är du i Quebec någon gång så gå dit. Förstklassig uteservering.

Trötta i benen tog vi kabinbanan upp den här gången.

Typisk arkitektur. Nu är vi utanför Gamla stan.

En gammal kyrka som byggs om till bostäder.

Så småningom letade vi fram till tornet med den roterande restaurangen. Rejält hungriga.

Citadellet för våra fötter. Om du förstorar bilden så ser du antagligen en massa svarta prickar. Kanoner. Vi gick aldrig in i citadellet tidigare på dagen, bara runt. Nästa gång. Där i fjärran ses den sista kröken av floden innan Atlanten. Tror jag.

Den där mäktiga kyrkan blev så liten där uppifrån.

Vårt hotell är det där svarta smala bandet mellan två större hus. Det högra, rundade, är en teater. Längst till höger syns muren runt gamla stan. Vi bodde alltså strax utanför. Här tar vi igen oss lite innan vi tar oss till bussen för färden hem.

Medan vi väntade fick vi se ett gäng unga pojkar som tränade skateboardtricks.

Nu har du nått slutet. Vägen hem är inget att skriva om. Den kanadensiska landsbygden är en grön öken, vägarna spikraka. Det hände ingenting på tre timmar.

Mellanformataren

PS
Är Quebec värt besväret? Jag hoppas bilderna ger dig svaret. Annars kan jag bara säga: Åk dit om du får tillfälle! 

Betraktelser från Montreal -10

Om berget Mont Royale

Men först helt kort om Quebecturen. Det blev nästan 300 bilder på knappt två dagar. Många dåliga ska jag erkänna men att gå igenom alla på den här mini-PC:n är jag inte så lockad av så jag tänkte titta över bilderna hemma i Stockholm på min vanliga maskin. Sen bloggar jag om Quebec som i mitt tycke är lite intressantare än Montreal. Håll utkik efter bloggen någon gång nästa vecka, alltså.

Idag blev det en tur till berget mitt i stan, Mont Royale, som gett staden dess nuvarande namn. I början hette den ju Marie Ville (Marias stad) och fortfarande finns det ett litet område i centrum som heter just så, eller Ville Marie (det är lite olika).

Vi tänkte ta taxi upp till berget och den första taxin i kön i korsningen utanför var inte riktigt vaken. Taxin bakom tutade och han vältrade sig yrvaket ur bilen. Med viss tveksamhet satte vi oss i den invändigt smutsiga bilen med dess snörvlande chaufför. Men köra kunde han, allt under det att vi fick höra politisk agitation på franska ur radion på alldeles för hög volym.

Efter en kort promenad ut till Chalet du Montreal mötte oss tulpaner i mängder.

Alla i rosa till lila i kulören

Chaleten själv är en magnifik byggnad.

Liksom utsikten. När man går där nere känner man sig liten under alla höghusen. Här uppe får man perspektiv på tillvaron.

Vid balustraden flockas turisterna och låter sig fotograferas. Men somliga har haft viktigare saker för sig där framme än utsikten.

Det fanns inget svar i betongen i alla fall men jag hoppas han fick ett positivt sådant.

I fjärran syns lite berg men annars är det ganska platt runt staden.

Vi gick ner från berget på en serpentinväg som går genom en lummig skog och kom så småningom ut på Rue Peel som lutar brant neråt mot Sherbrooke.

Dottern hade fått för sig att vi skulle besöka ett speciellt café som ligger i en bokhandel (vi var där för sex år sedan) och stoppade ett par för att fråga om var det låg. Vi blev inte klokare efter detta så efter att ha fått detta förklarat för mig frågade jag om stället bakom ryggen på mina flickor kunde duga. (Jag har en fallenhet för att nosa upp bra fikaställen på främmande mark). De godkände genast mitt förslag och så kom det sig att vi fikade förnöjt i korsningen Sherbrooke-Peel under ett glastak och varmare än utomhus.

Därifrån tog vi oss en runda i omgivningarna. Det var ännu för tidigt att åka hem.

Vid museet för fin konst satt denna figur bestående av bokstäver. Måhända är det en flitig bloggare som fastnat i sina alster?

Spanska ryttare? Gatan var i alla fall spärrad av dessa upprättstående plastbitar. Temporärt eller permanent har jag dessvärre ingen aning om.

Kanadensisk nödutgång?

Vi hittade så småningom en tunnelbanestation och åkte hem till Joliette.

Mellanformataren

PS
I morgon  åker vi nog ut på vischan till en mindre ort om dottern bara har tur med sin bilburna kontakt. Hemresan på lördag närmar sig hastigt.

Betraktelser från Montreal -9

Om opublicerade bilder

En vecka har gått av vår vistelse i Montreal. Idag är det så kallt, regnigt och blåsigt att det bara blivit korta turer till mataffären. Inga bilder att skriva hem om, alltså. Men jag dammar av några opublicerade från den gångna veckan ändå.

Ankomst söndag kväll. Promenad i grannskapet.

Måndag. Tvärs över gatan från där vi bor finns varuintaget till en stor mataffär. Hela morgonen är det kö av stora och små lastbilar  och det pågår hela dagen om än lite glesare på eftermiddagen. Alla dagar utom söndag.

Tisdag. Stadens ögon vakar över sina invånare. Place des Arts.

Onsdag. Biosfären i Parc Jean Drapeau.

Torsdag. Orgeln i St Joseph katedral. Nästan skräckinjagande på avstånd.

Fredag. Har du något att visa eller säga av vilket slag det vara må finns det alltid en publik.

Lördag. Montrealarna äter gärna ute. Bokstavligt talat och var som helst tar de med sig sina matlådor, snabbmat och drycker och konsumerar det medhavda på bänkar, på ett skyltfönsters fönsterbräda eller annars var som helst där det är sittbart för minst två. Ty de gör det gärna i sällskap. Den här herrn och jag tyckte det var för kallt.

Söndag. Jag tycker mig se fler barn på gatorna här än i Stockholm. Kanske bara inbillning.

Mellanformataren

PS
Nu tar bloggen ledigt ett par dagar. Vi åker till Quebec utan dator men med kameror.