Solen och tillståndet i världen idag på eftermiddagen
...eller kanske om vådan av att cykla

Dagens bild, helt enkelt. Den här hänger på en vägg på jobbet och det är intressant att studera dess växlingar under året. Ibland blir den föremål för intressant konversation om tidens  växlingar och hur det egentligen hänger ihop. Tavlan visar var solen lyser just nu (dvs nu är när jag tog bilden på eftermiddagen idag). Om jag kommer ihåg ska jag ta en bild vid höstdagjämningen också, och även vid jul. 

Det finns säkert sådana här på nätet också, datoranimerade, men det roliga med den här är att den är mekanisk, med en eldriven motor.

Jag tog den här för säkerhets skull innan jag gick från jobbet, om det inte skulle bli någon annan dagens bild. Det blev det inte. Jag cyklade hem och då går det för fort så man hinner inte se motiven. Så ni får nöja er med denna.

Hur länge ska man orka vara nybörjare?

Läste just  Lysas inlägg om hur länge man är nybörjare och det fick mig att reflektera:  Är det inte roligast så länge man är nybörjare, för då lär man ju sig något nytt. Alltså borde man jämt vara nybörjare, i alla fall i någon aspekt.

Är det inte då man utvecklas, när man ger sig in på något nytt, och på nytt få uppleva nybörjarfasens våndor och problem, och övervinna dem. Så känner jag det i alla fall. När det är något jag behärskar börjar det så småningom bli tråkigt. Hur roligt är det att fortsätta ta likadana (eller likartade) bilder, om än de är perfekta? OK, man kan låta sig berusas av omgivningens uppskattande tillrop, men för mig själv som bildskapare blir det tråkigt efter ett tag. Då måste jag byta motiv, stil, teknik, eller vad det nu är. Nya motiv på gammalt sätt, eller gamla motiv på nytt sätt. Eller något helt nytt.

Så min fråga i rubriken kanske är fel ställd. Man orkar vara nybörjare hela tiden och känna nybörjarens upptäckarglädje, om det man börjar med hela tiden är nytt.

Vad är då motsatsen? Att ständigt fortsätta med samma sak och bli expert, mästare, på just det? Kanske det, men jag tror snarast det beror på vem man är som person, vilket man trivs med.   

Men även om man nu byter fokus för sitt intresse, så är ju inte det man redan gjort bortkastat. Det bär man ju med sig som en erfarenhet, en kunskaps- och erfarenhetsbas. Min erfarenhet som landskapfotograf bär jag ju med mig som gatufotograf -- och tvärtom, det jag lär mig som gatufotograf är ju färdigheter som påverkar mig som landskapsfotograf. Att jag fotat mycket makro och blommor genom åren har jag med i ryggmärgen och jag plåtar plank eller rostig spik.

Så länge det är roligt orkar jag fotografera (så länge det är en fritidssysselsättning; om jag skulle jobba med det finns det andra drivkrafter). När det slutar vara roligt så försvinner lusten, tills något dyker som som gör det roligt igen. Just nu har detta med bloggandet väckt en ny lust, en ny glädje, nämligen berättandets glädje. Och där känner jag mig som nybörjare nu, i att kombinera berättandet med att ta bra bilder. Lyckan är ju när berättandet fungerar samtidigt som bilderna i sig fungerar som självständiga objekt.

Alltså: Hur länge ska man orka vara nybörjare? Kanske är frågan fel ställd. Det är roligt att vara nybörjare så länge man är nyfiken, mindre roligt om man känner sig mindervärdig.

Leve nyfikenheten! Var nyfikna! 

Ingen bild? Nej, inte denna gång, sitter vid fel dator. 

Och regnet det bara öser ner...
hm...undrar hur mycket en kompaktkamera tål?

Plötsligt bara vräkte det ner och folk flydde, spände upp paraplyerna eller blev helt enkelt dyngsura. Nästan folktomt blev det, men några få tappra stretade på.

Snabbt in under trädet är också en lösning. Det får bli dagens bild.

 21 augusti 2008, Dagens bild nummer 8.  Canon S70

 Regnet var alltså tacksamt ur fotosynpunkt; raskt skapade det motiv som inte fanns bara minuten tidigare.

När jag vandrar vidare kan jag inte låta bli att fundera på: hur mycket regn tål en kompaktkamera?  Så här mycket i alla fall. Den lever fortfarande. Och jag också, men jag blev blöt, om benen dit regnjackan inte nådde. 

Vad är det som händer därborta?

Ja, vad är det som händer därborta?

Eftersom det bara händer just idag kan jag inte ta den här bilden någon annan dag,  så då får det bli dagens bild (nummer 7).

Det har visst kommit nya studenter

Dagens bild(er) 20 augusti 2008

Nollemottagning KTH  Kista 

Idag cyklade jag...
...tur att jag hittade ett par direkt utanför dörren

När man cyklar går det för fort (även i uppförsbacke) så motiven bara swischar förbi. Seende ögat hinner med bättre när man går. Tur då att jag såg ett motiv redan när jag stängde dörren efter mig. Bättre bilder har jag tagit, men det är dock en bild som är tagen idag. Mer text blir det inte. Ordkarg för stunden.

Dagens bild 6, 19 aug 2008, Canon S70.