Reflektioner och upplevelser
vatten och Ginnungagap och regn på festen.
En betraktelse från en dag i veckan innan stora regnet kom.
Jag sneddade genom vegetationen.
Jag hamnade bland gapande träd.
.
Och igår regnade det när det var fest i parken.
.
När färgen smyger sig in bland svartvita träd och sanningen om trädets baksida. Ett litet lördagskåseri
Fast bilderna är fredagsbilder. Dagen då jag hade tänkt ta det lugnt. Men se det gick inte!
Jag var tvungen att gå ut, kände jag, ut förbi granhäcken, ut i vida världen. En liten bit.
Trädet och dess skugga passerade jag. Båda fastnade i min kamera. Lyckligtvis kunde jag plocka ut dem ur kameran när jag kom hem. Tyckte bilden blev lagom hemlighetsfull.
Lite roligt är det ju att passera en plats där man passerat så många gånger och plötsligt ser något nytt. Dessutom något man kanske inte kommer att se igen, även om det inte är något sensationellt utan bara en liten bagatell som det här.
Sakta började färgen smyga sig in i bilderna vartefter jag gick där. Färgerna och vårljuset.
Jag lät också stängslet komma in i bilden, stängslet som hindrar barn och bollar från att hamna i den vältrafikerade gatan utanför skolan.
Fredag eftermiddag. Färgerna är tillbaka.
Gjort sig fin i håret?
Ett fredags-sms? Mail? Eller Facebook kanske.
Två små fåglar.
Tänk om fåglarna inte varit där. Då hade det inte blivit någon bild.
När jag kommit så här långt, fortsatte jag av bara farten, både med flanerande och plåtande.
Och äntligen då: trädets baksida
Bildbeviset: Så här ser trädets baksida ut. Som jag har undrat...
Inte blev det ett kåseri som jag lovade i rubriken, bara lite småskvaller.
Eftersom Reymers blev uppskattade och jag hade en bild så blev det lite blandat fredagsgodis
.
Jag kom på att jag hade ytterligare en bild som passade till en av rivalernas låtar.
Wennnergren center
Chefen är så elak, jag kommer jämt försent
Jobbet är så tråkigt, honoraret är för klent
och säj mej, när ska jag få leka med dej?
Och för att få ytterligare en anknytning till Reymers kommer här en bild från holmen.
En kraftig en.
Och så ett par dagsfärska bilder
Syren.
Träd.
Godafton.
När solen är selektiv
.
...då blir fotografen selektiv. Det är ju bara i ett ögonblick solen träffar rätt.
Hemma hos Aston Reymers och gröna blad i Högalid och en glad gubbe och...
När Affe gick till ICA stod jag där och blickade ut. Jag kände mig lite trött och håglös, skulle jag verkligen fota något? Skulle jag inte bara ta bussen och dra hemåt. Det gjorde jag inte. Uppenbarligen inte.
Gröna blad iHögalid.
Ja uppå Högalid
där finns det blad
små små små gröna blad
som gör en glad
ja jag faktiskt tror
att jag slår vad
att ingenstans man blir så glad
Jag kom att tänka på Aston Reymers rivaler när jag gick där ooch när jag kom hem plockade fram den gamla LP-skivan och lyssnade. Grammofonen fungerade! Trots att det var evigheter sedan jag använde den.
Om det var Aston Reymers som fick mig att gå till Reimersholme eller holmen som fick mig att tänka på Aston minns jag inte.
Men det är en frågeställning jag inte tänker gå till rötterna med.
Det här är i alla fall en av holmens rötter. Kan väl sorteras in under intresseområdet bilder på träd.
Men jag ska inte vara snål, ni ska få en bild på ett ett av holmens träd också.
Vill du fotografera mig?
Han var så glad över att bli fotograferad att jag inte kunde låta bli.
Men jag har en svag känsla att ha mött honom förut.
.