Regndropparnas drippande på taket kanske är det som behövs för att få den rätta sommarkänslan

Jag satte mig ute en stund idag för att läsa, men strax behövde jag veva fram lite altantak för att inte bli blöt, och vips hörde jag dropparnas drillande och trillande ovanför mig.

Min lilla värld, som jag såg när det regnade ovanför mig.

Ljudet fick mig att tänka på tältsemester. Visserligen ryms det ett litet tält på gräsytan, men jag nöjde mig med att sitta där och lyssnade på tältljudet medan jag läste.

Så långt kommen var jag ju tvungen att ta fram kameran.

Jag kunde se att humlorna och deras medhjälpare hade  varit flitiga besökare  hos björnbären.

I min värld var det lugnt och stilla.

Jag lät omgivningen  och tiden snurra bäst den ville...

En sommarbagatell;)

Och ha en skön sommarkväll!

Äntligen kom regnet

Inte för att jag vill vara någon semestersabotör, men rent egoistsikt uppskattar jag att regnet kom och gjorde luften svalare och mer uthärdlig.

Jag reste mig från läsfåtöljen, lade boken åt sidan och tog några snapshots på den närmsta omgivningen utanför dörren, inte så många meter från fåtöljen och inte värst ansträngande.

Vått!

Jag fångade några snabba intryck, inte noggrant planerade, genomtänkta eller komponerade, utan bara rakt på som jag såg det. Noggrann har jag tvingats vara så många gånger, så jag har inget behov av det längre (även om jag inser att det behövs ibland... ).

...och då blir det som det blir när jag ser vad jag ser...

...eller så är det bara ett sökande.

Det regnar fortfarande, det bådar gott inför natten.

När solen bestämt sig för att det är dags att lägga sig...

... kan man rikta kameran mot grannlängan så kanske man hinner med att fånga ljuset

... eller så fotar man äppelträdet...

Tittar man åt andra hållet förstår man vart allt det röda ljuset tar vägen.

Huset blundar och gömmer sig bakom de gröna täckena...

En bild till blev det. En blå.

Färska bilder! Fångade nyss!

God natt. Hoppas det blir svalare i natt...

.

Naturligt nedfall en helt vanlig måndagmorgon (idag alltså)

För det är väl måndag idag?

Jag håller inte alltid reda på dagarna nuförtiden, när jag inte längre har ett arbete som styr livet och inte längre behöver vara som jag ska vara, utan är som jag är (försöker i alla fall).

Så här såg det i alla fall ut när jag tittade ut denna måndagmorgon. Under äppelträdet fanns många fynd av skilda slag, så jag blev genast inspirerad till ett trivialt måndagsmorgon-blogginlägg  (ett lagom  ord att snubbla på så här på morgonen?). Fast när jag skriver har det nog redan hunnit bli förmiddag, men hoppas ni kan svälja den anomalin.

Jag tittade neråt...

... och kunde se det naturliga nerfallet, Ett blogginlägg började växa i mitt inre, även om det lite handlar om att koka soppa på en spik, men det är det som är lite roligt när jag skriver det jag ibland kallar för triviala eller banala inlägg som inte handlar om något, men där orden ändå växer fram.

Hur man säger något om ingenting?

Naturligt nedfall eller resursslöseri?

Jag vänder mig sedan om och tittar på nedfallet  under busken som brukar knacka på mitt duschrumsfönster när det blåser ute. Jag undrar om den vill in eller bara är nyfiken.  Kanske är det bara buskis (till skillnad från busskis och buskiss) om det nu inte handlar om en bus-kis (om det finns kisar norr om staden).

Busknerfall och busknedfall.

När jag vred på kameran, blev nerfallet nästan som ett partitur. Är det kanske bara  någon sorts avancerad tolvtonsmusik busk-kisen försöker spela  på fönstret när han får vederbörlig hjälp av Eol.

Nattens skörd -- eller när det var för varmt att sova -- och lite mitt på dagen som motvikt

Tillåt mig klaga, men det  är för varmt nu! Men det är en helt personlig åsikt -- eller snarare känsla och jag vill inte pådyvla den på någon annan, eller försöka övertala någon att hålla med. Det är bara ett konstaterande att kroppen knorrar.

Jag vaknade i natt, om jag nu över huvud taget hade somnat riktigt ordentligt, och bestämde mig för att fixa ett rejält  korsdrag. När jag därvid tittade ut på balkongen såg jag resterna av kvällens dunder och brak sväva omkring.

Dimma alltså.

Jag tittade ut på andra sidan huset också, mer åt norr, och även där dvaldes kvarvarande dimmor.

Och tittade jag neråt fanns där resterna av gårdagens lekar bland gårdens barn.

Som motvikt till nattens bara lätt svalkande bilder, gick jag ut nu (nyss) på eftermiddagen och fångade torrare motiv.

.

De fick också bli tre, för att hålla jämvikten med nattbilderna, så här är sista bilden.

Triviala observationer en vilodag om sommaren.