Hur länge ska man orka vara nybörjare?

Läste just  Lysas inlägg om hur länge man är nybörjare och det fick mig att reflektera:  Är det inte roligast så länge man är nybörjare, för då lär man ju sig något nytt. Alltså borde man jämt vara nybörjare, i alla fall i någon aspekt.

Är det inte då man utvecklas, när man ger sig in på något nytt, och på nytt få uppleva nybörjarfasens våndor och problem, och övervinna dem. Så känner jag det i alla fall. När det är något jag behärskar börjar det så småningom bli tråkigt. Hur roligt är det att fortsätta ta likadana (eller likartade) bilder, om än de är perfekta? OK, man kan låta sig berusas av omgivningens uppskattande tillrop, men för mig själv som bildskapare blir det tråkigt efter ett tag. Då måste jag byta motiv, stil, teknik, eller vad det nu är. Nya motiv på gammalt sätt, eller gamla motiv på nytt sätt. Eller något helt nytt.

Så min fråga i rubriken kanske är fel ställd. Man orkar vara nybörjare hela tiden och känna nybörjarens upptäckarglädje, om det man börjar med hela tiden är nytt.

Vad är då motsatsen? Att ständigt fortsätta med samma sak och bli expert, mästare, på just det? Kanske det, men jag tror snarast det beror på vem man är som person, vilket man trivs med.   

Men även om man nu byter fokus för sitt intresse, så är ju inte det man redan gjort bortkastat. Det bär man ju med sig som en erfarenhet, en kunskaps- och erfarenhetsbas. Min erfarenhet som landskapfotograf bär jag ju med mig som gatufotograf -- och tvärtom, det jag lär mig som gatufotograf är ju färdigheter som påverkar mig som landskapsfotograf. Att jag fotat mycket makro och blommor genom åren har jag med i ryggmärgen och jag plåtar plank eller rostig spik.

Så länge det är roligt orkar jag fotografera (så länge det är en fritidssysselsättning; om jag skulle jobba med det finns det andra drivkrafter). När det slutar vara roligt så försvinner lusten, tills något dyker som som gör det roligt igen. Just nu har detta med bloggandet väckt en ny lust, en ny glädje, nämligen berättandets glädje. Och där känner jag mig som nybörjare nu, i att kombinera berättandet med att ta bra bilder. Lyckan är ju när berättandet fungerar samtidigt som bilderna i sig fungerar som självständiga objekt.

Alltså: Hur länge ska man orka vara nybörjare? Kanske är frågan fel ställd. Det är roligt att vara nybörjare så länge man är nyfiken, mindre roligt om man känner sig mindervärdig.

Leve nyfikenheten! Var nyfikna! 

Ingen bild? Nej, inte denna gång, sitter vid fel dator. 

2008-08-22 12:00   Christel Eldrim

nej, man slutar vara nybörjare, men man slutar aldrig lära. man är ju nämligen människa.

Besvara

2008-08-22 13:24   alf109

Vad menas egentligen med begreppet "nybörjare"? Det kan ju vara rent tekniskt, som att lära sig förhållandet mellan brännvidder, bländare och skärpedjup m.m. Det kan väl kanske också handla om att man är nybörjare innom en viss genre kanske? Men personligen tror jag att kameran egentligen bara är verktyget för berättelsen, liksom ordbehandlaren för författaren. Och då handlar det kanske främst om att finna berättelser som engagerar och "nybörjare" är väl alla inför en ny berättelse? Men det är klart om man "bara" söker linjepusslande och snitsiga kompositioner, alltså formen i sig, kan det säkert bli enahanda att hålla på med samma typ av motiv i längden. Men som sagt det beror på om man söker formen eller innehållet tycker jag. Alla blir hyfsade på form med övning, däremot är det svårare med innehåll, och hittar man innehållet så kan man nog förbli "nybörjare" i positiv bemärkelse :)
-affe
Ps. Alltid lika kul med inlägg som skapar reflexsioner ;)

Besvara

Svar från janolof 2008-08-22 19:16

Hm... innehåll, berättelse, form. Vad är vad och hur hänger de ihop? Det finns mer att reflektera över. Tackar!

Svara

2008-08-22 16:03   Elin Bryngelson

Det beror nog på hur man själv definierar ordet "nybörjare", så tolkningen är fri som i allt annat vad gäller foto:)
Själv blir jag hur glad och peppad som helst när jag lär mig något nytt. Det är en kick som får mig att fortsätta fotogrefera, hitta nya utmaningar. Utan kicken, vad ger man sig själv för belöning?
So: I agree!
/Elin

Besvara

Svar från janolof 2008-08-22 19:18

Visst, tolkningen är fri, och jag tänker inte försöka bestämma. Använder ordet mer som metafor. Var och en må läsa efter sitt huvud.

Svara

2008-08-22 19:21   caro

Det är roligt att lära sig hela tiden, men det kan man göra oavsett om man är nybörjare eller expert. Brukar det inte vara så att ju mer man lär sig desto mer inser man vad mycket mer det finns att lära sig, förresten?! Det är i alla fall min erfarenhet från andra områden. Därför ser jag med tillförsikt fram emot att lära mig mer, och upptäcka att det finns oändligt mycket mer att lära! En expert är väl inte en som nöter detaljer och stagnerar, en expert är en person som har förmåga att lära mer! :-)

I alla fall, så länge det finns mer att lära, så länge är det roligt. Men jag är inte orolig att det ska ta slut på saker att lära sig, faktiskt! :-)

Besvara

Svar från janolof 2008-08-22 19:40

Tackar!
Kan bara instämma !

Svara

2008-08-22 20:53   Lysa

Jag tror att jag har bestämt mig!

Jag ska alltid vara nybörjare! :-)

Just nu är jag nybörjare på att blogga här på fotosidan och undrar så hur man gör sådana där länkar som du hade gjort till min blogg.

Besvara

Svar från janolof 2008-08-22 21:01

När du redigrrar/sskriver in din bloggtext så finns det en meny upptill med en del symboler. En av dem har texten HTML. Klicka på den så kommer du till ett läge där du ser bloggtexten med html-kod. Där kan du lägga in länken. Så gör jag i alla fall, men lite elementär html måste man dock kunna.

Svara

2008-08-22 22:16   caro

Lysa; om länkar. Markera det ord du vill länka, klicka på "länken" (kedjan) bland de små ikonerna ovanför rutan, då dyker det upp en ruta där du kan lägga in url:en. Och vips har du en länk.

Besvara

2008-08-23 00:28   Lysa

Tack båda två, Jan-Olof och Camilla för tipsen, jag ska testa!

Besvara