Avlängre urbaniteter

Efter min sejour  med kvadrater ändrade ju mig i helgen till "avlängre" bilder, genom att ändra inställningen i kameran. Om målet bara är att skapa kvadrater  eller extra långa liggande bilder går det ju ganska enkelt att  fixa det efteråt i datorn, så man behöver ju egentligen inte alls inte trixa med kamerans inställningar. Tanken med att göra det är att se i sökaren hur bilden ser ut, och därigenom göra det enklare att komponera (men också minska jobbet i datorn, ju mindre jag behöver göra där, dess bättre).

Jag avslutade min promenad nere centrum, så  det blev några extra avlånga bilder där också.

Den här bilden är på ett vis tudelad, en del är verkligheten, en del  verkligheten speglad i  en vägg.

Och den här  är bara  en spegelvärld.

.

Hur mycket är klockan?

Den här första "avlängre"-promenaden var så  trevlig, så dagen efter blev det en till.

Då bytte  jag också objektiv, till det vidvinkligaste jag  har till kameran, en zoom 9-18 mm.

Jag  valde  9 mm (ekvivalent med 18 mm. på "fullformat"), och tog en bild hemifrån, ut  mot  stora världen.

Sedan tog jag en promenad och letade efter lämpliga  motiv för att testa.

Egentligen  började det  med några pampiga grå  moln som jag ville plåta och därför  slängde jag på det här sällananvända objektivet, men innan jag han fota blev  jag anropad av en särbo i grannlängan  som var pratsugen och innan vi snackat färdigt hade vädret ändrat sig. En pratglad hälsing och så jag med hälften hälsingeblod,  det tar en stund. Och Åkerlundarna är inte direkt  kända för sin fåordighet. Tvärtom, många av dem saknar avstängningsknapp.

Men några molnrester blev det.

.

Och lite andra perspektivförsök.

Det kommer mera, det här var bara den stapplande början.

Sådant jag inte brukar fotografera , fotograferade jag igår, för det gick liksom inte att undvika

Avlängre bilder var det ju jag tog igår, som motvikt till kvadrat-köret. Då gällde de att hitta avlånga motiv. Vatten till exempel. Och det som finns i vatten, fåglar  till exempel, de som är så svåra att fånga  på bild. Jag har  sett att det behövs stora  kameror  med långa, tunga objektiv för det och  här kom jag med en liten lätt kamera och ett objektiv som ryms i handflatan.

Augustiafton vid  Edsviken.

Bara att  ta  emot när de simmade  omkring och  skapade  motiv i sin aftonshow.

.

.

Åt vänster...

... och åt höger

Och i svartvitt.

...och många

Det fanns till och med en telefonfågelfotograf  där.

Sedan kom de här  glada herrarna cyklande.

De tyckte det var roligt när jag stod på  ett ben och fotograferade dem.

Kvadraterna är inte slut , men jag ville pröva något avlängre.

Jag har ju u ett bra tag ägnat mig åt kvadrater, inte geometriska sådana utan fotografiska, som skapas direkt i kameran. Men nu kände jag för lite omväxling, jag ville ha rektangulära bilder, avlängre bilder än normalt, men det visade sig omöjligt, ordet avlängre finns inte  enligt SAOL, avlång saknar komparativform. Så då får jag väl nöja mig med   mer avlånga bilder  än normalt, det kanske duger  det också.

En rektangulär bild på den lokala pizzerian. Den  har lagom format för en avlång bild.

Precis som för  mina kvadrater, har jag skapat  de extra avlånga bilderna direkt i  kameran, och inte genom beskärning i efterhand. Detta för att se bilden i sökaren och för att skapa bilden i fotoögonblicket. Nu innebär ju inte det här att jag har övergivit kvadraterna, jag har  en hel del färdiga kvadrater att prångla ut i bloggen och jag kommer säkerligen att återkomma till kvadraterna i mitt fotograferande.

Avlånga bilder gör att  man inte tittar så mycket uppåt och neråt som i kvadraterna och inte bara rakt fram, utan också sneglar lite åt sidan, utan att det blir någon sorts panorama, som ju är något annat.

Med tunga kassar, på hemväg från Lidl.

Borta längs järnvägen växer nya bostäder upp i stället för gamla småindustrier och den konstnärliga utsmyckningen verkar redan vara på plats.

Kanske kommer jag att ägna mig åt avlånga motiv nu ett tag.

För det verkar ju gå bra det också.

Dags att sluta med de här kvadraterna snart? Jag har ju samlat på mig ganska många. Dags för en utvärdering?

Nej inte utvärdering, det tycker jag är tråkigt, men några reflektioner och tankar kan jag kosta på mig.

Det är nu en dryg månad nu sedan jag började med  mina kvadrater och hela den tiden  har jag kört med kameran inställd på kvadratiskt format, så jag får färdiga kvadrater i kameran och ser det kvadratiska formatet i sökaren. Men i övrigt raw-format som vanligt. Vad har jag då lärt mig av detta?  Ja inte så mycket  rent kunskapsmässigt (annat än att det går), men en del svårformulerade motivmässiga erfarenheter har väl trillat in.

Många gånger har det känts bra  med det begränsade utsnittet  i horisontalled, som att fånga en färdig bild på direkten och inte behöva beskära efteråt.  Många gånger har det gett mig en skön känsla  när jag tagit bilderna och vid flera (många?) tillfällen gjort livet enklare för mig. Men det är också tillfällen då jag avstått från att ta  en bild, eftersom jag inte lyckats knö in  motivet i kvadraten.

En bild som jag tyckte passade bra i  en kvadrat, jag hade inget behov av att få med mer i sidled. En bild som kanske blivit sämre i liggande format  eller som hade behövt beskäras.

Nästa bild, som är tagen på nästan samma plats, bara någon  meter från den föregående.

Den visar på något jag har uppskattat flera gånger  med det kvadratiska formatet (även om detta inte är det bästa eller mest typiska exemplet). När jag valt lämpligt utsnitt i horisontalled får jag  med mer i höjdled än om jag använder liggande format. Det tyckte jag passade  här.

Och en tredje bild  som kanske inte visar något speciellt formatmässigt utan bara råkar vara  tagen samtidigt som de  andra två.

Det här inlägget innebär inte att jag kommer att sluta med kvadratiska bilder i bloggen. Jag har flera iordninggjorda  kvadratbilder som bara väntar på att få komma in i ett blogginlägg. Kanske blir det också inlägg om kvadratens lämplighet och olämplighet ur min personliga synvinkel. Kanske inte. Kanske  ställer jag om kameran till liggande format igen. Vi får se. men sluta promenera med kameran gör jag inte!

En överbliven kvadrat som bonusbild. Lördagsgodis?

.

Promenadfoto?

Promenaden är nog den viktigaste grunden för  mitt fotograferande.Och mina bilder. Och mitt bloggande. Och så har det  nog alltid varit i modern tid, säg detta sekel eller sedan jag blev medlem på fotosidan  eller sedan jag blev digital,  även om promenaden  ibland har övergått till en strävsammare vandring eller oftare ett lättsammare bekymmersfritt  spatserande.

Det motigaste i den lättsamma promenaden kan vara motljuset, ett bländande helvete för  både kamera och fotograf om man inte hittar rätt vinkel.

Men man kan ju vandra vidare och vända ryggen åt solen och se allt från en annan vinkel och få en helt annan syn på saker och ting.

Om man nu inte väljer att ställa sig  mittemellan och titta åt sidan.