Reflektioner och upplevelser
På vernissage -- sett med mina ögon
Jag tog mig in till staden för att gå på vernissage och titta på första tredjedelen av de 300 bilderna på Galleri Korn. Valde att köra kompakt och vidvinkligt i den lilla lokalen.
Det började med dagens första tabbe, jag hade kameran inställd som vore vi ute i solen och resultatet blev lite oskarpt, så jag beslöt mig för att utnyttja det bildmässigt.
Den andra tabben upptäckte jag när jag kom hem, jag hade kört jpg och inte RAW som jag brukar, men det gick det med.
.
Skarpa betraktare men oskarpa bilder. Vill ni se dem skarpa får ni gå dit. Det är värt besväret!
Tre av fyra utställare
En del bilder var i färg.
.
Samtal.
.
.
mm
Det var min bild av det hela, andra har säkert sett det på andra sätt.
.
Det här hade jag faktiskt glömt bort
...men jag blev påmind när jag hittade bilderna.
De får tala för sig själv den här gången.
.
.
.
.
.
.
Den lilla människan kan man kanske kalla det
Naturen är i alla fall större, mycket större.
Men det här vattnet är tämjt idag, nu finns det en damm här.
Titeln på det här inlägget föddes när jag hittade fyra diabilder som alla hade en liten människa någonstans (och var tagna på ungefär samma plats). Sedan satte jag nog i en svartvit film istället, för bilderna på fortsättningen är svartvita. Tydligen tog jag mycket svartvita bilder på denna första fjällvandring. Det blev mindre med tiden. Fick råd med färgfilm eller tröttnade på mörkrummet? Svårt att komma ihåg så här i efterhand. Spekulerar utifrån de minnesfragment jag hittar i bilder och minnet.
Möjligen finns det en också anteckningsbok med noteringar från färden i någon gömma, men den ger nog inte klarhet i den frågan. Kanske kan den ge andra intressanta upplysningar, eller så ger den bara fakta som temperatur, gångna kilometrar och dagens meny. Mina resedagböcker har sett olika ut under tidernas lopp.
Som sagt, en naturkraft som är tämjd, och bidrar till elförsörjningen idag.
Hur var det nu, lämna minst en båt på vardera stranden. Har man otur får man ro tre gånger.
Och så gäller det ju att inte hamna i vattenfallet!
Svartvitt kan väl passa bra när allt är nästan bara svart och vitt
Som här till exempel.
Är vädret vackert kan man slå sig ner och njuta
Mat och utsikt, mums! Fast kanske inte några stjärnor i Guide Michelin.
.
Svart och vitt var det.
.
Is, sten och snö...
... och lite vatten.
Tarfala.
Med lite teckning i förgrunden...
...eller nästan helsvart (samma bild).
Onekligen ett landskap som passar i svartvitt, i alla fall i det här ljuset.
AUGUSTI 1971.