Reflektioner och upplevelser
On the road again! Nya kvadrater.
Det är spännande att hitta något nytt och bli nyfiken och kunna utforska det. Det är väl där Fotosidan betytt mest för mig genom åren, att jag fått små impulser som triggat igång nyfikenheten. Det behöver inte var några stora grejor man snubblar på, till och med sådant man redan visste eller kände till och som vaknade ur slummern. Som nu det här med kvadraten, att "återupptäcka" den. ( Som bildformat alltså.)
Jag var ute och rullade med akkjan idag (åkte bil alltså för er som inte hajar klyket) och passade då på att stanna både där jag aldrig stannat förut och på kända platser. Och jag hade kvadraten med mig, den som är inställd i kameran och försökte fylla den med motiv.
Den första fyllda fyrkanten.
Såhär efteråt skulle jag vilja putta trädet lite i sidled, men nu har jag ju bestämt mig för att arbeta med kvadrater, beskurna direkt i kameran, i exponeringsögonblicket, för övnings skull, för att det är roligt, som en utmaning, eller vad nu orsaken är. Och så ska det gå att blogga om det, det ultimata nöjet!
.
Det är grönt ute just nu, så att bilderna blir gröna är nog inte förvånande.
Att fylla kvadraten handlade det om...
... men det kan ju också handla om att klämma in motivet i den befintliga kvadraten. Om man då som jag idag, valt att ha ett kort tele på kameran, så gäller det också att ha lite distans till motivet om det ska få plats.
Här var jag inte helt överens med belysningsmästaren, det sipprade in lite onödigt motljus i övre högra hörnet, som gjorde att den rätta stunsen inte riktigt infann sig i hela bilden.
Och så var det för mycket sådant här som satte käppar i hjulet för mig.
Regn alltså.
Men när regnet lättade, infann sig för en stund ett fint, mjukt och disigt ljus. Synd att det var dåligt tajmat med motiven.
Jag var helt enkelt på fel plats vid fel tidpunkt, men kunde genom en snabb förflyttning hinna fånga i alla fall två vyer (ovan och nedan).
mm
Och det kvadratiska formatet? Det måste jag fortsätta med, det här är ju spännande.
On the road again! (Ja willie Nelson råkade höras i högtalarna just nu).
.
Förfärligt fult, florans förfall, förskräckliga foton, fåniga fyrkanter, förvirrad fotograf?
Ibland kan man undra om allt är slut och skönheten är över, men beroende på vilka ögon som ser, kan detta vara både skönhet eller skräp som ska bort så fort som möjligt. Men först kan man ju ta en bild.
Kanske kan man hitta någon symbolik i den. Taraxacii undergång?
Men den är inte så enkel att bli av med.
Den här brukar ses med blidare ögon, och hur är det, har svenska präster haft sådana här kragar.
Syrenen är vacker och färggrann när den blommar, men allt har ju sitt slut heter det ju.
Plötsligt kan solens strålar sätta eld på färgerna.
Och fotografen kan få mysko idéer om hur man ska placera skärpan.
Ja, jag lovar, jag ska skärpa mig till nästa inlägg. Och framförallt: Jag ska nog gå mer än fem meter hemifrån.
.
Kvadraterna som fick behålla färgen.
Två av gårdagens kvadrater fick behålla färgen. De redan visade i förra blogginlägget blev av med färgen, för den förstörde bilderna, medan de här bilderna inte tålde att bli av med färgen. Vilket det blev i slutändan, avspeglar till en del hur jag sett och tänkt när jag tagit bilderna, men ibland ändrar jag mig när jag ser bilderna i datorn. En skön frihet tycker jag, när jag nu formatmässigt begränsat mig till kvadrater.
Den här bilden var definitivt en färgbild ända från exponeringsögonblicket.
Huset i sin avvikande färg, där väl just den avvikande färgen är motivet, dör ju fullständigt utan färg. Det finns en annan kontrast i bilden också, men den måste man nog känna till för att se,huset är nutida och kullen i förgrunden vikingatida.
Det blåser fortfarande, undrar om det blir några bilder idag. Trevlig helg.
Fem frusna fingrar fotade fyra färglösa fyrkanter
Fortsätter med kvadrater i kameran. Undrar om det är ett surrogat för att jag aldrig har haft en bladare. På diatiden i förra seklet funderade jag faktiskt ett tag på att skaffa mig en mellanformatare, men det blev inte så. I stället finslipade jag min småbildsteknik. Nu roar jag mig istället, i all enkelhet, med digitala fyrkanter.
Vinden blåste faktiskt riktigt kall, när jag gick där, men jag fick ändå ihop några bilder.
Skatan.
Cyklisten.
Inte en av mina vanliga gångtunnlar, här gick jag sällan på gångtunnelstiden, den leder åt fel håll, men numera kan jag gå åt vilket håll jag vill.
Att fota syrener i svartvitt är inte så skoj, så vi säger att de inte är motivet.
Fönstret.
.
Förfärande färggranna fotografiska fyrkanter från förmiddagens friska fotograferingsflanerande
Förmiddagen ropade: Promenad! Varför inte ta med en kamera för att förgylla färden? Fotografen greppade sin gamla glömda Ep-1:a ur gömslet, gav den en kvadratisk inställning och gav sig ut i friska morgonluften, skarpt kontrasterande mot gårdagens sköna värme. Då och då tryckte han på avtryckaren, och så blev det bilder, snabba vyer av det han såg och passerade.
Stadsarkitekturen har övertagit de centrala delarna av Sollentuna och breder ut sig mer och mer.
Alltid uppkopplad? Skrev sms, eller var det mail? Hoppas han inte slog huvudet i skylten.
Ibland fastnar konstiga vyer i den egensinnige fotografens kamera.
.
Plötsligt ändrade sig färgskalan.
Svenska färger?
På bortre långsidan .
.
Innan han kom hem hann fotografen också med fika och samtal på ett av de lokala fiken.