Snart är det december, så nu får man raska på med novemberbilderna, innan de blir gamla (och en är redan gammal)

En färsking från igår när solen sjönk och stora flingor  föll.

Men inne  hos  Stinsen  var det ljust och grant.

På vägen hem  var det mörkt , så det fick bli en skakis.

Och i gömmorna hittade jag en novemberbild som har 45 år på nacken.

För sex år sedan, har bilderna något värde idag?

Jag gjorde ett dyk ner i arkivet, mest  på måfå, för att se vad som fanns där. På  måfå blir det per automatik, med den (o)ordning som där råder, men jag hittade en mapp märkt  2010, så jag antar bilderna är sexåriga.

De var trötta  men glada efter två dagars hårt arbete  i  gruvan. Var de  finns  och vad de gör nu har jag ingen aning om.

.

Hand i hand  i Västmanland.

De här tu, E.B. och E-B  håller fortfarande varann i hand, men i Uppland.

.

.

Någonstans   i Sveriges  land, där det  finns sand

För mig är i alla fall bilderna  nostalgiska.

Där det går tåg

Där det går tåg brukar  man få vänta  på tåg, och då är det bra  om kameran är  med, för då kanske inte  väntan blir så lång.

Eller hur?

Uttryck eller intryck från en holme.

Några bilder är det i alla fall, sådant  jag såg just då, när  jag råkade passera. Efter att de senaste  dagarna nästan återfallit till mitt gamla följetongsmaner  i bloggen, blir det här  en  återgång till  det  format som  jag  odlat ett  tag, med typ fyra  utvalda bilder per inlägg.Kanske är det fantasin  som sinar, kanske är det  någon annan känsla som spirar. Sammanhållna inlägg?

Några som gick.

Något  som växer.

Det finns vare sig någon påhittad eller verklig historia  eller berättelse, ej heller något skeende, det är bara det som är  i bilderna, så som det var  när  jag tog  bilden.

Något stort man ser  på andra sidan vattnet.

Det är bilden som räknas, själva helheten , vad som finns däri eller därborta är underordnat.

.

Något  som  fanns  kvar.

Sista biten, jag måste ju kunna ta mig hem också

Jag hade hamnat här, med ett disigt litterärt tempel i bakgrunden, med magen mättad av soppa och nöjd och stärkt av kaffe. Sköna  Haga låg bakom mig och  en ännu okänd hemväg framför mig.

Jag gick  och jag  gick och jag kryssade  genom människohordar, men här verkade det lugnt.

Men inte här

Men långt bort verkar de vara (med  hjälp av vidvinkel).

Det var sådant där dis  som inbjuder till ljusa bilder.

.

Aftonljuset färgar världen, och fåglarna  flyger sin kos.

Oreda framför  Palatset.

Taube och trädet lutar åt varsitt håll.

Mot söder.

Så då var det ju bara att ta sig över dit, så jag kunde gå  till Södra Station och åka hem.

Men innan dess såg jag flera fåglar

Det var bara att vandra vidare...

Och när jag  kom fram  till  Södra station fattades det 500 meter!  500 meter till och det  hade varit  en mil mellan  Solna  station och Södra. Men tågen kör ju en kortare och rakare väg. Det är  nog därför  det går snabbare  med tåget.Och bilderna i promenaden är alla  tagna  med min Panasonic Gm5. med kit-zoomen, ett ekipage som ryms i jackfickan.