Dagen när gräset blev till is

Lillen har vaknat ur vinterdvalan och har varit ute på hal is. Det var en morgon för några dagar sedan när värden nästan blivit kanderad. Gräsmattorna blänkte i morgonljuset.

Den här stenen har ni sett förut, men inte på detta underlag.

Men det finns dom som vågar sig ut på det hala underlaget.

Hundägarna är ju alltid ute och går...

Ja, det här är också en gräsmatta!

Och det svaga vintermorgonsljuset speglar sig.

Lillen är förstås lillkameran, Canon S70. Alla bilder tagna med 28 mm (ekv.)

En dag i januari

Det har ännu inte blivit mycket fotograferat under detta år. En enda dag i januari hade jag kameran med på min dagliga arbetsvandring, och då den stora. Lika naturligt det var under hösten att alltid ha kameran med, lika naturligt är det nu att inte ha den med.Jag funderar inte på varför. Var sak har sin tid. Kanske har jag jobbat för mycket, så tankarna varit på annat håll.

Men en dag hade jag den med i morgonmörkret. Dvs solen var nog på väg upp, men molnen var tjocka, tjocka och det var blaskigt, värmen hade dragit in och smälte snön och gjorde om den till vattenpölar och man hade all chans i världen att både halka och bli blöt.

Den lilla svårfotograferade kullen lyckades jag få lite liv i med hjälp av en vattenpöl.

Och genvägen över gräset var det säkert ingen som använde den här dagen. Blött vatten på blöt is ger snabbt blöt fotgängare för den som försöker.

Men, som sagt, vattnet skapar nya motiv.

Själv fortsatte jag vägen till höger, rakt in i mörkret...

Ett helt annat ljus var det när jag gick hem. Molnen låg fortfarande lågt, som ett lock som stängde in allt gulorange ljus. Samma gräsyta som på morgonen, men i andra riktningen

Och i gångtunneln har det kommit upp ny belysning.

Det var nästan hela bildskörden i januari.