Reflektioner och upplevelser
Det fick bli ljus idag men inte Alhelgona-ljus direkt
Jag kände för ljusa bilder idag, eller i alla fall bilder med ljus i, men inte för att det är den dag det är i dag utan för att jag ville se världen så, även om mörkret tränger sig på.
Så här ljus och fin fångade jag vyn ut mot den stora världen när jag gick hemifrån.
Innan jag kom hem hade mörkret tagit över, men det fanns ändå ljus.
Mellan de två bilderna var det en lång promenad, så det blev fler bilder. Men nu känner jag mig trött...
De där gulorange tonerna verkar man inte slippa så här års, men det kanske inte gör något
Kanske ska man ta vara på färgerna så länge de finns kvar att njuta av, även om det kan bli lite långtråkigt med allt det vackra. Och inte brukar väl alla höstar vara så här granna, eller minns jag fel?
Planket jag fotograferade i förra inlägget, plåtade jag idag uppifrån, i hela dess längd.
.
Tittar man från andra hållet kan planket på östra sidan också beskådas
Men det gula verkar vara huvudmotivet. Det tränger sig på i bilderna och tar plats.
Smittsamt är det också, här har ett helt hus fått höstfärg, har det blivit ett mode?
Ett staket, eller kanske ska man skalla det för plank
Det har hamnat förut i mina bilder, det här planket, men kanske inte varit själva motivet, utan mer varit i vägen för fotograferandet. Det är ju också en barriär som måste kringgås, när man är ute och går. Det blir så när järnvägen klyver samhället, med fyra spår i bredd.
Planket är uppbyggt av ett antal sektioner som alla verkar ha sin egen karaktär och när jag såg det häromdagen föddes iden: att gå längs barriären 0ch fota de olika avsnitten. Men då hade jag ingen kamera med, så jag fick återvända en annan dag.
Alltså följer här några smakprov.
Växtlighet, färger och utseende varierar.
Ibland sticker bakgrunden upp.
Ibland blir det mer färg.
.
Centrum och tåget till Gävle.
När jag vände ryggen till planket såg det ut så här.
Även idag fikade jag.
Det var uppenbarligen höst när jag kom ut idag, men något annat hade jag inte väntat mig.
Jag passerade förstås det lokala fiket...
... och jag gick förstås in.
Åt lunch och fikade med bekanta...
... och det är alltid trevligt
.
När jag gick därifrån var det fortfarande höst ute.
Något annat var väl inte att vänta.