Snöätarmonster?

Vaknade i morse av monsterljuden utanför mitt sovrumsfönster och kunde inte låta bli att titta ut. Och när jag tittat ut kunde jag inte låta bli att hämta kameran och tassa ut barfota på balkongen och ge  kameran stöd mot räcket.

Det hände saker därutanför...

Morrande monster och mullrande maskiner makade massor

Märkligare än så var det inte...

...tredjedag jul.

.

Annandagsfika hos farmor

Min dotter är hemma från Bergen över jul och nyår och då blir det förstås ett kärt besök hos farmor och samtal över en kaffebricka med kakor.  Åldersskillnaden är drygt 60 år.

Min mor och min dotter och i mitten pojkvännen (vems får ni gissa). 

Egentligen är det väl min mor jag fotograferar, men det är mycket enklare när jag har sällskap med mig än när jag är ensam med henne. Tyvärr hade jag inte kameran med mig häromdagen när jag och sonen var där.

Juldagsmorgon...

Nu har ju halva dagen hunnit gå, men jag var ut  en sväng i morse, medan det fortfarande var juldagsmorgon, om än inte i julottetid.

Alla sova i enslig gård, inkrupna  under mjuka täcken..?

Nej ensligt är det inte, husen står ju och skaver mot varandra, och inte behövde jag gå upp i mörka juldagsnatten heller.

Jag minns min far berättade om sin barndoms  juldagsmorgnar. Det var att gå upp tidigt. Till kyrkan och julottan var det 1 1/2-2 mil genom hälsingeskogen, utan riktiga vägar, så det tog tid för hästen att dra släden med hela familjen. Visserligen var min far morgonpigg, men inte var det med någon större förtjusning han berättade om dessa mornar, ofta rejält kalla.

Det var inte så ofta han berättade något om sin barndom. Han berättade om andra människor, men inte om sig själv. "Det var så hemskt på den tiden, så jag vill inte prata om det", sa han en gång när jag frågade om något. Det mesta jag vet har andra berättat.

Lite modernt bortskämt tog jag en kort promenad med kameran innan jag bestämde mig för att det var skönare inomhus, men några små intryck hann jag fånga.

Snöhögarna såg ut att sova gott i otteljuset...

... och snön låg där den låg.

Inne i gångtunneln kan man stå lite skyddat.

"Skotta och  sanda i trappen"-entreprenören hade gjort sin morgonläxa bra.

Det var bara att gå hem igen, in i stugvärmen. Och där är jag kvar än. Min hals är fortfarande för kraxig för att inbjuda till någon långpromenad, och bilderna är precis så mörka och brusiga som jag uppfattade morgonen.

.

Svartvit jul

Julesnö...

... eller jullovsvila?

Det är så mycket färger i jul så jag valde svartvit

Stök i kök...?

I väntan på maten...

.

Tittut genom granen...

.

Tack för en trevlig julafton...

... och en god fortsättning till er alla.

.

Da'n före da'n

Jag stannade hemma idag och tog det lugnt. Det var nog rätt, kraxigheten  är fortfarande kvar i min kraxiga hals 0ch hela jag mådde nog trots allt bättre i lugn och ro än på trevligt julpyssel hos dottern som är hemma från Norge. Jag spar mig till i morgon.

Några små ärenden hade jag dock och passade på att att ta en sväng och andas lite utomhusluft. Långt blev det inte och bebyggda trakter blev det och som av en händelse (?) hittade jag en kamera i fickan.

Jag kapade toppen så huset inte blev för mycket uppstickare. Tittar man noga syns ett kyrktorn ockaå.

Svartvitt i all ära, men de sköna skymningsnyanserna missar man ju, så här fick det bli färg.

Den ensamma gamla damens stretande uppför bron tyckte jag passade bättre i svartvitt, bilden blev mer stretande då och ensamheten mer ensam..

Det blev en ensam vandrare även i nästa bild.

Sedan återgick jag till färg för att då förstärktes det jag såg i bilden.

Var är alla bilarna?

Gammalt och nytt, stadsbebyggelsen brer ut sig.

Tja, julmotiv blev det ju inte, men en bit verklighet i alla fall

God Jul!