Hur länge ska man orka vara nybörjare?
Läste just Lysas inlägg om hur länge man är nybörjare och det fick mig att reflektera: Är det inte roligast så länge man är nybörjare, för då lär man ju sig något nytt. Alltså borde man jämt vara nybörjare, i alla fall i någon aspekt.
Är det inte då man utvecklas, när man ger sig in på något nytt, och på nytt få uppleva nybörjarfasens våndor och problem, och övervinna dem. Så känner jag det i alla fall. När det är något jag behärskar börjar det så småningom bli tråkigt. Hur roligt är det att fortsätta ta likadana (eller likartade) bilder, om än de är perfekta? OK, man kan låta sig berusas av omgivningens uppskattande tillrop, men för mig själv som bildskapare blir det tråkigt efter ett tag. Då måste jag byta motiv, stil, teknik, eller vad det nu är. Nya motiv på gammalt sätt, eller gamla motiv på nytt sätt. Eller något helt nytt.
Så min fråga i rubriken kanske är fel ställd. Man orkar vara nybörjare hela tiden och känna nybörjarens upptäckarglädje, om det man börjar med hela tiden är nytt.
Vad är då motsatsen? Att ständigt fortsätta med samma sak och bli expert, mästare, på just det? Kanske det, men jag tror snarast det beror på vem man är som person, vilket man trivs med.
Men även om man nu byter fokus för sitt intresse, så är ju inte det man redan gjort bortkastat. Det bär man ju med sig som en erfarenhet, en kunskaps- och erfarenhetsbas. Min erfarenhet som landskapfotograf bär jag ju med mig som gatufotograf -- och tvärtom, det jag lär mig som gatufotograf är ju färdigheter som påverkar mig som landskapsfotograf. Att jag fotat mycket makro och blommor genom åren har jag med i ryggmärgen och jag plåtar plank eller rostig spik.
Så länge det är roligt orkar jag fotografera (så länge det är en fritidssysselsättning; om jag skulle jobba med det finns det andra drivkrafter). När det slutar vara roligt så försvinner lusten, tills något dyker som som gör det roligt igen. Just nu har detta med bloggandet väckt en ny lust, en ny glädje, nämligen berättandets glädje. Och där känner jag mig som nybörjare nu, i att kombinera berättandet med att ta bra bilder. Lyckan är ju när berättandet fungerar samtidigt som bilderna i sig fungerar som självständiga objekt.
Alltså: Hur länge ska man orka vara nybörjare? Kanske är frågan fel ställd. Det är roligt att vara nybörjare så länge man är nyfiken, mindre roligt om man känner sig mindervärdig.
Leve nyfikenheten! Var nyfikna!
Ingen bild? Nej, inte denna gång, sitter vid fel dator.
-affe
Ps. Alltid lika kul med inlägg som skapar reflexsioner ;)
Själv blir jag hur glad och peppad som helst när jag lär mig något nytt. Det är en kick som får mig att fortsätta fotogrefera, hitta nya utmaningar. Utan kicken, vad ger man sig själv för belöning?
So: I agree!
/Elin
I alla fall, så länge det finns mer att lära, så länge är det roligt. Men jag är inte orolig att det ska ta slut på saker att lära sig, faktiskt! :-)
Kan bara instämma !
Jag ska alltid vara nybörjare! :-)
Just nu är jag nybörjare på att blogga här på fotosidan och undrar så hur man gör sådana där länkar som du hade gjort till min blogg.