Tredje vägen -
nya tunnlar (och motiv)

Idag gick jag igen, (cyklade inte) och då hann jag se motiven. Och när jag gick hem gick jag en ny väg, parallell med en av de två jag brukar gå. Urvalet av vägar är inte så stort eftersom jag bor på ena sidan E4:an  och jobbar på den andra, och det bara finns två naturliga gångtunnlar att korsa motorvägen vid.

Idag gick jag även en bit på andra sidan järnvägen och fick nöjet att gå i ytterligare två tunnlar. Jag har blivit lite fascinerad av dessa tunnlar, så jag håller på att samla på mig bilder från dem. Kanske blir det något av dem någon gång.

Smakprov på tunnel, inte bara för fotgängare.  25 augusti 2008.

Genom att gå en annan väg utökades mängden möjliga motiv. Då ökade också chansen att jag lyckas fortsätta med dagens bild. Den här busshållplatsen var ett nytt motiv, liksom busshållplatstidningsläsarna. Undrar om dom finns kvar i morgon.

 Också 25 augusti. Också Canon S70.

Och dussinet fullt för dagens bild.

Och så en dagsfärsk bild från lekplatsen (nästan) hemmavid. 

Gissa när. Gissa med vad ;)

Inga priser utlovas. 

Varför får jag inte välja vilka blogginlägg jag skall titta på?

Nu har det varit så här ett tag. Är det fler som upplever samma sak? Knapparna på bloggen där jag kan välja sida fungerar inte. Det verkar mera som lotteri vad som händer när man trycker på dem. Just nu får jag bara titta på Blogginlägg sid 10. Trycker jag på föregående, nästa eller sid 1 t.ex. händer inget är jag kvar på sid 10.

JAG VILL SE DE FÄRSKA INLÄGGEN!

Ja, och när jag kan det, då får jag inte titta på andra sidor... 

Jo, något händer när jag trycker på knapparna. Men det händer till höger, under rubriken BLOGGAR. Där skiftar det sida. Men om jag trycker där blir det mer likt rysk roulette än lotteri. Ibland hamnar jag i ett utskriftsläge... eller något annat.

Så här har det varit ett tag.

Är det någon mer som lider av detta? Eller är jag mobbad.

Vad gör Fotosidan åt problemet? 

Jag är sur!  BLÄÄÄH! 

Som motvikt: en bild på någon som INTE är sur.

Glömska, kris och räddningen som skänkt från himlen

Idag åkte jag och besökte min gamla mor. Stoppade ner lillkameran i fickan för att ta några bilder, och då även en dagens bild. När jag tar fram kameran och ska använda den, stirrar den fånigt på mig och säger "inget minneskort". Jaha, så blev det med dom bilderna. Korttidsminnet har jag förlagt någonstans. Kris och panik? Nej så illa är det inte,bara lite tråkigt.

Men när jag kommer hem och skall gå in lyser plötsligt en solstråle som en spotlight på väggen bredvid mig. Snabbt in och hämta minneskortet. Lite av det fina ljuset fanns kvar (det brukar ju hinna försvinna i sådana här situationer) och en bild från idag var räddad. 

Stilleben vid gaveln, vid dagens slut 24 augusti 2008

Vad DOGMA har gett mig.

Dogma har varit i hetluften igen på bloggen. Jag ger mig inte in i den debatten utan reflekterar hellre över vad dogma-tankarna har gett mig.

För mig är Dogma inte ett regelverk, utan ett förhållningssätt, men ett förhållningssätt som man valt att beskriva med regler. Jag ser inte reglerna som ett mål i sig, utan som en hjälp och som ett sätt att kommunicera ett förhållningssätt. Genom att tillämpa reglerna kan jag succesivt få erfarenheter och insikter som utvecklar mig som fotograf, om jag samtidigt reflekterar över vad jag håller på med.

Jag är ungefär lika gammal som bloggare och "dogmatiker". Jag tror inte det är en tillfällighet, det är två aktiviteter som går hand i hand. Förhållningssättet kräver reflektion för att verkligen ge mig något, för att utveckla mig, men enbart reflektion räcker inte, den måste baseras på erfarenheten, det praktiska utövandet. De två går också hand i hand i lärandet.

Vad har då Dogma gett mig (så här långt)? Enkelhet! Frihet! Det viktigaste är nog känslan av enkelhet. Jag har sorterat bort, befriat mig från, ett antal valmöjligheter, och kan därigenom koncentrera mig på det viktigaste: motiv och bild. Enkelheten består i just detta med en kamera, ett objektiv, en film. Egentligen är det inget nytt, det var ju så jag lärde mig fotografera en gång. De övriga delarna av Dogmas regler tycker jag inte är så intressanta, för de är nästan självklarheter för mig.  Ja, inte det där med beskärning då, men låt gå.

Canon S70 (Dogma-bild)

Enkelhet

Enkelheten är alltså det viktigaste, att man sorterar bort att ovidkommande. Hur man gör det är ointressant, men Dogma är en väg, och en väg som öppnades just nu. När jag sorterar bort en rad val, så är det bara sökandet efter motiv och möjliga bilder som blir kvar. Inga tankar om att byta objektiv, etc., etc...   På ett sätt är det en förhållande jag ändå varit på väg mot, men så här blir det tydligare.

Enkelheten - jag upplever en frihet och renhet i förhållningssättet, när jag går där med min lila pocketkamera i handen. Den är inte stor, den ryms i handen. Det bidrar också till känslan av enkelhet. Jag kan alltid ha den med mig, den är aldrig till besvär, som en större kamera. Den bara finns. Den ger frihet. Frihet från tekniken, som bara skall finnas där, men inte ta plats. Och bara sitta i ryggmärgen och inte kräva uppmärksamhet. Uppmärksamheten skall riktas mot det kreativa, seendet, skapandet.

För mig, just nu, handlar detta om gatufoto, och områden som är närbesläktade till sin karaktär. Jag skrev om nybörjare häromdagen. Som gatufotograf är jag nybörjare (iallafall känner jag mig så, och det är det väsentliga). Gatufoto innehåller så mycket som jag inte ägnat mig åt tidigare, och då hjälper mig enkelheten. Dessutom är enkelheten i sig en skön konst och upplevelse.

Som framgått av andra inlägg här på bloggen försöker jag också fotografera varje dag (och lägga ut på bloggen). Det är  en självpåtagen uppgift, för att få mig att fota kontinuerligt, med den erfarenhet de kan ge. Annars råkar jag ofta, så här års, ut för att fotandet läggs i träda när jobbet börjar uppta för mycket mitt fokus. Men till och från jobbet ska man ju gå, och då kan lillkameran hänga med. Få se hur det går när mörkret kommer. Och undrar hur länge motiven räcker. Det händer inte så mycket längs de vägar jag bruka gå. Större delen är det ganska folktomt. Här kommer också detta med enkelhet in.

 Jag erkänner...

Jag kommer aldrig att bli en 100% renlärig Dogma-fotograf. Det kan jag inte. Jag kan inte begränsa mig till en typ av fotograferande. Då blir det en tvångströja,  eller en tagelskjorta som Johan föredrog. Så kan jag inte stänga in mig, men jag kan tillämpa trossatserna på denna typ av fotografi. För annat fotograferande väljer jag andra vägar, men även där söker jag efter förenkling, att arbeta så enkelt som möjligt i förhållande till de bilder jag vill ta. Men varje område kräver sitt förhållningssätt, och jag är för mycket generalist för att begränsa mig till ett område.

Men, som en slutkläm, jag vill sträva efter alla de förenklingar som främjar mitt fotograferande. 

SLUT

Midnatt har passerat...
...så det blir gårdagens bild som kommer

Jag har varit i Uppsala och hälsat på dottern, så det blev inte mycket fotograferat. Men vi var och handlade och där såg jag några förhoppningsfulla gossar som var fotograferingsvärda...

Hemma hos dottern igen försökte jag fånga hennes kök i en äggula. Mer lek än allvar. Men det blev en tionde dagsbild i alla fall.