"Människor stör bilderna på något sätt" -
Bilder vid årets slut. Och ett Gott Nytt!

Bilder vid årets slut är det, för de är tagna de senaste dagarna, bara några få bilder efter att ha varit ganska flitig hela hösten. En vecka före jul slutade jag att göra något, insvept i en snorig och dimmig dvala och nu undrar jag hur det kommande året skall gestalta sig. Några nyårslöften blir det inte, sådana ger bara dåligt samvete. Jag är inte en person som kan styra mitt liv på det sättet. Det räcker med de tvång och skyldigheter som livet ändå bjuder på.

Verkligheten bjuder på både ljus och mörker, precis som verkligheten. Ta vara på båda.

Första raden i rubriken "Människor stör bilderna på något sätt" är inte mina egna ord, det är ett citat från ett reportage om Gerry Johansson som jag läste för ett tag sedan, men jag tänkte genast på mig själv, eftersom jag gärna tar bilder på människans landskap, utan att bry mig om att det är folktomt. Ibland läser man sådana där små formuleringar som stämmer bra för en själv och då är det bara att tacka och ta emot och bli lite visare.

Det stämmer också med de bilder jag har med i detta inlägg, de är folktomma, men de skildrar samtidigt en värld som befolkas av människor, om än osynliga på bilderna, och i och med det innehåller de mänskliga avtryck.

Själv tycker jag att bilderna inte bara visar små mänskliga avtryck utan också en enkel vardaglig skönhet som är så trivial, att man kanske inte ser skönheten om man inte stannar upp i de triviala ögonblicken och iaktar dem. Nuets gudomliga skönhet.

En halv kartong hade blåst in under julens blåsväder. Fångad i ett trivialt ögonblick. Mänskligt avtryck eller gudomlig skönhet?

Nyårsaftons morgon, i brevlådan årets sista morgontidning. Har en lång dag på mig att läsa.

Bara ett trivialt ögonblick eller en stund av skönhet att blicka ut över?

Bild från andra våningen.

En snöfri jul, men samtidigt ger frosten och den försiktiga vintersolen en skön och enkel bild, inte med sommarens livskraft men med enklare, renare linjespel. Egentligen är väl häckens rätlinjighet och buskarnas form vackrare nu, än när formen är gömd i prunkande grönska. Var tid har sin skönhet.

För att symbolisera tidens gång och årstidernas cykliska beteende snurrade jag till det också.

Samtidigt önskar jag ett Gott Nytt År till er alla.

Avge nu inga dumma nyårslöften i nyårsfirandets yra, sådana ni kommer att ångra efteråt.

.

Juldagsmorgon?

Ja, i alla fall förmiddag. Allt verkar lugnt.

Brevlådan står där tom och ensam.

Nästan ingen snö kvar till julstämningen.

Juldagen minns jag från min barndom som en av årets två lugnaste dagar, den andra var Långfredagen och den var nog ännu lugnare. För ett barn kunde nog lugn också uppfattas som tråkigt. Det var två dagar som inget var tillåtet, ännu mer otillåtna dagar än vanliga röda dagar i almanackan. Fast på juldagen fanns det ju färska julkappar förstås.

Numera är det ingen ordning alls, reorna drar redan igång....

God fortsättning!

Så var julströmmingen färdig. Pang! for glasburken i golvet och allt spreds ut...Dagsfärska julbilder

Julströmmingen brukar vara mitt bidrag till julbordet, stekt strömming i ättikslag, Igår stekte jag så doften spred sig i hela huset, det brukar ju stekt strömmingsdoft. Jag stekte och staplade och hällde på lagen och så tappade jag allt och strömming, pepparkorn och glassplitter blandades på golvet i en en enda röra.

"PUFF!

Jag satte mig rakt upp i sängen. En dröm!? Var det verkligen så här. Jag var tvungen att gå ner och kolla för att övertyga mig. Allt väl. PUH!

Ute är det grått.

Utsikt från andra våningen. Lumix  G2, Hexanon 28 mm.

Utsikt från dörren. PEN+ Zuiko 9 mm.

God jul i gråvädret!

När man inte kommer ut och fotar för att hostan kreverar...

...kan man alltid välja tre gamla bilder på måfå och se vad det blir, så att man får något att blogga om.

Sagt och gjort, jag pekade lite slumpmässigt i mitt förråd över årets bilder, och det blev dessa tre, publicerade i den ordning jag pekade, och inte efter någon annan kronologi. Jag hade lite tur i alla fall,  jag snubblade inte på några rena missfoster (för det finns ju sådana också).

Sedan kommer nästa steg, att skriva något vettigt, när det inte finns något vettigt att skriva. Om man ändå ska spamma, kan man ju göra det rejält på en gång, och försöka göra det på ett välformulerat sätt, så att ingen märker att det inte står något. En sorts julpyssel kanske. Jag kan ju också skylla på att jag testar det nya bloggformatet en gång till och inte vill offra något väsentligt text- eller bildunderhåll på en test (det är vid sådana tillfällen man ska vara en riktig ordbajsare, och det är jag normalt inte).

Det första fyndet.

Då gäller det att förstå varför jag tog bilden, för kommer ihåg det gör jag ju inte. En gissning är att jag såg något i de torra pinnarna som pekar mot ljusfläcken. Kanske var det något i formen på den  högra pinnen, kanske var det ett försök i att bemästra kontrasterna, kanske var det bara helt onödigt.

Vi kan alltid gissa var bilden är tagen. Någonstans i Sverige! Några landskap kan man kanske utesluta, men därutöver är det nog en ganska omöjlig uppgift. Inte någon bild för tråden "Vilken är platsen?" i forumet alltså.

Den andra utslumpade bilden blev denna.

Den är lättare att förstå, i alla fall för mig. På väg till jobbet, två bilar, två skyltar, gubbe i stolpen och en väg rakt igenom. Klart man tar en bild. Här har till och med Googles fotobilar kört, det gäller nog inte de andra bilderna.

...och den tredje

Det handlar om blåsippor, det syns ju. Vår alltså. Var? I skogen! Jag cyklade dit, det minns jag.

Bara ett tidsfördriv, en av årets mörkaste dagar, när man inte orkar så mycket annat. Tänk att det kan vara så roligt att skapa ingenting.

.

Sitter hemma, förkyld, inga julbilder.
Hittade gammal (H)julbild, måste ju testa nya bloggformatet.

Man får ju göra det bästa av situationen när man sitter hemma och kurerar sig. Jag är nog piggare idag, eftersom jag faktiskt återfått blogglusten, igår var hjärnan fortfarande för degig.

Så upptäcker jag en formatändring på bloggen, det måste jag ju testa. Den enda bild med julanknytning jag hittade i brådrasket var en bild på ett (h)jul. så jag valde den att pröva med.

Nora Bergslag, sommaren 2011, Olympus PEN+17mm.

Vad märker jag då? Jo, tvåradiga rubriker får för litet radavstånd, nu krockar ju bokstäverna!

Det andra jag ser är att alla ändre inlägg blir fulare, med text som går över hela bredden och blir fult överhängande i förhållande till bilderna.. Då gäller det att bestämma sig för om det nya är så mycket bättre än det gamla att man ska stå ut med att det gamla är fulare.

Så nu trycker jag på publiceraknappen!

.