Svartvit morgon, sju minuter i betongen

När jag klev av bussen i morse var det skuggorna jag såg, så jag halade raskt fram kameran.

Motljus...

... som bländade

bussarna tömdes och folk spreds för vinden...

... men jag dröjde bland skuggorna...

... och skuggfigurerna, gamla och unga

.

Så här dags är det gansk folktomt här, folk kommer hit och går genast vidare för att hinna i tid. På eftermiddagarna, ser man fler, de samlas och väntar på försenade bussar.

... men enstaka figurer rör sig...

.

... med raska steg

Nära målet...

Men hu, hur kan du hemfalla till sådana banaliteter?

" Det var  så vackert, jag kunde inte låta bli".

"Det är ju gammeldags och omodernt, sådant här slutade man väl med redan på den tiden man hade film i kameran ..."

"Dessutom är ju bilden underexponerad, det mesta är ju alldeles mörkt, vad är det för dålig kamera du har? Du borde skaffa dig en ny, en sådan där modern som kan ta bra bilder åt dig, och inte så'nt här skit"

"Men du förstår, man måste exponera mörkt för att de ljusa färgerna på himlen ska synas bra. Från början var husen helt kolsvarta, men jag lockade fram lite struktur ur det mörka, för att ge en antydan om vad som finns där."

"Antydan och antydan, skräpbilder är det , mörka och fula. Bättre kan du."

"Här är det ju ännu värre"

"Du förstår, det är ett försök att fånga den stämning som fanns när jag gick där, på hemväg när mörkret sakta smög sig på oss"

"Stämning och stämning, vad är det för skitsnack, försök ta vettiga bilder nu, inte sådant här dravel, vem skulle vilja titta på dom. Gör lite normala bilder istället"

"Egentligen bryr jag mig inte om vem som tittar på bilderna,  men det är klart att det är roligt om någon gör det, det viktigaste är att jag får fotografera, för det mår jag bra av, och det är skoj."

"Djävla knäppgök!"

"Vad har du gjort här då, satt eld på bilderna? Ja , det kanske är det bästa du kan göra, sätta eld på skiten och bränna upp bilderna, och göra nått vettigt i stället. Jävla konstig kamera du har."

"Kameran är inte konstig, den gör bara vad jag säger till den, även om vi ibland har kommunikationssvårigheter, men här fick jag den att göra ungefär vad jag ville. Jag överexponerade och underexponerade för att se vad det kunde ge för uttryck."

"Uttryck och uttryck, jag fattar inte ett jota, jag undrar vem som har kommunikationssvårigheter här, inte är det jag och inte gör dina uttryck något intryck på mig, inte."

"Ja, men du förstår, människor i alla tider har fascinerats av vackra solnedgångar och färgernas dramatik på himlen. Kanske kan man säga att det här är en modern version av det och att jag utnyttjar det för att leka lite med bilderna"

"Ja leka är vad du gör, väx upp nu och gör lite nytta, och håll inte på med sådant här larv. Du är ju vuxen, eller hur?"

"Det här, ska det vara en bild det, jag förstår ingenting. Ska man inte kasta så'nt här i papperskorgen, det är ju bara sudd ju."

"Har man ett objektiv som man kan ställa in skärpan manuellt med, ska man väl utnyttja det för att se vad man kan skapa för effekter."

"Effekter, det är ju bara sudd ju."

"Ja, men det kanske kan ge ett visst intryck, man måste ju prova, annars vet man inte."

"Då kan man lika gärna vara ovetande, om det blir såhär."

"Ska det här också vara ett så'nt där experiment? Man ser ju inte vad det är!"

"Måste man det, räcker det inte att ana?"

"Jo det räcker att ana, jag börjar ana att du inte bara är knäpp, utan tokig också"

"Men den här är ju skarp. Är den misslyckad då? "

.

SPÅR!

Häromdagen när jag gick hem såg jag en massa spår, så jag kan väl säga att promenaden inte gick spårlöst förbi.

Eller var det jag som inte gick spårlös förbi, eftersom jag samlade in spåren med min kamera.

Några av dem i varje fall.

Spårsnö och nedåtgående sol var allt som behövdes.

Det finns så många sorts spår...

Korsande vägar

Svartvitt så jag slapp allt besvär med blåtoner i eftermiddagsljuset.

Det blev kornstruktur på bilderna fast jag inte hade  film i kameran. Det såg snön till.

Fotografen får väl bli med den här gången också, så han inte är spårlöst borta.

Han lämnar snön och går in bland husen, lite kylig om fingrarna och nyfiken på om bilderna blev lyckade. Det är svårt att fota sådant som är mest bara nyanser av vitt.

.

I dag igen?

Ja, idag igen!

Men det var ändå inte lika, inte samma ljus, inte samma kamera, inte samma objektiv, även om jag gick samma väg. I går var det kort tele och idag vidvinkel, och de ser ju lite olika på världen. Kamerabytet var det ingen tanke bakom, vidvinkeln råkade bara sitta på ett annat kamerahus.

Sedan var ju ljuset olika, ingen dag är den andra lik.

Eftersom det kom en röd jacka gående var jag ju tvungen att ta en bild av tunneln även idag.

Isen ser ännu halare ut än igår...

... den blev halare i svartvitt (jo faktiskt! Den såg direkt halare ut när jag tog bort färgen, och mindre hal när jag tog tillbaka färgen.

Det här gatupartiet hör till det mest svårfotograferade längs vägen, men idag blev det hyfsat.

Det var nog blå snö, brun snö och sand som tillsammans gav motivet lite struktur.

Ett torn med 14 mm vidvinkel (på m4/3).

Igår såg det ut så här från samma plats. (Reprisbild, tele)

Tittutbild med dagens vidvinkel.

När man kommer närmare räcker inte ens vidvinkeln till.

Ja, så ska det väl vara ett fotograf-fotografi idag med.

En sexpack med torn, kanske som en Gäckande skuggan

Det sticker upp huvudet över omgivningen lite då och då, det där tornet, som  vore det en "Gäckande skuggan". Det är väl i och för sig inte konstigt, resligt som det är, och än så länge högst i nejden.

Det var lite morgondis kring tornet och det bidrog till att det var en aning beslöjat.

Bit för bit närmade jag mig...

... och till slut rymdes det inte i bilden.

Tornet och motorvägen

På eftermiddagen, och från ett annat håll, tedde det sig annorlunda.

Gäckande skuggan förresten, kommer ni i håg det radioprogrammet? Det var roligt det minns jag.

Finns på SR Minnen

Och nu är det en ny dag. Ha det så bra!