Kylig kvartet från i morse

Termometern visade på minusgrader och det var vitt, här och där.

.

Sjuvåningshusen hade svept in sig.

En snarlik bild för den som gillar svartvitt.

Märkligt att sol och skugga respekterar gränsen mellan två hus?

Postat 2014-10-31 21:19 | Läst 3053 ggr. | Permalink | Kommentarer (3) | Kommentera

Edsvik - ute och inne - ett dussin glimtar

Jag hade ju gått hit två gånger på samma gång, åtminstone i bloggen , där det blev två versioner av samma promenad, en i färg och en i svartvitt och nu var jag framme men var hade jag hamnat?

Jo uppe på berget, men inte hos Jeppe, utan vid Edsvikens innersta del, i konsthallen.

Jag tilltalades minst lika mycket av hur konstverken presenterades som av själva konstverken , hängningen var ett konstverk i sig.

Och ljussättningen.

Och vad var det då?

Två Schweiziska bröder.

I den andra byggnaden var det svensk konst.

TIMO SOLIN

.

Det blev bilder utom hus också, när jag ändå var uppe på berget.

Bara två är konstverk!

Kvarglömd sommar?

Utomhuskonst?

Utomhusmontrar som visar händelser i svensk historia på ena sidan och på andra sidan Sollentunaglimtar från samma period. Tavlan för 1800-talet visar slaget vid Leipzig , som det heter på svenska, Battle of Nations, som britterna kallar det. Völkerslacht heter det på plats i Leipzig, och det var ju var det var, folkslakt.

De här står alltså utomhus och kräver inte att man betalar inträde till muséet.

Edsvikens inre.

Och himlen där ovan.

Ibland är det mer gynnsamt att fotografera än annars.

Jag gick vidare mot okända mål...

I alla fall gick jag på vägar jag aldrig gått förut.

Postat 2014-10-31 10:43 | Läst 3192 ggr. | Permalink | Kommentarer (3) | Kommentera

Samma väg och samma promenad, men nu i färg...

... ger andra bilder?

På ett sätt är det ju ingen skillnad från början, allt är bara en oframkallad råfil som ger fotografen möjlighet att form a bilden efteråt. Det som blev svartvitt i förra blogginlägget kunde ha blivit färgbilder och de i det här inlägget kunde ha blivit svartvita. Men är det så enkelt? Det beror ju på, förstås, på fotografen, hur han eller hon tänker och ser vid i fotoögonblicket.

Ibland bara ser jag motiv , ibland tänker jag, och det kan gå bra det med.

Det jag kommer ihåg av denna bild är att jag ville ha med den svarta asfaltens kontrast mot de gröngula gräsytorna, oavsett om bilden skulle bli i färg eller s/v efteråt. det jag kommer ihåg bättre är människorna. Trodde först det var ett sällskap på tre, ute på höstlovsäventyr, kanske mor och morfar och barn/barnbarn. Men det visade sig att mannens sällskap, landskapsarkitekten, inte syntes på bilden och det handlade om förstudie inför uppfräschning av den yttre miljön.

Mamman (hon med jackan i den obestämbara färgen) och sonen, var på skattjakt med kartan i mobilen.

Här syns ju tydligt hur onaturlig färgen är på hennes jacka, den enda färgen i bilden som inte harmoniserar med omgivningen.

Vilket skulle visas.

Trädet, stigen, muren formen, färgen...

...allt smälte ihop till en bild i mina ögon. Mer var det inte...

Men här blev det genast mer komplicerat.

Komposition, himmel och vatten och lite land, men också byggnader och i så fall vilka, och hur exponera. I sådana här bilder litar jag på ögonen och vad de ser och vad som känns bra, ett sorts utnyttjande av alla bilder man sett i livet och de avtryck de gett, en sorts inbyggd harmoni (om det är det man vill ha).

Börjar jag tänka blir det för komplicerat.

Bilden är avsiktligt underexponerad, den var åtskilligt mörkare innan Lightroom fick sätta tänderna i den.

Det här är snarast favorit i repris, med lite variation i parametrarna.

Det här handlar bara om ögonen, skulle jag vilja säga, de ser motivet på håll de ser utsnittet när jag kommer nära. Ibland protesterar hjärnan för den upptäcker något, och jag försöker jämka.

Vad jag försöker säga är nog att det är så mycket som är undermedvetet i fotograferandet.

När jag kommit så här långt, hade jag nått en sorts mål och gick in.

Edsvik Konsthall.

Postat 2014-10-30 17:22 | Läst 3036 ggr. | Permalink | Kommentarer (1) | Kommentera

Svartvit svit till Affes ära

Alf Johansson utmanade mig häromdagen på Facebook att lägga upp en svartvit bild om dagen i fem dagar, och jag antog utmaningen. Det fick också bieffekten att jag tänkte i svartvitt under gårdagens promenad. Därav dedikationen i rubriken.Därav också detta inlägg, för det blev ju betydligt fler bilder tagna än vad som behövs för fembildersutmaningen.

I höstas var detta ett typiskt färgmotiv med sina ilsket röda blad i kontrast mot den cementgrå muren. Nu har det blivit typiskt svartvitt.

Lite längre bort hittade jag den här kombinationen av träd, tegel och tittut-rutor.

En lätt gungbar utsiktsplats tronar tom, på höjden ovanför vattnet. I somras brukade förälskade par sitta här, till synes omedvetna om den fina utsikten. Nu är det nog för kallt.